• Anonym (Vet inte ut eller in)

    Behålla eller inte? Är tom..

    Hej!

    Jag är en mamma på 29 år.

    Jag har tre barn på 13, 9 och 5 år.

    Jag bor i ett stort hus med rum som räcker gott och väl till alla. Vi skaffade precis en liten dvärg pudel, och jag är gravid i vecka 5.

    Jag har olika psykiska diagnoser (paniksyndrom, återkommande depression, schizotyp störning) som jag kämpar med varje dag. Jag har lärt mig att leva med dem och livet fungerar ganska så bra trotts allt, med medicin, Paroxetine 20mg/dag. Men jag vet inte hur jag ska klara av ett barn till... Har varit inlagd på tvångsvård 2 gånger tidigare och frivilligt 2 gånger. Tänk om sjukdomen blir värre och jag inte klarar av att ta hand om några barn alls... Jag är sjukskriven och går på aktivitetsersättning fram tills april-20, och tänker söka sjukersättning i början på nästa år.

    Min oro är alltså om jag har kapacitet att ta han om ytligare ett barn till med min psykiska ohälsa och klara av det ekonomiska.

    Kan ju bli problem att söka sjukersättning när man sen ska vara föräldraledig, de ser ju det som att man har jobb kapacitet, vilket jag inte har.

    Min sambo är pappa till min yngsta, han är tveksam till att det ska gå att ha ett till barn.

    Snälla hjälp mig få klarhet i vad som är det bästa valet.

  • Svar på tråden Behålla eller inte? Är tom..
  • Anonym (Vet inte ut eller in)

    Var inte elaka kommentarer jag sökte!

    Det är inte ett dugg synd om våra befintliga barn, de har allt de kan önska sig och lite till.

    Ger dem otroligt mycket kärlek och all min tid.

    Är dock orolig ifall det blir för mycket med ett till.

    Vi är ingen lågutbildad "redneck" familj.

    Min sambo är läkare och jag utbildad lärare.

  • Eva8886
    Anonym (Vet inte ut eller in) skrev 2019-09-01 09:37:01 följande:

    Var inte elaka kommentarer jag sökte!

    Det är inte ett dugg synd om våra befintliga barn, de har allt de kan önska sig och lite till.

    Ger dem otroligt mycket kärlek och all min tid.

    Är dock orolig ifall det blir för mycket med ett till.

    Vi är ingen lågutbildad "redneck" familj.

    Min sambo är läkare och jag utbildad lärare.


    Så lågutbildade "rednecks" är alltså per automatik sämre föräldrar än högutbildade? Du var mig en trångsynt lärare. Ja, det är synd om era barn när du har så tunga diagnoser. Hur tror du barnen reagerar varje gång du åker in och tvångsvårdas några dygn?
  • Elin P

    Jag förstår verkligen er tvekan. En lösning kanske är om din man tar hela föräldraledigheten och det största ansvaret för barnen. Men då måste ni ju vara överens och båda känner att ni verkligen vill behålla. Det viktigaste är ändå att tänka på de barn ni redan har. En abort är såklart mycket påfrestande men det är pest eller kolera i ditt fall.

  • terfje

    Hej! Det finns föräldrar med psykiska problem som klarar föräldra rollen toppen men också de som inte klarar det. Hur är din sambo? Stöttar han upp när inte du orkar? Du bestämmer och känner bäst dig själv och vad du vill. Finns andra vuxna kring barnen när du är inlagd?

  • Anonym (Rainy)

    Hade jag haft dina diagnoser, vet jag inte om jag hade skaffat barn. Hade inte velat utsätta mina barn för allt vad det innebär. Dessutom går sådana diagnoser i arv. Du har "tunga" diagnoser, inget som man kan ta lätt på. Fundera en vända till, för dom barnen ni har, behöver båda föräldrarna, inte en när du åker in och ut från sjukhuset.

  • Pope Joan II
    Anonym (Vet inte ut eller in) skrev 2019-09-01 09:28:10 följande:

    Hej!

    Jag är en mamma på 29 år.

    Jag har tre barn på 13, 9 och 5 år.

    Jag bor i ett stort hus med rum som räcker gott och väl till alla. Vi skaffade precis en liten dvärg pudel, och jag är gravid i vecka 5.

    Jag har olika psykiska diagnoser (paniksyndrom, återkommande depression, schizotyp störning) som jag kämpar med varje dag. Jag har lärt mig att leva med dem och livet fungerar ganska så bra trotts allt, med medicin, Paroxetine 20mg/dag. Men jag vet inte hur jag ska klara av ett barn till... Har varit inlagd på tvångsvård 2 gånger tidigare och frivilligt 2 gånger. Tänk om sjukdomen blir värre och jag inte klarar av att ta hand om några barn alls... Jag är sjukskriven och går på aktivitetsersättning fram tills april-20, och tänker söka sjukersättning i början på nästa år.

    Min oro är alltså om jag har kapacitet att ta han om ytligare ett barn till med min psykiska ohälsa och klara av det ekonomiska.

    Kan ju bli problem att söka sjukersättning när man sen ska vara föräldraledig, de ser ju det som att man har jobb kapacitet, vilket jag inte har.

    Min sambo är pappa till min yngsta, han är tveksam till att det ska gå att ha ett till barn.

    Snälla hjälp mig få klarhet i vad som är det bästa valet.


    Jag tycker att du ska tänka på dig själv. Du skriver att du och livet fungerar ganska så bra trots allt och det ska du väl verkligen unna dig - ett barn till kan förstås bli hur bra som helst men med tanke på din ökade sårbarhet så är det väl onödigt att du utsätter dig för en större anspänning som ju graviditet, förlossning, förlorad sömn och allt annat som följer med en utökad baraskara. 

    Tre barn, hus, man och dvärgpudel låter som en väldigt bra uppställning. Kanske det kan räcka (även om jag förstår att det är ett svårt beslut att fatta)?
  • Colourfulrainbow

    Ekonomin verkar ni ha, så det är inget problem där.

    Att lida av återkommande depressioner är vanligt. Har man haft en depression ökar risken för att man drabbas av depression igen. Hur fungerar din medicinering? Om du hamnar i depression trots medicinering så är det läge att se över dina mediciner, och diskutera ett eventuellt byte, eller en doshöjning. SSRI och SNRI kan ibland fungera bra ihop. Du får prata med en läkare inom psykiatrin, ta inte en läkare på din vårdcentral, de kan oftast inte mycket om psykisk ohälsa.

  • Anonym (tyvärr)

    Med tunga diagnoser och redan tre barn och en valp (som kommer hamna i värsta trotsåldern lagom till nedkomst), så hade jag nog funderat både en och två gånger på om denna graviditet är det rätta. Inte bara för mig utan hela familjen

  • 2barnsmorsan
    Anonym (Vet inte ut eller in) skrev 2019-09-01 09:28:10 följande:

    Hej!

    Jag är en mamma på 29 år.

    Jag har tre barn på 13, 9 och 5 år.

    Jag bor i ett stort hus med rum som räcker gott och väl till alla. Vi skaffade precis en liten dvärg pudel, och jag är gravid i vecka 5.

    Jag har olika psykiska diagnoser (paniksyndrom, återkommande depression, schizotyp störning) som jag kämpar med varje dag. Jag har lärt mig att leva med dem och livet fungerar ganska så bra trotts allt, med medicin, Paroxetine 20mg/dag. Men jag vet inte hur jag ska klara av ett barn till... Har varit inlagd på tvångsvård 2 gånger tidigare och frivilligt 2 gånger. Tänk om sjukdomen blir värre och jag inte klarar av att ta hand om några barn alls... Jag är sjukskriven och går på aktivitetsersättning fram tills april-20, och tänker söka sjukersättning i början på nästa år.

    Min oro är alltså om jag har kapacitet att ta han om ytligare ett barn till med min psykiska ohälsa och klara av det ekonomiska.

    Kan ju bli problem att söka sjukersättning när man sen ska vara föräldraledig, de ser ju det som att man har jobb kapacitet, vilket jag inte har.

    Min sambo är pappa till min yngsta, han är tveksam till att det ska gå att ha ett till barn.

    Snälla hjälp mig få klarhet i vad som är det bästa valet.


    Om både du själv och din sambo känner er tveksamma till om ni orkar med ett barn till så låter det bäst att göra abort. Det viktigaste är ju din hälsa och att ni orkar och klarar av ert liv. Ta hand om dig!
  • Anonym (A)
    Colourfulrainbow skrev 2019-09-01 11:13:42 följande:
    Din sambo kan vara föräldraledig, då är ni två stycken hemma. Om du väljer att behålla.
    Håller med
  • Anonym (Tråkig syn)
    Anonym (Vet inte ut eller in) skrev 2019-09-01 09:37:01 följande:

    Var inte elaka kommentarer jag sökte!

    Det är inte ett dugg synd om våra befintliga barn, de har allt de kan önska sig och lite till.

    Ger dem otroligt mycket kärlek och all min tid.

    Är dock orolig ifall det blir för mycket med ett till.

    Vi är ingen lågutbildad "redneck" familj.

    Min sambo är läkare och jag utbildad lärare.


    Nä, är man psykiskt sjuk, skaffar barn som tonåring, skaffar många barn och går på bidrag så är man inte nidbilden av redneck. Inte om man är gift med en läkare..

    Du verkar fördomsfull. Tråkigt. För när/om det tar slut med din man så hamnar du snabbt i den kategorin som du verkar avsky.
  • Anonym (Tråkig syn)
    Anonym (Tråkig syn) skrev 2019-09-01 15:01:29 följande:

    Nä, är man psykiskt sjuk, skaffar barn som tonåring, skaffar många barn och går på bidrag så är man inte nidbilden av redneck. Inte om man är gift med en läkare..

    Du verkar fördomsfull. Tråkigt. För när/om det tar slut med din man så hamnar du snabbt i den kategorin som du verkar avsky.


    Glömde lägga till : barn med flera pappor. ;)
  • Anonym (E)

    Jag tänker att pappan till barnet känner dig bäst och är han orolig hur det ska gå så vet han nog bättre än FL :) Skulle fokusera på de barn som du redan har även om det är trist. Ett krävande barn tar uppmärksamt och ork som de andra barnen vill ha för jag antar att din ork är begränsad.

  • Jw83
    Anonym (Vet inte ut eller in) skrev 2019-09-01 09:28:10 följande:

    Hej!

    Jag är en mamma på 29 år.

    Jag har tre barn på 13, 9 och 5 år.

    Jag bor i ett stort hus med rum som räcker gott och väl till alla. Vi skaffade precis en liten dvärg pudel, och jag är gravid i vecka 5.

    Jag har olika psykiska diagnoser (paniksyndrom, återkommande depression, schizotyp störning) som jag kämpar med varje dag. Jag har lärt mig att leva med dem och livet fungerar ganska så bra trotts allt, med medicin, Paroxetine 20mg/dag. Men jag vet inte hur jag ska klara av ett barn till... Har varit inlagd på tvångsvård 2 gånger tidigare och frivilligt 2 gånger. Tänk om sjukdomen blir värre och jag inte klarar av att ta hand om några barn alls... Jag är sjukskriven och går på aktivitetsersättning fram tills april-20, och tänker söka sjukersättning i början på nästa år.

    Min oro är alltså om jag har kapacitet att ta han om ytligare ett barn till med min psykiska ohälsa och klara av det ekonomiska.

    Kan ju bli problem att söka sjukersättning när man sen ska vara föräldraledig, de ser ju det som att man har jobb kapacitet, vilket jag inte har.

    Min sambo är pappa till min yngsta, han är tveksam till att det ska gå att ha ett till barn.

    Snälla hjälp mig få klarhet i vad som är det bästa valet.


    Du är ogift och har barn med olika män. Hur klarar du dig om du blir ensam med 4 barn? Ekonomin kommer bli väldigt knaper men har du ork att ro runt alla umgängen, aktiviteter osv? Då mannen är osäker och alla inkomster hänger på honom så finns det en riktig risk för att relationen inte håller.
  • Anonym (Jösses)

    Jag trodde att vi lämnat 50-talet där vi låste in psykiskt sjuka människor och trodde att de va olämpliga medborgare, föräldrar eller partners? Skrämmande att läsa vissa svar här. En människa som är psykiskt sjuk, oavsett sjukdom, påverkas helt olika. Psykiska sjukdomar har heller inget med intelligens att göra.

    Jag har precis som TS, schizotyp störning. Jag har också ADHD, paniksyndrom och en hel drös andra psykiska sjukdomar.

    Jag har haft högkvalificerade jobb och har likaså småbarn. Idag är jag dock sjukskriven. Och det har INGET att göra med huruvida man är bra förälder eller inte. Vi som lider av många psykiska sjukdomar har en inre kamp som ofta leder till depressioner och ångesttillstånd som gör att vi inte kan prestera på ett förvärvsarbete. Det påverkar öht inte min förmåga till att kunna älska mina barn, visa de kärlek och/eller vara en närvarande och ansvarsfull förälder. Fruktansvärt förlegad syn hos vissa i denna tråden. Det finns bra mediciner idag som hjälper många av oss att kunna ha ett drägligt liv och kunna fungera i vardagen.

    Precis som i övriga befolkningen varierar det från person till person om man är en bra förälder eller inte. Det har ingenting med om man är sjuk/frisk att göra.

    Vår familj har en underbar relation till varandra och mina barn växer upp med vetskapen om att människor kan vara psykiskt sjuka och ändå vara bra människor, föräldrar och medborgare. Det ser jag som ett mycket bättre föräldraskap än att intala barn att alla som är psykiskt sjuka är onda varelser oförmögna till att ta hand om sig själv och sina barn.

  • Anonym (Styrkekram)

    Hej Hjärta 


    Jag vet en del som fått hjälp via oplaneratgravid.se 
    Kanske de kan hjälpa dig? Där kan du ju få prata med någon ostört och behöver inte ta emot dömande kommentarer. 

    Lycka till 

Svar på tråden Behålla eller inte? Är tom..