Är jag översexuell?

Det du beskriver låter som att du är ganska sexuell, speciellt för att vara kvinna. Översexuell skulle jag dock inte säga, det har en negativ klang, och det är ju bara positivt och härligt att vara kåt!

Jag är nog ungefär likadan som du och har aldrig tänkt på mig själv som översexuell, men jag är man, kanske är det mer normalt eller accepterat för en man?

+1

Tycker du låter som jag blev efter 35 ungefär.

Också i en relation där han ofta inte vill.

Tycker du ska prova tjejsex! Förverkliga dina fantasier.

Jo, det verkar ha gått överstyr.

Ja åldern stämmer in ganska bra på mig där. Så synd när passionen avtar. Inte har någon av oss ändrats värst i utseendet heller. Ja lite mer gråa hår kanske men ingen förändring tex kroppsligt/viktmässigt. Vi har varit sambos i många år och det blir väl kanske en lite mindre händelserik vardag. Men att gå från att ha haft en massa sex i olika varianter till att knappt veta hur vi ska göra längre ger en konstig känsla.

Jo jag är inne på den biten men svårt att finna någon

Man lever bara en gång och om du känner att det du inte får så mycket av är det du saknar så kanske du skulle ta ett allvarligt snack med sambon. Så klart att det då "förbjudna" lockar och drar!

Går ju inte att leva ihop resten av livet och ha ett halvsunkigt sexliv där du känner dig frustrerad. 
Det kommer aldrig sluta väl även om en del fantasier ska stanna vid just fantasier, men lite äventyr måste man ändå ge sig ut på!

Hej!

Mycket letande blev det innan jag hittade denna!
Jag har det senaste ställt mig samma fråga. Det är inte det att det är ett nytt problem för mig. Snarare att jag har blivit äldre och börjat ifrågasätta mig själv på ett annat sätt än innan.
Jag är dock en man och antagligen i samma ålder verkar det som. Säga vad man vill men jag skulle verkligen vilja kontrollera det bättre än vad jag kan!

Känslorna som beskrivs är nog ganska identiska. Jag lever i ett förhållande och visst skulle man kunna ha mer sex. Men det är heller inget jag kan kräva.
Likväl som hon inte vill periodvis kan jag vara likadan. Men det skadar aldrig att prova eller fråga. Blir det så blir det ibland blir det väl inte riktigt som man tänkt eller snarare fantiserat om men ofta blir det väldigt bra.
Det verkar även vara det enda som kan släcka den brinnande elden i kroppen :)
Jag kan få för mig att kolla på porr när det känns som värst men det ger mig inte jättemycket. Tanken kan vara upphetsande till en början men sedan brukar jag ofta bli uttråkad innan jag är färdig.
Det är jättesvårt att hitta "bra" porr och ofta känns den fejkad och blir tråkig.
Jag fantiserar ganska intensivt, det är nog det värsta.
Så länge inget triggar igång något så är jag nöjd men små saker som möten eller vissa kvinnor.. ja då sätter det igång. Får det fortgå så blir det maniskt ända tills man har sex i stort sett.
Det värsta är på nätterna när det sätter igång, eller redan innan man somnat.
Ibland får man en bra vibb av tjejen under kvällen som kan eskalera något vansinnigt.
Blir det inte av utan hon somnar. Då kan man onanera sig blå utan att det hjälper.
Ibland vaknar jag flera gånger på en natt och slänger en hand över henne i försök om att det kanske kan bli något. Ofta morrar hon och jag drar mig undan.
Oftast blir hon lika vaken som jag och då blir det väldigt intensivt!
Hon kommer en eller flera gånger innan mig innan jag ger mig. Det gör att min fantasi blir lugnare. Plus att väcka någon på natten utan att vilja något är styggt :)
Ibland händer det såklart att att jag inte kan hålla emot :S Det beror på hur intensiva tankarna har varit innan. Svårt att förklara men det som sitter i hjärnan fastnar längst ut på snoppen :)

Som person är jag en tänkare utan gränser. Är praktiskt lagd och älskar att planera
stora ideer. Inget är omöjligt. Jag kan sällan sitta stilla. Får jag något i huvudet så och jag är intresserad så blir jag ofta manisk i varje detalj! Det kan bli för mycket sådant ibland. Ofta tröttnar jag lika fort som jag kom på min ide.
I jobbet är det till min fördel och det jag kan det kan jag oklanderligt bra.

En sak jag kommit underfund med är att lite onani i kombination med motion hjälper bra! Ju mer man anstränger sig desto mer verkar hjärnan kunna fokusera mer på normala saker om man säger så :) Det är såklart inte fel att tänka på sex men i måttliga mängder.
Det är en demon som skall ut på ett sätt eller ett annat.
Sex hade varit det bästa. Gärna prova fantasierna som kan komma. Inom rimliga gränser så klart.
Fantasierna är inte så extrema egentligen och flickvännen är alltid inkluderad.
Det händer att man fantiserar om andra med men inte så ofta.

Så till frågan, Är jag översexuell?

Kanske eller kanske bara tillfälligt?
För mig har det varit samma i många år, kanske 10-15år om det tröstar?
Jag tycker att det är asjobbigt periodvis men då kanske det hjälper att motionera eller sysselsätta sig med annat. Min personlighet kanske även din kanske verkar behöva det?
Det kan vara relaterat till stress i vissa fall.
Ibland kan det vara så för mig om jag är stressad. Ofta är det åt andra hållet att jag inte vill alls. Beror nog på vilket ämne det är som stressar. Sex blir naturligt skulle jag tro att tänka på. Det är ett grundläggande behov i vilken form det än må vara.
Det är ju också en bekräftelseakt som du delar med någon. Det kan vara det som man saknar eller behöver och får man det inte så är det ju klart att man undermedvetet försöker att laga det?

Det är assvårt och det finns mycket mer till det att säga från mitt eget perspektiv som jag uppfattar det. Inte säkert att det gäller för alla eller om jag ens har rätt.

Men jag lider i tystnad och förstår hur det känns!

Ta hand om dig!

Visa vägen kanske!? Rid honom ordentligt och passionerat. Kan ju vara värt några försök eventuellt!?