• Anonymsju

    Vad kan man begära utav förskolan?

    Hej,

    Har skolat in min snart 2 åring, han har gått några hela dagar helt själv (ca. 6 tim)

    Han har det tufft med att anpassa sig till allt det nya, blir hysteriskt ledsen vid lämning, alltså då menar jag att han börjar gallskrika när han ser grinden in till gården på förskolan, han börjar till och med gråta när han ser öppna förskolan nu, är ledsen hela vägen upp tills han märker att jag inte ska lämna honom där. Förut älskade han öppna förskolan. Nu tror han såklart att jag ska lämna honom där. Han blir ledsen när jag hämtar, kommer snyftandes till mig och klamrar sig fast hos mig, som typ "rädda mig härifrån

    Vad jag sett hittills så tycket inte jag att personalen bryr sig särskilt om att just hans behov ska ses efter lite extra. Dom säger bara att det är helt normalt, att dom flesta gråter vid lämning. Men det här känns inye helt bra och rätt för mig.

    Exempel när jag lämnar tidigt vissa dagar då måste jag lämna på en annan avdelning med andra pedagoger som varken han eller jag känner. Det känns så fel att lämna honom helt hysterisk till en "främmande" person.

    Vad kan man begära av pedagogerna?

    Jag vill ju att allt som kan underlätta för min son ska göras, nu ibörjan. Tills han börjar kännas sig trygg där. Men är osäker på vad för krav man kan ställa.

  • Svar på tråden Vad kan man begära utav förskolan?
  • Pedalen

    Vi har varit i samma situation. Vi började med att ta ett samtal om hur vi kunde göra annorlunda på morgonen, och beslutade att pedagogerna inte mötte i hallen, utan jag klädde av mig och gick med honom in. Sen var jag kvar en stund, och förberedde barnet på att jag skulle gå när det var dags för frukost. Vi pratade om vad han skulle äta, och om vad vi skulle göra när vi kom hem. Sen valde han en pedagog att sitta bredvid vid frukosten. Detta hjälpte litegrann, men var ju inte hållbart i längden. Med facit i hand borde vi nog startat om inskolningen helt, för han blev aldrig trygg på den avdelningen. Det var först när vi byte avdelning och skolade in på nytt där som han slutade gråta vid lämning.

    Så mitt tips är, prata med pedagogerna om en strategi vid lämning. Om det inte funkar, ta hjälp av specialpedagogen som är kopplad till förskolan, för att se om det finns saker de kan göra för att skapa en tryggare miljö för barnet. Blir det ingen skillnad så begär att få starta om på ny avdelning.

  • solros68

    Du behöver prata med pedagogerna om din oro. Se vad de har för lösningar för att det ska bli så bra som möjligt för ditt barn. Tyvärr är det stora barngrupper vilket gör att det är svårt att se alla barnen hela tiden, men pedagogerna gör sitt yttersta för att barnen ska bli sedda ändå.

  • solros68

    Jag har läst flera trådar du har skrivit om samma ämne och börjar undra om inte din oro smittar till barnet. Kanske något att tänka på?

  • Anonymsju
    solros68 skrev 2019-09-02 12:53:41 följande:

    Jag har läst flera trådar du har skrivit om samma ämne och börjar undra om inte din oro smittar till barnet. Kanske något att tänka på?


    Första dagarna ville han inte gå hem, när jag och hans pappa var med. Vi pratar bara positivt om förskolan. Det är lämningen han tycket är enormt jobbig.

    När han börjar gråta och vrida på sig i vagnen när han börjar känna igen vart vi är påväg och sedan klamrar sig fast stenhårt hos mig när jag ska lämna honom. Ja då bränner tårarna i ögonen och jag får stålsätta mig rejält, jag är inte mer än människa. Såklart jag blir påverkad, men jag har gjort allt jag kan för att göra allt så positivt som möjligt. Jag går vid lämning, drar inte ut på det och gör det dramatiskt. Är ingen hysterisk förälder vid lämning om du antyder det!
  • Anonymsju
    Vildbi skrev 2019-09-02 12:55:08 följande:

    Ta hem honom!

    Så små barn HAR INTE PÅ FÖRSKOLA ATT GÖRA!


    Han var älst av alla barn som skolades in, och är en utav dom äldsta på avdelningen. Har fått höra att jag borde skolat in honom tidigare då han är för stor och medveten nu, och sen kommer såna som du som ska ge en skuld, som att man själv inte är medveten. Jag har gått ner i vid, är hemma med honom varje måndag. Han går minst av alla och är en utav dom äldsta. Detta är vad jag kunde göra för att lägga upp det på bästa sätt.

    All cred till dig som har hemma dina barn till skolplikten börjar, supermorsan :)
  • Anonymsju
    Pedalen skrev 2019-09-02 12:43:05 följande:

    Vi har varit i samma situation. Vi började med att ta ett samtal om hur vi kunde göra annorlunda på morgonen, och beslutade att pedagogerna inte mötte i hallen, utan jag klädde av mig och gick med honom in. Sen var jag kvar en stund, och förberedde barnet på att jag skulle gå när det var dags för frukost. Vi pratade om vad han skulle äta, och om vad vi skulle göra när vi kom hem. Sen valde han en pedagog att sitta bredvid vid frukosten. Detta hjälpte litegrann, men var ju inte hållbart i längden. Med facit i hand borde vi nog startat om inskolningen helt, för han blev aldrig trygg på den avdelningen. Det var först när vi byte avdelning och skolade in på nytt där som han slutade gråta vid lämning.

    Så mitt tips är, prata med pedagogerna om en strategi vid lämning. Om det inte funkar, ta hjälp av specialpedagogen som är kopplad till förskolan, för att se om det finns saker de kan göra för att skapa en tryggare miljö för barnet. Blir det ingen skillnad så begär att få starta om på ny avdelning.


    Tack för ditt svar! Får jag fråga varför ditt barn inte blev trygg på den första avdelning? Om du vet vad det kan berott på.

    Som jag gör nu är att jag går med honom in, vill helst sätta mig ner och leka med honom, prata om dagen och göra det mysigt och positivt för honom, innan jag går. Men förskolelärarna vill att jag går snabbt bara, utan att "dra ut på det"

    Grejen är ju den att jag drar ju inte ur på själva "hejdå:et" utan vill bara sitta med en stund tills han lugnar ner sig.

    Hur får man kontakt med specialpedagogen? Ska man ta det med vänliga pedagogerna först på ett samtal, eller gå direkt till chefen?
  • Vildbi

    Jag har ett barn och ja, jag var hemma till skolplikten. Jag såg till att planera för mitt barns ankomst liksom.


    Anonymsju skrev 2019-09-02 13:08:03 följande:

    Han var älst av alla barn som skolades in, och är en utav dom äldsta på avdelningen. Har fått höra att jag borde skolat in honom tidigare då han är för stor och medveten nu, och sen kommer såna som du som ska ge en skuld, som att man själv inte är medveten. Jag har gått ner i vid, är hemma med honom varje måndag. Han går minst av alla och är en utav dom äldsta. Detta är vad jag kunde göra för att lägga upp det på bästa sätt.

    All cred till dig som har hemma dina barn till skolplikten börjar, supermorsan :)


Svar på tråden Vad kan man begära utav förskolan?