min sambo är kaos, varför dras jag till detta

ska alltid "rädda" folk. sjukt beteende som ofta slutar med att jag blir besviken på mig själv eftersom jag vet om mönstret som i korthet ser ut som såhär:

????jag anstränger mig massor för en människa som har någon typ av problem jag jag ska "hjälpa" dem med

????relationen byggs upp i obalans

????jag blir besviken när jag själv inte får samma respons om jag sedan har problem

????jag ledsnar på relationen.

nu var jag ju väl medveten om detta mönster när jag gick in i min relation med min nuvarande sambo. projektet var väl dömt att misslyckas från start, men det blundade jag självklart för då. killen hade skulder hos kronofogden, betalningsanmärkningar, självmedicinerade cannabis osv osv. idiotiskt på pappret men drömkillen irl ????, då hade han ju såklart fina egenskaper som kärleksfull, omtänksam, passion osv.

det var kärlek vid första ögonkastet helt enkelt, så jag hade överseende med alla dessa( och fler )saker.

ja, så börjar mönstret då upprepa sig, fokus på att fixa hans ekonomi etc etc. grabben får flytta in hos mig osv.

så bestämmer vi oss för att skaffa barn, relationen blir sjukt ojämnställd, vilket den egentligen alltid varit ju, eftersom jag ställt upp på att engagera mig i all hans skit. började må psykiskt dåligt av detta under föräldraledigheten. Fick jag något stöd av honom då? Nej självklart inte. Där och då ruttnar jag och efter det är jag av mot honom och inget han gör, i princip, är längre bra. orkar inte curla när jag ser att man inte får samma tillbaka..

Så, frågan lyder:

Varför dras man alltid till denna typ av relationer när man till och med känner igen mönstret? vad ska jag göra för att livet inte ska fortsätta såhär med mina relationer ända tills jag blir pensionär?

help a woman out!