Hur orkar man fortsätta försöka??

Ja du, jag vet inte. Försökte i flera år utan plus pch gick sen över till ivf och blev gravid flera gånger men fick missfall varje gång. Att få barn var det enda jag ville i livet så ge upp fanns inte på kartan - tills det senaste missfallet. Då började jag seriöst överväga att ge upp och skita i allt. Bestämde dock ändå att försöka igen, kanske mycket för att jag hade några embryon i frysen som jag inte bara ville strunta i. Är glad att jag inte gav upp, nästa frysta återföring resulterade nämligen i min son :)

Planerar att snart ge mig på syskonförsök och bävar redan för eventuella negativa test, misslyckade försök och missfall men försöker ha inställningen att det kommer inte gå lätt utan kommer ta tid, kosta enorma summor och vara för jävligt. Flr mig är det kanske enda sättet att orka - ställa in mig på att det kommer ta flera år att lyckas. Då blir kanske fallet inte riktigt lika stort som om man förväntar sig eller tänker att det ska gå snabbt och smärtfritt. Skulle det gå fort och lätt är det givetvis enbart positivt, men som sagt inget att räkna med. Tänka att ?om 5 år kanske jag är gravid med syskon eller just fött?, snarare än tänka typ ?nästa år kanske vi har ytterligare en liten här hemma?.