• Anonym (Kluve­n)
    Sun 8 Sep 2019 18:23
    386 visningar
    16 svar
    16
    386

    Skaffa barn nu eller inte?

    Jag befinner mig i ett litet dilemma. Skulle jättegärna vilja höra era tankar och/eller erfarenheter kring detta :)


     


    Jag och min sambo har varit tillsammans i två och ett halvt år. Han är 30 år och jag är 25. Jag älskar honom jättemycket och är helt säker på att det är honom jag vill dela min framtid med och ingen annan. Han vill väldigt gärna skaffa barn -helst igår. Han har velat detta länge och hade egentligen gärna velat bli en ung pappa. Detta berättade han för mig tidigt när vi började träffas och då ville jag samma sak. Ju längre tiden har gått har jag dock börjat tänka lite annorlunda. Dels känner jag att jag gärna skulle vilja satsa mycket på min karriär dom kommande åren och dels känner jag att jag värderar min och vår egentid väldigt högt. Så om jag fick bestämma skulle vi kanske vänta några år. Jag är rädd för att det ska kännas som att livet tar slut när jag får barn, medans han tänker att det är då livet börjar. Han känner inte att han vill vänta längre, vilket jag förstår då jag vet hur mycket han vill det här. Vår ekonomi stabil, vi har en bostadsrätt osv. så sånt är inget hinder. Men jag har svårt att veta hur jag ska tänka. Även om jag är väldigt barnkär och vill ha barn är jag rädd att jag ska ångra mig om det sker för tidigt. Samtidigt vill jag inte riskera att förlora den fina relation vi har. Hur hade ni tänkt? 

  • Svar på tråden Skaffa barn nu eller inte?
  • Anonym (Anna)
    Sun 8 Sep 2019 18:48
    #1

    Detta är något ni måste diskutera med varandra. Vad säger han när du berättar hur du känner?
    Är han beredd att ta mer ansvar för barnet så att du kan satsa på din karriär?
    Vad är det du tror kommer att vara slutet, när ni skaffar barn? Exakt vad tror du ska förändras, och hur ställer han sig till det?

  • Anonym (A)
    Sun 8 Sep 2019 18:51
    #2
    Anonym (Anna) skrev 2019-09-08 18:48:46 följande:
    Detta är något ni måste diskutera med varandra. Vad säger han när du berättar hur du känner?
    Är han beredd att ta mer ansvar för barnet så att du kan satsa på din karriär?
    Vad är det du tror kommer att vara slutet, när ni skaffar barn? Exakt vad tror du ska förändras, och hur ställer han sig till det?
    Håller med
  • Anonym (M)
    Sun 8 Sep 2019 19:07
    #3

    Vänta några år! Jag kände som din sambo när vi började försöka och har verkligen njutit av bebis- och småbarnstiden och gått in för det helt. Har tänkt många gånger att jag är såå glad att jag väntade tills jag kände mig helt redo, tror inte jag hade tyckt att det var lika roligt annars. Det är ju ett helt nytt liv som börjar när man får barn, så jag tror att det är bra att man känner sig någorlunda klar med sitt gamla liv.

  • Anonym (Gladi­ator)
    Sun 8 Sep 2019 19:26
    #4

    Du kan säkert få en väldigt fin relation med någon annan. Så tänker jag.
    Din kille har inte en susning om vad han vill, tänker eller känner när det kommer till att skaffa och att ha ett barn. Det är sällan, eller aldrig, som man tror.
    Mycket enklare att satsa på karriär istället då.

  • Anonym (Kluve­n) Trådstartaren
    Sun 8 Sep 2019 19:31
    #5

    Tack så mycket för era svar! 


    Anonym (Anna) skrev 2019-09-08 18:48:46 följande:

    Detta är något ni måste diskutera med varandra. Vad säger han när du berättar hur du känner?
    Är han beredd att ta mer ansvar för barnet så att du kan satsa på din karriär?
    Vad är det du tror kommer att vara slutet, när ni skaffar barn? Exakt vad tror du ska förändras, och hur ställer han sig till det?


    Han är förstående när jag berättar hur jag känner, lyssnar och kommer sen med motargument och förslag till lösningar. Tex. när jag säger att jag inte vill att mitt liv ska stanna av för att jag behöver vara föräldraledig säger han att han mer än gärna tar hela föräldraledigheten (eller ja, så mycket som det går) och kan vabba mer/gå ner i tid sen osv. När jag säger att jag inte vill att min egen ekonomi ska bli sämre pga. barn säger han att han kan betala det allra mesta för barnet (då han tjänar lite mer än mig). Osv. Tror mest att jag är rädd för att bli så låst, att alltid sätta någon annans behov framför mina egna. Och är rädd att jag inte ska orka (med all sömnbrist och så). Han känner nog mer att han längtar efter precis det, att sätta ett barns behov framför och är redo att ägna hela sitt liv åt det. 


    Jag upplever inte att han pressar mig på något sätt utan är väldigt fin och förstående när vi diskuterar detta (mer än jag är..). Märker dock att han har gråtit för sig själv efteråt när vi har haft sånna här diskussioner och efter att vänner och bekanta har berättat att dom ska få barn. Vilket såklart gör mig väldigt ledsen, och jag känner mig så hemsk då som inte bara ger honom det han helst av allt vill ha.. :( 

  • Anonym (P)
    Sun 8 Sep 2019 19:36
    #6

    Skaffa inte barn om du inte till 110% vill!

  • Anonym (P)
    Sun 8 Sep 2019 19:37
    #7
    Anonym (Kluven) skrev 2019-09-08 19:31:16 följande:

    Tack så mycket för era svar! 

    Han är förstående när jag berättar hur jag känner, lyssnar och kommer sen med motargument och förslag till lösningar. Tex. när jag säger att jag inte vill att mitt liv ska stanna av för att jag behöver vara föräldraledig säger han att han mer än gärna tar hela föräldraledigheten (eller ja, så mycket som det går) och kan vabba mer/gå ner i tid sen osv. När jag säger att jag inte vill att min egen ekonomi ska bli sämre pga. barn säger han att han kan betala det allra mesta för barnet (då han tjänar lite mer än mig). Osv. Tror mest att jag är rädd för att bli så låst, att alltid sätta någon annans behov framför mina egna. Och är rädd att jag inte ska orka (med all sömnbrist och så). Han känner nog mer att han längtar efter precis det, att sätta ett barns behov framför och är redo att ägna hela sitt liv åt det. 

    Jag upplever inte att han pressar mig på något sätt utan är väldigt fin och förstående när vi diskuterar detta (mer än jag är..). Märker dock att han har gråtit för sig själv efteråt när vi har haft sånna här diskussioner och efter att vänner och bekanta har berättat att dom ska få barn. Vilket såklart gör mig väldigt ledsen, och jag känner mig så hemsk då som inte bara ger honom det han helst av allt vill ha.. :( 


    Väldigt många män lovar guld och gröna skogar...
  • Anonym (And now what?)
    Sun 8 Sep 2019 19:39
    #8

    Jag tycker du satsar på barn. Jag träffade min man sent, 33 och jag hann ha mycket ångest innan vi vid 36 fick en sååå efterlängtad dotter. Och nej, jag hade inte träffat någon innan som jag ville ha barn med. Men konsekvensen blev ju att jag nästan inte fick nåt barn och när jag äntligen fick henne så hade jag hunnit ha mycket ångest innan, eftersom vi fick vänta länge på liten.

    Kort sagt: Det blir svårare att bli med barn ju äldre man är. Och det är något jag tycker du ska tänka på.

    Lycka till (vad du än väljer)!

  • Anonym (Vilan­)
    Sun 8 Sep 2019 19:44
    #9

    Visst blir man låst av att ha barn, så är det. Däremot tar inte livet slut, det tar en ny vändning. Idag har jag tex suttit på en veranda och fikat med andra föräldrar och haft jättetrevligt medan våra barn hade födelsedagskalas i trädgården. Nya sociala sammanhang öppnar sig, nya kulturupplevelser och nya upptäckter. Nya lärdomar också, om barn, förskola, skola, pedagogik mm.

    Men jag längtar tills barnen på egen hand kan gå hem till kompisar och leka, så att jag får tid för mina egna tankar en stund då och då. Så är det också.

    Som du ju vet kommer inte alla barn som ett brev på posten. Ha det i beräkningen. Om ni börjar försöka om fem år kanske du hinner bli 40 utan att något barn har kommit. Eller så går ett barn bra, men kroppen blivit för gammal för ett syskon.

  • Anonym (Kluve­n) Trådstartaren
    Sun 8 Sep 2019 19:47
    #10
    Anonym (Gladiator) skrev 2019-09-08 19:26:25 följande:

    Du kan säkert få en väldigt fin relation med någon annan. Så tänker jag.
    Din kille har inte en susning om vad han vill, tänker eller känner när det kommer till att skaffa och att ha ett barn. Det är sällan, eller aldrig, som man tror.
    Mycket enklare att satsa på karriär istället då.


    Grejen är dock att jag verkligen inte vill ha en relation med någon annan. Det känns helt otänkbart. Skulle heller inte välja karriär framför barn på längre sikt. Men det är helt sant, tror inte det går att föreställa sig hur det är förrän man har barn :) 
  • Anonym (P)
    Sun 8 Sep 2019 19:58
    #11
    Anonym (Kluven) skrev 2019-09-08 19:47:58 följande:

    Grejen är dock att jag verkligen inte vill ha en relation med någon annan. Det känns helt otänkbart. Skulle heller inte välja karriär framför barn på längre sikt. Men det är helt sant, tror inte det går att föreställa sig hur det är förrän man har barn :) 


    Är det värt att välja bort ditt liv och dina drömmar för att vara hans avelsko? Och hur frisk är han om han vill ha barn med någon som inte vill??

    25 år är väldigt ungt.
  • Anonym (Kluve­n) Trådstartaren
    Sun 8 Sep 2019 20:03
    #12
    Anonym (M) skrev 2019-09-08 19:07:18 följande:

    Vänta några år! Jag kände som din sambo när vi började försöka och har verkligen njutit av bebis- och småbarnstiden och gått in för det helt. Har tänkt många gånger att jag är såå glad att jag väntade tills jag kände mig helt redo, tror inte jag hade tyckt att det var lika roligt annars. Det är ju ett helt nytt liv som börjar när man får barn, så jag tror att det är bra att man känner sig någorlunda klar med sitt gamla liv.


    Tack för ditt svar! Det är väldigt sant och det skulle ju kännas roligare att känna så till 100%! hur var det för er innan ni bestämde er för att skaffa barn, kände ni er båda lika redo för det samtidigt? :) 
  • Anonym (Kluve­n) Trådstartaren
    Sun 8 Sep 2019 20:11
    #13
    Anonym (And now what?) skrev 2019-09-08 19:39:27 följande:

    Jag tycker du satsar på barn. Jag träffade min man sent, 33 och jag hann ha mycket ångest innan vi vid 36 fick en sååå efterlängtad dotter. Och nej, jag hade inte träffat någon innan som jag ville ha barn med. Men konsekvensen blev ju att jag nästan inte fick nåt barn och när jag äntligen fick henne så hade jag hunnit ha mycket ångest innan, eftersom vi fick vänta länge på liten.

    Kort sagt: Det blir svårare att bli med barn ju äldre man är. Och det är något jag tycker du ska tänka på.

    Lycka till (vad du än väljer)!


    Anonym (Vilan) skrev 2019-09-08 19:44:30 följande:

    Visst blir man låst av att ha barn, så är det. Däremot tar inte livet slut, det tar en ny vändning. Idag har jag tex suttit på en veranda och fikat med andra föräldrar och haft jättetrevligt medan våra barn hade födelsedagskalas i trädgården. Nya sociala sammanhang öppnar sig, nya kulturupplevelser och nya upptäckter. Nya lärdomar också, om barn, förskola, skola, pedagogik mm.

    Men jag längtar tills barnen på egen hand kan gå hem till kompisar och leka, så att jag får tid för mina egna tankar en stund då och då. Så är det också.

    Som du ju vet kommer inte alla barn som ett brev på posten. Ha det i beräkningen. Om ni börjar försöka om fem år kanske du hinner bli 40 utan att något barn har kommit. Eller så går ett barn bra, men kroppen blivit för gammal för ett syskon.


    Ni har helt rätt i det ni skriver. Har också tänkt tanken att jag kanske väntar och gör allt jag vill göra först, men sen 1. kanske inte har någon jag vill skaffa barn med längre då och 2. kanske inte kan få barn. Så detta är ju absolut ett viktigt perspektiv. Ibland tänker jag att jag kanske inte borde tänka och vela så himla mycket utan bara göra det och sen blicka framåt mot det livet istället. Är väl rädd att jag sen när det redan är gjort ska känna att jag inte tänkt tillräckligt mycket... Haha blir galen av det här..! 

  • Anonym (Kluve­n) Trådstartaren
    Sun 8 Sep 2019 20:14
    #14
    Anonym (P) skrev 2019-09-08 19:58:32 följande:
    Är det värt att välja bort ditt liv och dina drömmar för att vara hans avelsko? Och hur frisk är han om han vill ha barn med någon som inte vill??

    25 år är väldigt ungt.
    Han vill ju att jag ska vilja det också såklart, och som sagt är han väldigt förstående när vi diskuterar detta så känns inte alls som att han försöker pressa mig på något sätt. Men om jag inte vill skaffa barn så fins ju risken att relationen tar slut, precis som jag vill följa mina drömmar så vill ju han följa sina :) 
  • Anonym (Vilan­)
    Sun 8 Sep 2019 20:23
    #15

    Inser att jag läste era åldrar fel. Du är 25, förstår jag nu. Då brinner det ju inte i knutarna än.

  • Anonym (M)
    Sun 8 Sep 2019 21:57
    #16
    Anonym (Kluven) skrev 2019-09-08 20:03:32 följande:

    Tack för ditt svar! Det är väldigt sant och det skulle ju kännas roligare att känna så till 100%! hur var det för er innan ni bestämde er för att skaffa barn, kände ni er båda lika redo för det samtidigt? :) 


    Ja, vi började försöka när vi båda kände att vi ville ha barn och familj och satsa 100%. Jag känner många par där en har varit mer velig och de paren har inte haft lika roligt första åren. Sen jämnar det väl ut sig, så det är ju inte hela världen, men jag tänker ändå att man missar en väldigt fin upplevelse om man inte går in för det helt.

    Såg att någon skrivit om risker med att vänta för länge, men du är 25 år, så du har ju gott om tid. Om 3-7 år kavajer du känner att du är helt redo för nästa steg och för de flesta är det ju inga problem att bli gravid då.
Svar på tråden Skaffa barn nu eller inte?