• Anonym (Ester­)
    Thu 29 Aug 2019 21:12
    6636 visningar
    111 svar
    111
    6636

    Ska jag lämna denna bonusfamilj?

    Har bott i 1,5 år med min sambo och hans 2 tonårsbarn (16 och 13). När vi träffades var flickan 13 och pojken 10 år gamla och jag hade hört från vänner att de var fruktansvärt bortskämda. Därför tänkte jag inte blanda in dem så snabbt och valde särbolivet under 1,5 år. Men min sambo tjatade och tjatade så till slut flyttade jag in i deras hus.

    De hade haft pappan och även sin mamma för sig själva i 5 år sedan de skildes och var vana vid att få allt och att vara de enda för pappan. De gick alltid före allt. Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades. Därför var kemin dålig redan från start. Jag tänkte att med tiden kommer de acceptera mig mer, men än idag känns det inte så. Jag flyttade in och trodde att de då skulle få mer respekt och inse att pappa verkligen valt mig. Med dottern har jag fortfarande inte kunnat ha en normal konversation eftersom hon undviker mig och säger rakt ut att vi är för olika och att kemin inte stämmer. Jag kan hålla med henne men försöker verkligen. Pappan tycker att jag som den vuxna borde kämpa och ta initiativet, vilket jag har gjort nu i 3 år, men är trott på att inte få något tillbaka.

    Dottern har märkt mer och mer att jag istället på veckan hon är hos oss har försökt att ge pappan och henne egentid så jag brukar inte komma hem från jobb förrän vid 20 tiden på kvällen. Det gillar hon, för då är det hon som är nr 1. Men så på veckan hon ska vara hos mamman så känner jag att jag äntligen kan slappna av och komma hem direkt efter jobb och bara vara utan att anstränga mig inför henne och spela ett spel. Då har hon börjat komma mer och mer även på den veckan och säger att hon glömt saker etc. Jag har sagt till sambon att det känns jobbigt och att hon väl kan komma någon gång men säga till innan. Han höll med mig och sa till henne, men då säger hon att hos mamman kan hon komma hur hon vill och att hon isåfall inte känner sig älskad av pappan.

    Samma sak på sommarlovet. Vi skulle ha henne 3 veckor och mamman 3. Men så efter 1 veckan hos mamman så bara dök hon upp och sa att hon vill vara hos oss. Det blev bråk eftersom vi planerat sista semesterveckan ensamma utan barn. Hon vägrar förstå och tycker att vi har alldeles för mycket tid utan barn och att pappan istället borde ha mer tid för sina barn.

    Pojken som alltid var pappas bortskämde älskling valde redan i oktober, ett halvår efter att jag flyttat in att han ville bo mer hos sin mamma just pga mig. Nu hotar dottern att göra samma sak om inte hon kan komma och gå hur hon vill och vara med på alla våra resor.

    Jag har sagt att jag gärna reser 1 gång om året på resa med barnen, men resten med honom ensam. Detta tyckte även han, eftersom de även reser med sin mamma 1-2 ggr/år. Men så plötsligt har han ändrat sig och säger att nu ska vi resa alla resor med barnen, förutom någon kort weekendresa. Dessutom får barnen komma hur de vill.

    För det första avskyr dottern mig, och ändå ska hon vara mer hos oss och mindre hos mamman som är ensam. Förstår inte!!!

    Hursomhelst så blev jag galen och sa att vi nog behöver en paus på 2 veckor att tänka efter, eftersom jag känner att dottern tar över mer och mer och han börjar hålla med henne mer och mer. Han sa att så är det, barnen får komma hur de vill och jag måste acceptera det och även resorna. Jag måste acceptera att han har barn och de är alltid på heltid. Men när vi träffades och han bad mig flytta in så sa han åtskilliga gånger att han endast har barnen på halvtid och att vi har en hel veckan ensamma där vi kan njuta av varandra. Det lät bra. Men nu måste jag ta detta? Vad tycker ni? Måste man som bonusmamma acceptera allt med barnen??

  • Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?
  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Thu 29 Aug 2019 21:44
    #2

    Jag förstår också honom, eftersom jag själv är förälder. Man vill inte neka sina barn att komma när de vill, men samtidigt så har det kommit in en ny person i familjen och då måste man ta hänsyn till den personen också väl?

    Hon är ganska uppenbar att hon vill förstöra. men han vägrar se det. hon vill att jag ska bort, eftersom det var så mycket bättre innan när pappan var singel i 5 år.

    så du menar att han som förälder inte kan göra något åt barnen??

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Thu 29 Aug 2019 22:04
    #7

    När han var förälskad i mig, fram tills för ca 10 månader sedan så sa han till dottern och sonen att bete sig och att plocka undan efter sig och ha respekt för mig etc. Men då valde pojken att flytta på heltid till mamman för att han tyckte det skulle vara som innan. Då blev min sambo livrädd att förlora även dottern pga detta så nu vågar han knappt säga något till henne, utan lägger allt på mig istället. Dessutom verkar inte pojken vilja komma tillbaka trots att det gått nästan ett år. Min sambo mår fruktansvärt dåligt och orkar inte mer drama och bråk med mig och dottern. Jag har frågat mamman om pojken hade kommit tillbaka om jag flyttade ut, men hon sa att det inte har med mig att göra. 

    Jag hade mått bättre som särbo, även om det betyder att ta ett steg tillbaka i relationen och att dottern fick vinna. Men min sambo vill inte det. Han vill bo med den han älskar, men såklart även ha barnen där. Hans dröm är såklart att vi alla ska vara en familj och älska varandra och alltid kunna umgås. Men flickan och jag passar inte ihop, vi är som från 2 skilda världar. Jag är öppen, livlig, spontan och högljudd. Hon är tyst, blyg, tillbakadragen, kontrollerad och irriterad på allt. Hon visar tydligt att hon retar sig på mig. Hon uttrycker alltid att jag är gammal men beter mig som en 15 åring. Det sårar mig. Hon säger också att hon aldrig kommer att känna att jag är som någon extramamma åt henne. Hon känner ingenting och ingen kemi och är öppen med det. Jag har sagt att det är ok, men att man iaf kan vara trevlig mot varandra och respektera varandra och varandras viljor.

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Thu 29 Aug 2019 22:43
    #10
    -3

    Så det är barnens hem även när de är vuxna? Så pappan och hans käraste har inget att säga till om? Varför heter det då veckovis boende hos olika föräldrar?? Dessutom avskyr tjejen mig men älskar mamman som är singel. Varför vill hon då alltid springa i huset där jag är på mammans vecka? Om det är för att träffa pappan så borde det vara när han är hemma istället för när jag är hemma??! Varför är det alltid barnen som bestämmer och styr allt i svenska hushåll?

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Thu 29 Aug 2019 22:50
    #11

    [quote=79865708][quote-nick]Anonym (E) skrev 2019-08-29 21:44:36 följande:[/quote-nick]Det är väl klart att barnen får komma och gå som de vill i sitt eget hem. Har läst många sånnahär trådar här. Där den nyinflyttade parten anser att barnen sedan innan ska ha sitt ''riktiga hem'' hos den andra föräldern och helst inte vara på ''deras'' ställe mer än nödvändigt. Ni får helt enkelt inse att ni flyttat in i en familj där det redan finns personer som alltid kommer att vara nummer ett oavsett. Eller låter det rimligt att pappan ska sätta en ny partner före sina egna barn? Barnen var redan hyfsat stora när du kom in i deras liv, tyvärr kommer de nog aldrig att se dig som en naturlig del av familjen. 

    [/Det är ju knappast så att jag vill att hon är mer hos mamman. Jag önskar att det är 50/50! Men hon vill ju mest vara hos oss trots att hon avskyr mig och säger att hon känner sig ovälkommen!!?

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Thu 29 Aug 2019 22:51
    #12
    -1

    [quote=79865708][quote-nick]Anonym (E) skrev 2019-08-29 21:44:36 följande:[/quote-nick]Det är väl klart att barnen får komma och gå som de vill i sitt eget hem. Har läst många sånnahär trådar här. Där den nyinflyttade parten anser att barnen sedan innan ska ha sitt ''riktiga hem'' hos den andra föräldern och helst inte vara på ''deras'' ställe mer än nödvändigt. Ni får helt enkelt inse att ni flyttat in i en familj där det redan finns personer som alltid kommer att vara nummer ett oavsett. Eller låter det rimligt att pappan ska sätta en ny partner före sina egna barn? Barnen var redan hyfsat stora när du kom in i deras liv, tyvärr kommer de nog aldrig att se dig som en naturlig del av familjen. 

    [/Det är ju knappast så att jag vill att hon är mer hos mamman. Jag önskar att det är 50/50! Men hon vill ju mest vara hos oss trots att hon avskyr mig och säger att hon känner sig ovälkommen!!?

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Thu 29 Aug 2019 22:54
    #15

    [quote=79865851][quote-nick]Zarch skrev 2019-08-29 22:51:01 följande:[/quote-nick]Det är sällan man orkar gå in och diskutera dessa ämnen för det verkar vara mer eller mindre att klampa in i ett minfält.

    Men eftersom jag inte är vidare blödig av mig så måste jag bara lite spontant fråga - Hur står du ut att leva med människor som förtrycker dig på det här viset?

    Vad är det för fjantig karl du har som inte kan ha pli på sina ohyfsade ungar och som dessutom utnyttjar utpressning på honom? Sonen flyttar hem till mamman för att man ber honom att plocka undan efter sig och att behandla andra människor (ja du räknas faktiskt in i det spannet också trots att du råkar vara ihop med deras farsa) med respekt.

    Dessutom låter han ju dottern mobba dig. Jaha så kemin stämmer visst inte enligt henne och hela din närvaro stör hela sfären? Stackars liten, men du får väl trösta dig med att du gott och väl duger som resesällskap iallafall och med henne med så behöver du knappast tänka på att knapra p-piller. Bättre preventivmedel går ej att finna på marknaden.

    Jag hör ju lång väg att det här är två barn som verkligen borde ringa BRIS.

    Det är synd att han har misslyckats så kapitalt i sitt föräldraskap. Hade det funnits en bootcamp-skola för bortklemade ungar som har fallit offer för sina usla föräldrar så borde dom ha platsat där.

    Nu finns tyvärr inte sådana bra lösningar att tillgå så då får du ju göra någonting åt din egen livssituation. Du kan inte förändra tre människor så bara att lägga ner den planen men du kan iallafall se till att ta dig därifrån själv.

    Flytta ut och bli särbo isåfall. Fast frågan är väl om du ens kommer vilja vara det efter ett tag? Med lite distans och egentid ifrån dina bannemän så kommer du nog inse att du är värd så mycket mer än det där.[/Haha håller med!! En som tänker som jag att barn styr väl inte över de vuxna i alla lägen!!

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sat 31 Aug 2019 09:59
    #47
    -1

    Probelemet är väl inte att han har barn i sig, uitan att dottern och jag inte trivs ihop, eftersom hon tycker att jag är "annorlunda" och stör sig på allt. Jag är på spänn hela tiden med henne eftersom hon har den där översittar fasonen där jag känner att allt jag säger är fel. Och ha då i åtanke att jag är en mycket livlig, pratsam och självsäker personlighet. Sedan ovanpå detta att jag hela tiden måste tänka på vad jag säger så måste jag även vara trevlig mot henne, anstränga mig att prata med henne etc...eftersom pappan och hon säger att jag är den vuxna och borde kämpa mer än hon! DÄRFÖR behöver jag varannan vecka ledig för att samla kraft och få vara "mig själv":: Har sagt exakt allt detta till dottern och pappan, men hon vill inte höra. Hon säger att det är hennes hus och hon kommer när hon vill.

    Hon är inte som en vanlig 16 åring som vill gå ut och träffa vänner eller som tar hem någon vän, vill festa, ha aktiviteter etc. Hon vill bara vara hemma alltid och ha kontrollen över huset, äta 20-30 gånger om dagen. Detta gör mig tokig! Jag vill att vi äter 3 större måltider om dagen tillsammans som en familj, men hon vill inte äta med oss utan vill småäta hela dagen, pga ätstörningar.

    Pappan vägrar se att hon är något problem, eftersom det är hans kött och blod.

    Han säger om och om igen till dottern när hon ber om att han ska resa ensam med henne och sonen, att han har rest ensam med dem i 6 år och han har fått nog av att vara ensam utan kärleken vid sin sida. Hon måste förstå att han nu även vill resa med den han älskar. Hon vill inte se!! Hon vill att det skall vara som innan! Men då var de små barn, nu är hon i gymnasie åldern och borde vilja befria sig från sina föräldrar. Hon vill tvärtom planera hela sitt liv kring dem och pratar redan om att hon vill att pappan ska köpa en boende utomlands där de ska bo efter gymnasiet och att hon ska bo i stugan bredvid hans hus i sverige. hon tror på något sätt att han är hennes framtida man. Det är riktigt skrämmande.

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sun 1 Sep 2019 09:07
    #52

    Min sambo kämpande hårt för mig i början när båda barnen hånade mig och aldrig  tilltalade mig, sade dumma saker och tog upp pappans ex och hur bra de var bara för att jag skulle må dåligt. Då sade han till dem på skarpen och talade dem tillrätta. Detta höll på i ca 1,5-2 år. När sedan jag flyttade in och barnen insåg att jag inte kommer att lämna så valde istället pojken att lämna pappan och flyttade till sin mamma. förmodligen hoppades han på en reaktion från pappan så att jag skulle flytta, för att pojken skulle komma tillbaka. Tom jag erbjöd mig att vi skulle vara särbos när detta inträffade, men min sambo stod på sig och sa att det inte har med mig att göra. De gick till psykolog men ingenting löstes. Pojken började tänka efter och sa till psykologen att han är rädd för att det kommer ta slut med mig pga honom för då kommer han ha pappans sorg på samvetet ännu en gång (han förstörde pappans förra förhållande(!!

    Hursomhelst så finns jag forfarande kvar, men märker att sedan pojken flyttade till mamman och inte verkar ha planer på att komma tillbaka, så har pappan inte vågat säga till barnen något. Detta för att han är rädd att pojken då inte ens ska vilja komma varannan helg och om flickan skulle välja att även hon flytta till mamman. Detta är anledningen till att han inte vågar säga ifrån längre när han innerst inne vet att flickan gör grava fel. Pappan har ju tidigare LEVT bara för sina barn och lilder varje dag när han inte har sonen vid sin sida. Jag lider också å hans vägnar, men kan inte heller acceptera all skit från dottern. Hon känns på något sätt besatt av att få bort mig och få tillbaka pappan för sig själv. istället för att tänka på sig själv och ha vänner och pojkvän som alla andra. 

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sun 1 Sep 2019 13:17
    #64
    Anonym (Resa) skrev 2019-09-01 09:58:40 följande:

    Resa gör man ju på sin semester och min semester spenderar jag med mina barn. Brukar resa en gång om året barnfritt med sambon och en gång med mina tjejkompisar. Då är det en till två övernattningar. Skulle aldrig slösa upp en hel semestervecka utan mina barn.


    Men herregud vad är det du inte förstår?! Det är tom DINA barn och du reser ändå med väninnor och utan barn!!! Hur tror du då att en styvförälder känner?? Klart man inte vill spendera hela semestern med andras barn!!! De har dessutom 2 resor om året minst med sin mamma och 1-2 med sin pappa som det är nu. Men dottern tycker from nu att hon ska med på ALLA resor. Hon fyller snart 17 och vi har sagt att hon kan ju ta med sig en kompis så blir det roligare, men det vägrar hon. Därför blir det som en semester med en man som har 2 kvinnor! Vi tre gör allt tillsammans och hon har inte en tanke på att någon gång låta oss åka ensamma. Vi gjorde det från början och då blev hon så arg att han åkte utan henne att hon ignorerade pappan i flera veckor.
  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sun 1 Sep 2019 20:35
    #70

    Precis! Min sambo gjorde allt för att vinna över mig att bli hans partner och sedan hans sambo. Han är van vid att vinna! Inte förrän jag sade upp min lägenhet nyligen känner han att han vill satsa 100% på barnen. Men då glömmer han bort mig! Nu försöker han allt för att vinna tillbaka sonen, vilket inte fungerar så bra på nästan ett år. Och dottern hotar alltid med att hon ska flytta om han inte ger henne än det ena än det andra. Jag hade aldrig gått med på det han gör. Tjejen har ingen respekt för henne alls. När han säger till henne något så säger hon bara "lägg NER!! och går in på sitt rum. Trots att hon har helt egen ingång med eget vardagsrum och ny TV som han köpt för 10.000 kr och jättestort sovrum så vill hon inte vara där. Hon vill ta över Tv i vardagsrummet så vi inte har någonstans att titta då hon alltid kollar youtube. Skillnad om hon ville se något vanligt tv program som vi också vill se så hade vi alla kunnat se tillsammans.

    Hon vill inte bo mer hos mamman eller ens hälften av tiden hos mamman, trots att hon älskar mamman mer. Hon vill inte vara halva semestern hos mamman heller utan bara struntade i att vara där och kom hem till oss utan anmälan på semestern. Jag sa åt henne att vi planerat 3 veckor med oss och hos oss och 3 veckor med mamman. Vi hade andra planer på egen hand, men hon vägrade acceptera. Till saken hör att hon äter non-stop så om hon ska komma till oss även på mamman semester och vecka så måste man veta det så man köper mer mat.

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Tue 3 Sep 2019 16:27
    #78

    Då min mamma är bortrest under längre perioder så bor jag nu i hennes lägenhet för att fundera i 2 veckor. Men min sambo sa i söndags och igår att han vill träffa mig öga mot öga och prata eftersom han saknar mig. Jag tvekade in i det sista, men han säger att hans dotter kommer imorgon och han vill inte att hon ska tro att det är problem. Så jag åkte dit och stannade över. Allt är bra för stunden, men jag vet ju att han sticker huvudet i sanden hela tiden, eftersom han inte vill förlora mig. Dottern märker ju att vi bråkar när hon är där, vilket är ännu värre.

    Jag har sökt en lägenhet som jag hoppas att jag får from 1 oktober.

    Sambon lever i en drömvärld där man ska vara en familj och älska varandra, medan dottern och jag vet båda att det bästa vore om jag flyttade. Men då säger han till dottern att barnen inte ska få förstöra ytterligare ett förhållande för honom. Han lider av att vara ensam och dottern har förstått att hon inte kan göra så mycket mer än att frysa ut mig utan att han ser. Till honom skulle hon aldrig säga något ont om mig, som jag gör om henne till honom. Därför tror han att jag är den onda hela tiden.

    Vi får se om ett par veckor vad som händer härnäst

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Fri 6 Sep 2019 21:48
    #84

    Jag förstår inte honom! Han säger att ?jag? måste ge och anpassa mig till barnen och denna familj medan jag står fast vid att barnen också bör ha respekt för vuxna och pappas sambo och käresta! Han håller inte med!

    Jag pratade med dottern att jag behöver några dagar med min dotter! Så nu sitter sambon där ensam med sina barn torsdag till söndag! Han lider och tycker att jag överger honom! Jag tycker att han kan passa på att umgås med sina barn och slipper ?häxan?!

    Ändå fortsätter han att säga att jag borde anstränga mig mer för hans stackars söta dotter ! Han tycker absolut inte att en snart 17 åring vet vad hon gör och därför borde jag anstränga mig mer! Såå tröttsamt! Jag säger att alla måste ge o ta i denna familj. Han tycker bara att jag ska ge som kom in i familjen! Ändå var det han som bad o bönade mig in i denna familj ! Konstigt

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sat 7 Sep 2019 09:56
    #89

    Ja, ändå fortsätterr sambon säga åt mig att vi är vuxna och de är barn. Vi måste ta initativ och vara trevliga mot dem. Jag står fast vid att vuxna bestämmer och lär barn så att de blir bra vuxna. Det skär sig helt. Hade han varit man nog så hade han pratat med dem ifrån start när jag flyttade in och sagt att han älskar mig och att pappa älskar dem över allt annat på ett sätt man älskar sina barn, medan han älskar mig som partner och någon som finns vid hans sida coh som en käresta. Han sa istället till dem att jag bor där på prov första halvåret. Självklart gjorde barnen allt för att jag inte skulel trivas när det var på prov. De ville ju få bort mig. Exakt när et halvåret var slut och jag fortfarande bodde kvar så flyttade sonen till mamman. I min värld ganska uppenbart och demonstrativt, medan pappan skyller på mig och säger att det är mitt fel och att om jag inte skärper mig så kommer även flickan flytta ! Jag är alltid trevlig mot barnen, men kan när pappan och jag är ensamma säga hur jag tycker angående flickan och att hon alltid bara är hemma och saknar vänner eller att hon har ätstörningar och bara äter var 20 minut. Då får han utbrott och bråket är igång. Jag har lovat honom och mig själv att inte längre säga något om flickan, men svårt när hon alltid är hemma och reser med oss. 

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sat 7 Sep 2019 10:51
    #91

    Fick inte lägenheten suck. 

    Jag ska göra det du skriver att bara ta mig igenom och ignorera tjejen, vilket jag faktiskt har gjort de senaste veckorna, men  då hoppar han på mig och tvingar in mig i hennes rum att jag är vuxen och måste gå in och prata med henne och hälsa på henne och visa att jag är den vuxna. Tycker det är så sjukt att tvinga mig in i en tonårings rum för att prata. Hon bryr sig inte och jag bryr mig inte.

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Mon 7 Oct 2019 11:55
    #96

    Nu har hans son uttryckt att han har ångest att komma till oss varannan helg för att jag och sambon en gång för 2 år sedan drack för myket på en fest och blev fulla. Sedan gillar han inte att jag då och då tar ett glas vin framför honom. Sedan sa han att han inte vill sova över för att han för 2 år sedan hörde en gång när vi hade sex i rummet på natten. Pojken är 13 år och håller på så. Tycker inte det är normalt. Att ha sex är normalt och att ta ett glas vin som vuxen då och då är också normalt. Nu säger sambon att jag inte får dricka vin framför pojken när han är där och inte heller någon sex när barnen är där.

    I denna familjen har barnen helt och hållet tagit över kommandot. De styr och ställer och vi måste anpassa oss. Är det jag som är konstig?

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Mon 7 Oct 2019 16:44

    Jag vet faktiskt inte varför jag är kvar! Älskar väl honom och känner en trygghet. Vill inte vara singel.

  • Anonym (Ester­) Trådstartaren
    Sun 20 Oct 2019 20:02

    Jag är väl inte singel om jag bor ihop med min sambo och hans barn? Förstår inte!!

    Mannen älskar verkligen mig, eftersom han tidigare aldrig släppte in någon kvinna i hans och barnens liv. Med mig ville han allt. Han insåg bara inte att barnen skulle ställa till det för honom när han plötsligt visade kärlek för en kvinna samtidigt som han visade dem kärlek. de ville inte dela honom med någon annan.

    Däremot tål han inte skit och blir galen om jag skulle säga minsta lilla illa om hans barn. Jag ska bara höja dem till skyarna eller vara tyst

Svar på tråden Ska jag lämna denna bonusfamilj?