• Tue 10 Sep 2019 10:13
    7036 visningar
    49 svar
    +1
    49
    7036

    Går det att nöja sig med att stanna för barnens skull?

    Din man 


    Anonym (M) skrev 2019-09-10 08:37:39 följande:
    min man jobbar med sina mindre bra sidor
    Jobbar du med dina? Det framgick inte..
    Anonym (M) skrev 2019-09-10 08:37:39 följande:
    jag förstör deras liv om vi skiljer oss. 
    Anonym (M) skrev 2019-09-10 08:37:39 följande:
    självklart kommer det bli sämre för dem! Huset med poolen som de älskar skulle behöva säljas, troligtvis är det slut på resor och dyrare nöjen på några år och de skulle behöva flytta mellan två hem under större delen av sin barndom. 

    Så att ha lägre materiell standard är ett förstört liv...
    Vi vuxna projicerar så mycket på barnen, som att det är det materiella och våra egna värderingar som räknas. Barn tänker ofta annorlunda, att det är kramar och närhet som definierar ett bra hem snarare än pooler och resor.
    Samma med att ha TVÅ hem. Det tror vuxna ofta är ett förstört liv medan det för barn kan vara precis tvärtom. De har TVÅ hem, TVÅ chanser till närhet osv.
    Det blir vad DU gör det till. Vill du ha elände kommer du att få elände. Vill du att det ska bli bra så blir det med stor sannolikhet det också.
    Anonym (M) skrev 2019-09-10 08:37:39 följande:
    Så ibland landar mina tankar i att jag får helt enkelt bita ihop och försöka hitta ett sätt för oss att leva ihop ändå, för barnens skull. Men är det ens möjligt? 
    Det har kvinnor gjort sen kristendomen infördes i Sverige, alltså i sisådär 1000 år så ja, det är möjligt. Såklart. Frågan är snarare om du vill?
    Anonym (M) skrev 2019-09-10 08:37:39 följande:
    Men det verkar trots allt vara ganska vanligt för folk att leva såhär, det är den uppfattning jag fått
    Nej det är inte vanligt utom i den äldsta generationen. Titta på skilsmässostatistiken. Det är främst barnfamiljer som skiljer sig, när barnen är små dessutom. Så leta upp mer fakta och läs mindre på familjeliv...
    Men seriöst? Spelar det någon som helst roll vad andra gör?
    Anonym (M) skrev 2019-09-10 08:37:39 följande:
    Man har ju trots allt satt sina barn till världen och då är man ju skyldig att göra allt man kan för att de ska ha det så bra som möjligt.. så om man väljer att stanna och kan hitta ett sätt att acceptera läget och inte bli arg och bitter, så borde det väl kunna gå? Men hur gör man det..?

    Det innebär att ha så hög materiell standard som möjligt? Tycker faktiskt som barnpsykologerna här, att det är sämre för barn att leva med föräldrar som inte älskar dem än att inte ha pool, resor och de senaste tekniska pinalerna. För väljer ni att leva i ett kärlekslöst förhållande är det vad ni visar barnen, att förhållande inte har ett smack med kärlek att göra. De kommer givetvis spegla sig i deras förhållanden de kommer att ha, även att de börjar fundera på relationen föräldrar-barn (kärlek är ju inget måste). 
    Börjar någon av er sen må psykiskt dåligt pga situationen så kan man omöjligt leva upp till kravet "att göra allt man kan för att de ska ha det så bra som möjligt". (Bitterhet räknar jag in i denna kategori).

    Oavsett vad NI väljer att göra kommer det att lösa sig till slut.
  • Tue 10 Sep 2019 11:03
    #11
    +1
    Anonym (M) skrev 2019-09-10 10:49:48 följande:
    Nej, det är ju inte den del med något försämrad levnadsstandard som skulle förstöra deras liv. Jag är väl rädd att man i och med separationen orsakar något trauma som hänger i så pass att det påverkar deras framtid negativt. Nu är jag övertygat om att vi skulle kunna sköta en separation snyggt med barnens behov i fokus, men man kan ju ändå inte veta hur de kommer att påverkas.

    Jag vet att familjeliv inte är källan till all världens kunskap och visdom, men det är lätt att dra sig hit när man känner behov av att vädra sina tanker med andra som kan vara i samma situation. Vanligt är ju så klart ett relativt begrepp, men jag har ändå stött på en hel del med inställningen att det är bättre att hålla ihop till varje pris för barnens skull än att skiljas. Tanken var väl lite att höra hur de resonerar, om de har lyckats skapa ett kärleksfullt hem ändå där alla kan trivas? Eller är det helt omöjligt om känslorna är helt borta för någon. 

    Jag håller ju med att om någon börjar må dåligt på riktigt så är det nog inte längre en bättre situation för barnen. I vårt läge där bara ena tappat känslorna så är det kanske helt enkelt inte möjligt att fortsätta leva tillsammans under de förutsättningarna. 
    Tror du att det är fullt med traumatiserade barn i Sverige? Att det finns fler traumatiserade än icke-traumatiserade?
    Kanske att du ska läsa på lite om trauma? För att inte bara tro utan veta vad det är, hur de uppstår osv...

    Absolut förstår jag viljan att ventilera saker. Det är inte det jag avser utan att du tar det som källa till fakta och information. Ta familjeliv för vad det är, åsikter, tankar, funderingar men knappast mer än så.  Visst finns det sådana som har såna tankar men tror du att de genomför det och lever ihop tills de är 80? Omöjligt att bevisa utan en fråga att filosofera kring...

    Börja med att snacka med din man för det allra bästa ni kan göra är att resonera er fram till en lösning som ni är med på bägge två. Sen har det mindre betydelse vad ni kommer fram till, huvudsaken är att ni gör det tillsammans. DÄR har du en bra grund att bygga på för barnens skull.
Svar på tråden Går det att nöja sig med att stanna för barnens skull?