Står inte ut med min sambos dotter

Jag hade köpt en parfym ropat in henne till köket och bett henne sätta sig ner och ställt fram perfymen. Sedan hade jag sagt "jag har köpt en ny dyr perfym idag jag tänkte att du säkert vill hälla ut den så varsågod" och sträckt över den. Förhoppningsvis blir hon så chockad att hon inte gör det plus att det roliga i det försvinner och att om hon ska hälla ut det måste hon göra det framför dina ögon. Väljer hon att hälla ut det så hade jag bara sagt "ja då va den saken klar". (köp inte en dyr perfym men ta en där flaskan ser dyr ut)

Kläder så hade jag satt synliga lappa på där det står den här kan du klippa i. Eller så hade jag tagit några plagg jag inte längre gillar gått in till hennes rum ev med en sax och sagt "jag vet att du gillar att klippa i mina klädes så här har du några att klippa i" lagt det på hennes säng och gått ut. Allt hade jag sagt i en glad och trevlig ton.

Syftet är att chocka och ta bort makten/det roliga i att förstöra.

Bet du varför hon inte gillar dig och var är hennes mamma? Det kan ligga något där som gör att hon beter sig som hon gör.

Hej!

Det låter som en väldigt besvärlig situation. Vart finns flickans mamma och hur är hennes relation till dottern, pappan och dig? Kan hon göra något?

Din sambo har pratat med henne men har han sagt ifrån på skarpen? Det du beskriver ser jag som allvarligt. Kanske skulle det vara bra om pappan och dottern åker iväg en helg bara de två så att de får en chans att prata om det här?

Jag tror det är viktigt att dottern förstår att pappa är kär, att du gör honom lycklig och får honom att må bra. För dottern borde det vara något hon vill unna sin pappa, hon borde vilja se honom lycklig. Jag tror också det är viktigt att vara tydlig med att du aldrig kommer (eller ens försöka) ersätta hennes mamma.

Kan det vara så att dottern behöver prata med någon om det här? Barn - och ungdomspsykiatrin kanske kan ge bättre råd?

Hur länge var ni ihop innan ni flyttade ihop? Hann dottern sakta vänja sig vid att inte längre ha pappa för sig själv till 100%? Jag försvarar inte beteendet men som vissa trådar på FL visar så hoppar vissa in i relationer, samboskap o giftermål som om det inte fanns någon morgondag.

Jag hade också gjort det Hanna föreslog, förutom det med kläderna. För då kommer hon triggas till att ta dom kläderna det står att hon inte får klippa i.

Har fadern rytit ifrån på skarpen nångång eller klappar han henne försiktigt på kinden o förklarar att det är ajabaja att klippa i någons kläder?

Mamman bor i andra ändan av landet, när bonus var mindre åkte hon dit på vissa lov men nu vill hon hellre vara med kompisar och pojkvän. Dock har dom kontakt flera gånger i veckan och det är ingen osämja emellan oss vuxna.

Vi har inte pratat om detta med mamman.

Jag och sambon har varit ett par i 1,5 år innan vi flyttade ihop. Jag sov över ibland och vi träffades ju såklart en del då jag och bonusen under 1,5 år. Hon har aldrig visat större glädje över mig men jag kände iallafall att hon accepterade mig. Allt blev ett helvete när jag flyttade in.

Hade du gjort det med mig hade jag sagt fine och gjort det. Jösses "chocka", varför skulle något av det du skriver chocka henne tänkte du?

Vad gör din sambo?

Älskvärt att du A) uppmuntrar till aga vilket är en brott B) uppmuntrar polisanmälan av ett barn som endast går till soc. Så uppmuntra till brott och slöseri av polisens resurser för att "anmäla" barnet.

Han har försökt prata till ett bättre beteende , försökt muta till ett bättre beteende, försökt ge konsekvenser för ett bättre beteende. Men ingenting når fram.

Prat går in i ett öra och ut genom det andra. Mutor lockar inte. Konsekvenser tar hon gladeligen nöjd efter sin bragd att gjort något elakt.

Naturligtvis var detta inga alternativ för oss.

Vad är det för konsekvenser då?