Forum Svårt -bli gravid - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur orkar man fortsätta försöka??

    Fre 6 sep 16:07 Läst 0 gånger Totalt 15 svar
    Fre 6 sep 16:07

    Hejsan, känner att jag behöver skriva av mig och dela lite tankar och upplevelser här och hoppas någon kan svara mig..

    Jag har kört min första kur gonal f, fick två stora ägg och tog Ovitrelle på dag 15. Min gyn va verkligen övertygad om att nu jäklar kommer de gå!! (Har varit utan p-piller i snart ett år och prövat letrozol eftersom jag har massa ägg men som har svårt att växa men har inte pco eller va de heter.. funka inte så bra med letrozol men fick fantastiska resultat första gången med gonal f)

    Igår på dag 25 i cykeln fick jag helt plötsligt en blödning som jag fortfarande har idag :( fattar ingenting... varför går de aldrig för mig? Hur fasen orkar man fortsätta försöka hela tiden när de känns som de aldrig kommer gå? Va fan är de för fel.... Tyckte de va jobbigt att ta dom där jäkla sprutorna så min sambo fick ta dom på mig, blåmärken över halva magen.. Jag känner att jag bara blir mer o mer deprimerad, otaggad på allt här i livet typ.. Nån i samma sits?

  • Anonym (Li)
    Visa endast
    Fre 6 sep 16:13 #1

    Jag har inte hittills behövt ta till assistans, men jag känner igen ångesten och känslan att bli deprimerad i misslyckandet i att skaffa barn. Jag kan bara råda dig att hoppa påt igen nästa cykel, försöka vara lika beslutsam och motiverad, och kanske lägga till nåt extra som du tror på. Det kan vara allt från hälsokostpreparat till extra motion, bara man gör något nytt som får upp hoppet. Jag vet att det är jobbigt, men förhoppningsvis kan du blicka tillbaka på den här tiden med lugn sen när du har ditt barn.

  • Fre 6 sep 16:19 #2

    Jag har inte tagit sprutor då Letrozol fungerat till synes bra på mig, men är i samma sist mentalt =/ Känner till och från bara för att lägga ner det hela och strunta i barn, vi har försökt i 8 månader med Letrozol och knappt 1,5 år allt som allt. Det känns som att livet är på paus, det går inte att planera långresor till nästa sommarsemester och liknade som vi brukar då vi inte vet hur livet kommer se ut och vi kommer aldrig vidare till nästa fas eller vad man ska säga. Avskyr verkligen dethär Limbot :'( Tyvärr hade jag då inget peppande att säga, men du är inte ensam i alla fall <3

  • Fre 6 sep 16:29 #3
    Lunne skrev 2019-09-06 16:19:46 följande:

    Jag har inte tagit sprutor då Letrozol fungerat till synes bra på mig, men är i samma sist mentalt =/ Känner till och från bara för att lägga ner det hela och strunta i barn, vi har försökt i 8 månader med Letrozol och knappt 1,5 år allt som allt. Det känns som att livet är på paus, det går inte att planera långresor till nästa sommarsemester och liknade som vi brukar då vi inte vet hur livet kommer se ut och vi kommer aldrig vidare till nästa fas eller vad man ska säga. Avskyr verkligen dethär Limbot :'( Tyvärr hade jag då inget peppande att säga, men du är inte ensam i alla fall <3


    Ja visst är det jobbigt :( man bara räknar cykeldagar hit o dit, springer på VUL och hoppas på de bästa, inväntar bim men så dyker mensen upp ändå och man får ett breakdown och grinar och vill strunta i allt. Har flera gånger tänkt att ?de är väl inte meningen att jag ska ha några barn så kanske lika bra att ge upp? men sen när jag känt så några dagar vänder de och jag kör på igen. Men de är tufft, att ha bestämt sex på rutin för att försöka få barn... skäms nästan varje gång jag kommer tillbaka till gyn också..... hoppas de en vacker dag händer nåt för oss båda! <3
  • Anonym (F)
    Visa endast
    Fre 6 sep 16:55 #4

    Ja du, jag vet inte. Försökte i flera år utan plus pch gick sen över till ivf och blev gravid flera gånger men fick missfall varje gång. Att få barn var det enda jag ville i livet så ge upp fanns inte på kartan - tills det senaste missfallet. Då började jag seriöst överväga att ge upp och skita i allt. Bestämde dock ändå att försöka igen, kanske mycket för att jag hade några embryon i frysen som jag inte bara ville strunta i. Är glad att jag inte gav upp, nästa frysta återföring resulterade nämligen i min son :)

    Planerar att snart ge mig på syskonförsök och bävar redan för eventuella negativa test, misslyckade försök och missfall men försöker ha inställningen att det kommer inte gå lätt utan kommer ta tid, kosta enorma summor och vara för jävligt. Flr mig är det kanske enda sättet att orka - ställa in mig på att det kommer ta flera år att lyckas. Då blir kanske fallet inte riktigt lika stort som om man förväntar sig eller tänker att det ska gå snabbt och smärtfritt. Skulle det gå fort och lätt är det givetvis enbart positivt, men som sagt inget att räkna med. Tänka att ?om 5 år kanske jag är gravid med syskon eller just fött?, snarare än tänka typ ?nästa år kanske vi har ytterligare en liten här hemma?.

  • Fre 6 sep 18:09 #5
    Planerarbarn19 skrev 2019-09-06 16:07:48 följande:

    Hejsan, känner att jag behöver skriva av mig och dela lite tankar och upplevelser här och hoppas någon kan svara mig..

    Jag har kört min första kur gonal f, fick två stora ägg och tog Ovitrelle på dag 15. Min gyn va verkligen övertygad om att nu jäklar kommer de gå!! (Har varit utan p-piller i snart ett år och prövat letrozol eftersom jag har massa ägg men som har svårt att växa men har inte pco eller va de heter.. funka inte så bra med letrozol men fick fantastiska resultat första gången med gonal f)

    Igår på dag 25 i cykeln fick jag helt plötsligt en blödning som jag fortfarande har idag :( fattar ingenting... varför går de aldrig för mig? Hur fasen orkar man fortsätta försöka hela tiden när de känns som de aldrig kommer gå? Va fan är de för fel.... Tyckte de va jobbigt att ta dom där jäkla sprutorna så min sambo fick ta dom på mig, blåmärken över halva magen.. Jag känner att jag bara blir mer o mer deprimerad, otaggad på allt här i livet typ.. Nån i samma sits?


    Jag hade en otrolig dipp förra hösten efter vår utredning var klar och vi fick oförklarligt barnlösa och det kändes som att alla runtomkring bara nös så var de gravida. Så jag bokade tid till en terapeut genom min vårdcentral och fick komma till en tjej som också hade kämpat med barnlöshet och det var det bästa jag kunde gjort. Hon hjälpte mig jättemycket! Så mitt råd är att gå och prata med någon. Fråga på gyn om de vet någon som de kan rekommendera eller ta det genom den vanliga vården. Att vara barnlös är en kris och man får en krisreaktion som man behöver hjälp med. Har tänkt mycket på detta och tycker det borde erbjudas samtalsstöd efter man gjort utredningen. Man kan ta sig ur det själv så klart men det kommer gå mycket lättare och snabbare med stöd!
  • Anonym (Hmm)
    Visa endast
    Sön 8 sep 02:07 #6

    [quote=79883092][quote-nick]Planerarbarn19 skrev 2019-09-06 16:07:48 följande:[/quote-nick]Hejsan, känner att jag behöver skriva av mig och dela lite tankar och upplevelser här och hoppas någon kan svara mig..

    Jag har kört min första kur gonal f, fick två stora ägg och tog Ovitrelle på dag 15. Min gyn va verkligen övertygad om att nu jäklar kommer de gå!! (Har varit utan p-piller i snart ett år och prövat letrozol eftersom jag har massa ägg men som har svårt att växa men har inte pco eller va de heter.. funka inte så bra med letrozol men fick fantastiska resultat första gången med gonal f)

    Igår på dag 25 i cykeln fick jag helt plötsligt en blödning som jag fortfarande har idag :( fattar ingenting... varför går de aldrig för mig? Hur fasen orkar man fortsätta försöka hela tiden när de känns som de aldrig kommer gå? Va fan är de för fel.... Tyckte de va jobbigt att ta dom där jäkla sprutorna så min sambo fick ta dom på mig, blåmärken över halva magen.. Jag känner att jag bara blir mer o mer deprimerad, otaggad på allt här i livet typ.. Nån i samma sits?

    Vid stimulering m letozol/gonal-f (å andra liknande preparat) och ägglossningsspruta måste du ta progesteronstöd efter ägglossning (tex lutinus eller Crinone). Annars är det nästan alltid så att det blir en tidig menstruation och ett ev embryo får ej tid att fästa.

    Ge inte upp!!

  • Sön 8 sep 20:56 #7
    Planerarbarn19 skrev 2019-09-06 16:29:34 följande:

    Ja visst är det jobbigt :( man bara räknar cykeldagar hit o dit, springer på VUL och hoppas på de bästa, inväntar bim men så dyker mensen upp ändå och man får ett breakdown och grinar och vill strunta i allt. Har flera gånger tänkt att ?de är väl inte meningen att jag ska ha några barn så kanske lika bra att ge upp? men sen när jag känt så några dagar vänder de och jag kör på igen. Men de är tufft, att ha bestämt sex på rutin för att försöka få barn... skäms nästan varje gång jag kommer tillbaka till gyn också..... hoppas de en vacker dag händer nåt för oss båda! <3


    Ja precis, känns så hopplöst att försöka då det sannolikt kommer bli som månaden innan ändå =/ Hur länge har ni försökt allt som allt?
  • Sön 8 sep 21:51 #8
    Anonym (Hmm) skrev 2019-09-08 02:07:06 följande:

    [quote=79883092][quote-nick]Planerarbarn19 skrev 2019-09-06 16:07:48 följande:[/quote-nick]Hejsan, känner att jag behöver skriva av mig och dela lite tankar och upplevelser här och hoppas någon kan svara mig..

    Jag har kört min första kur gonal f, fick två stora ägg och tog Ovitrelle på dag 15. Min gyn va verkligen övertygad om att nu jäklar kommer de gå!! (Har varit utan p-piller i snart ett år och prövat letrozol eftersom jag har massa ägg men som har svårt att växa men har inte pco eller va de heter.. funka inte så bra med letrozol men fick fantastiska resultat första gången med gonal f)

    Igår på dag 25 i cykeln fick jag helt plötsligt en blödning som jag fortfarande har idag :( fattar ingenting... varför går de aldrig för mig? Hur fasen orkar man fortsätta försöka hela tiden när de känns som de aldrig kommer gå? Va fan är de för fel.... Tyckte de va jobbigt att ta dom där jäkla sprutorna så min sambo fick ta dom på mig, blåmärken över halva magen.. Jag känner att jag bara blir mer o mer deprimerad, otaggad på allt här i livet typ.. Nån i samma sits?

    Vid stimulering m letozol/gonal-f (å andra liknande preparat) och ägglossningsspruta måste du ta progesteronstöd efter ägglossning (tex lutinus eller Crinone). Annars är det nästan alltid så att det blir en tidig menstruation och ett ev embryo får ej tid att fästa.

    Ge inte upp!!


    Har aldrig hört talas om lutinus eller crinone?? Vad är de? Borde inte gyn veta om de isåfall? :( kanske får ta o fråga nu när jag kör andra svängen gonal...
  • Sön 8 sep 21:55 #9
    Lunne skrev 2019-09-08 20:56:14 följande:

    Ja precis, känns så hopplöst att försöka då det sannolikt kommer bli som månaden innan ändå =/ Hur länge har ni försökt allt som allt?


    11 månader, inte så länge kanske men tillräckligt för psyket... ni?
  • Mån 9 sep 09:17 #10
    Planerarbarn19 skrev 2019-09-08 21:55:17 följande:
    11 månader, inte så länge kanske men tillräckligt för psyket... ni?
    Verkligen, vi har försökt i 15 månader och det känns som en evighet =/ Det känns även som att vi slösat bort massa tid i onödan. I höstas fick jag veta att jag hade PCO och behövde Letrozol för att  få ägglossning ordentligt, så då vet man ju att halvåret innan var typ bortkastad tid. Och nu när det inte går trots att allt ser bra ut med Letrozol börjar jag ju undra om något mer är fel... Jag skulle bara vilja göra alla undersökningar direkt så att man vet att man har en vettig chans i alla fall, men vet inte var man ska vända sig för det. 
  • Mån 9 sep 14:51 #11
    Lunne skrev 2019-09-09 09:17:12 följande:

    Verkligen, vi har försökt i 15 månader och det känns som en evighet =/ Det känns även som att vi slösat bort massa tid i onödan. I höstas fick jag veta att jag hade PCO och behövde Letrozol för att  få ägglossning ordentligt, så då vet man ju att halvåret innan var typ bortkastad tid. Och nu när det inte går trots att allt ser bra ut med Letrozol börjar jag ju undra om något mer är fel... Jag skulle bara vilja göra alla undersökningar direkt så att man vet att man har en vettig chans i alla fall, men vet inte var man ska vända sig för det. 


    Okej jag förstår, men går du till gyn på VUL flera ggr i månaden? Får du Ovitrelle för att ägget ska släppa sen också?

    Letrozol funka ju som sagt inte på mig, men när jag sen började med sprutorna såg allt verkligen så bra ut men ändå gick de inte! Man hinner tänka så mycket... Är så rädd att jag aldrig kommer kunna bli gravid, de är min högsta önskan och jag har längtat så länge efter en liten familj.. folk runt omkring mig blir gravida till höger och vänster och vissa ?råkar? bli gravida, om man ändå hade den turen..

    Ibland vill jag sjukskriva mig och strunta i allt för detta är så psykiskt jobbigt men de går ju tyvärr inte..
  • Mån 9 sep 15:45 #12
    Planerarbarn19 skrev 2019-09-09 14:51:00 följande:
    Okej jag förstår, men går du till gyn på VUL flera ggr i månaden? Får du Ovitrelle för att ägget ska släppa sen också?

    Letrozol funka ju som sagt inte på mig, men när jag sen började med sprutorna såg allt verkligen så bra ut men ändå gick de inte! Man hinner tänka så mycket... Är så rädd att jag aldrig kommer kunna bli gravid, de är min högsta önskan och jag har längtat så länge efter en liten familj.. folk runt omkring mig blir gravida till höger och vänster och vissa ?råkar? bli gravida, om man ändå hade den turen..

    Ibland vill jag sjukskriva mig och strunta i allt för detta är så psykiskt jobbigt men de går ju tyvärr inte..
    Nu går jag en gång i månaden på CD10-12 för att se att slemhinnan ser bra ut och ett ägg har mognat, då brukar de kunna säga ganska exakt när ÄL kommer bli och det har alltid stämt med ÄL-test.

    I början gick även dit för VUL och/eller blodprov också på ca. CD16 för att se att ÄL verkligen varit. Eftersom allt pekat på att ÄL sker med bara Letrozol så har det inte funnits någon vits att ta Ovitrielle eller något annat.

    Då jag har massa problem med immunförsvaret generellt misstänker jag att problemet nu handlar mer om att ägget inte fäster än ägglossningen. Tyvärr görs inte utredningar om sånt i Sverige, så lyckas vi inte snart funderar vi på att boka en utredning utomlands. 

    För dig kan det ju ha varit så att allt var bra efter sprutorna, men just det ägget som släppte den månaden inte var bra nog, det sägs ju vara typ 50/50 (eller andra siffror beroende på ålder och vilken källa man läser, men något liknande i alla fall). Så det borde ju absolut vara värt att ge det några försök till innan ni börjar oroa er för mycket :) 
  • Tis 10 sep 08:49 #13
    Planerarbarn19 skrev 2019-09-08 21:51:52 följande:

    Har aldrig hört talas om lutinus eller crinone?? Vad är de? Borde inte gyn veta om de isåfall? :( kanske får ta o fråga nu när jag kör andra svängen gonal...


    Lutinus och Crinone innehåller Progesteron. Det är ett graviditetshormon som ska utsöndras av kvinnans kropp efter ägglossning. Men om man har brist på detta hormon, så leder det till att man inte blir gravid eller att det fäster men man får tidigt missfall.

    Gå in på www.fass.se och skriv in Lutinus eller Crinone i sökrutan så kan du läsa mer där.

    Båda medicinerna är receptbelagda i Sverige. Men utomlands i vissa länder i södra Europa kan man köpa progesteron som heter Utrogestan receptfritt på Apoteken. Utrogestan säljs ej i Sverige.

    Det har tidigare funnits en receptfri progesteronkräm som heter Progesterall som såldes på nätet som var populär, men den säljs inte i Svwrige längre.

    Det kan däremot finnas andra receptfria Progesteronkrämer att köpa på nätet.

    Men i första hand försök få tag på Lutinus eller Crinone.

    Lycka till !
  • Anonym (U.E)
    Visa endast
    Tis 17 sep 02:26 #14

    Vill bara säga att ge aldrig upp. Jag har pcos och i princip ingen ägglossning alls, släpper bara små äggblåsor såg de vid ett ultraljud. Så jag fick gå på pergotime och hade tur att bli gravid på första försöket. Då hade vi redan försökt i över ett år innan vi vände oss till vården. Gick upp en hel del i vikt, och för att få hjälp igen var jag tvungen att gå ner en hel del i vikt. Vilket aldrig blev av.

    Men efter 12 år och separerad upptäckte jag att jag var gravid, i vecka 22 redan. Hade haft samlag 1 gång under våren. Så ge aldrig upp. Och försök att inte tänka för mycket på det. När man minst anar det så händer det.

  • Anonym (Resan­motplu­sset)
    Visa endast
    Tis 17 sep 09:53 #15

    Förstår precis hur ni alla känner... efter 24 månader av försök så har vi nu insett att vi behöver söka hjälp vilket har varit ett otroligt jobbigt steg för oss att inse.

    Dock har jag insett att det är för jobbigt för mig att vara inne på dessa forum för mycket.. så jag har nu valt att starta en blogg istället där jag kommer att skriva av mig under denna resa och där jag kommer att skriva om alla undersökningar, utredningar och känslor.

    Om ni vill så får ni gärna följa mig där och kommentera om era erfarenheter och upplevelser.

    Jag tror på er alla och hoppas att vi orkar fortsätta kämpa!

    www.devote.se/resanmotplusset

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll