• Mon 2 Sep 2019 11:10
    162 visningar
    0 svar
    0
    162

    Dessa några plus kilo!

    Jag vill prata om mina 7 kanske 8 kilo för mycket. (Ett lyxpproblem i förhållande till annat, visst. Men samtidigt inte)

    Har alltid varit smal och tränad kvinna, stolt, tidvis tom vacker (tyckte jag i alla fall). Klarat både tonåren och graviditeter utan att lägga på mig onödiga kilon. Är dessutom ganska lång så viktfördelning har alltid varit bra.

    Men på senare tid märker jag att jag äter inte för att jag är hungrig utan att maten plötsligt börjar ge mig tröst...
    Jag betraktar inte maten längre som någonting som man ska ha för att hålla kroppen och alla organen igång, som bränsle utan maten har blivit en ny kompis till mig. 

    Och visst 8 kilo är inte så mycket, skulle utomstående säga. Men saken är den att jag gick inte upp dessa kilon över en natt. Ett blev till två och två blev till fyra och fyra blev till åtta...Vart skall jag landa? 

    Så jag tänkte att det är kanske dags att stanna upp och tänka lite...
    Jag tänker medan min blick söker sig till skafferiet. "Jag skall bara ha denna chokladpralin, bara i dag. Helst två men jag börjar med en". Jag vet precis vart det kommer att sluta... En halvask senare så kommer jag tänka att "nu är dagen förstörd och jag kan lika gärna avsluta förpackningen och lägga den i återvinning.
    Bra för miljö och rätt åt mig!"


    Jag vet att jag går upp i vikt men jag kan inte stoppa denna process eftersom mina händer och min hjärna och mitt nuvarande tillstånd vill åt den där förbannade pralin eller allt som innehåller dödande antal kalorier. Men bara idag förstås. Inte i morgon. För att i morgon då banne mig skall jag börja mitt nya liv. Jag ska! Jag ska göra massor med saker, planerar stort.. Men först och främst jag skall sluta äta... Jag skall förbjuda mig mat! Punk... Bara jävla äpplen , keso och grönt te... Allt annat bli ångest... Allt annat bli skuld.... Allt annat funkar inte... Antigen allt (halva skaferiet) eller inget...

    Men så tänker jag...
    Är det mat som är boven för min viktuppgång?
    Direkt - ja. Men indirekt?
    Varför plötsligt detta förhållande till föda, att ångestäta? Vad har hänt de senaste 12 månader i mitt liv? Hur mår jag? Mår jag överhuvudtaget?
    Och om jag skall nu gå ner dessa kilon så måste det ju finnas bättre sätt än typ svält. Vi vet hur det slutar. Är ganska allmänbildad och VET att inga dieter i världen funkar eller hjälper(kortsiktigt, kanske). 

    Ok, ni som orkat läsa hela monologen undrar: vart vill du komma?
    Bra fråga...

    Jag är ingen "starta tråd och sätt igång en bantningsgrupp som skall följas åt människa". Men det är kanske en bra idé trots allt. Men utan ord "bantning" förstås. Gillar inte det ordet...
    Kanske finns det kvinnor, så klart det gör, som känner likadant men är kloka nog att inse att det handhar egentligen inte om maten. Och inte om snabba åtgärder: "4 kg på en vecka, nu jävlar skall det gå undan!".

    Några kloka kvinnor som vet vad jag menar och känner likadant?
    Jag vill inte ha förslag på olika dieter här eller höra om mat förbjud. Då får ni leta er till andra trådar.
Svar på tråden Dessa några plus kilo!