Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Har vi inte kommit längre?

    Tis 10 sep 17:55 Läst 0 gånger Totalt 42 svar
    Anonym (ts)
    Visa endast
    Tis 10 sep 17:55

    Jag har insett att saker som jag tagit för givet nu när jag är gravid inte verkar vara så självklart för många och det gör mig så ledsen.

    Jag har till att börja med haft en rätt tuff graviditet och min man har funnits där hela vägen. Han har skött allt här hemma + tagit hand om mig medan jag legat och sovit och spytt. Inga sura miner över att jag inte orkar något eller är lika rolig som innan..
    Han har följt med på alla besök hos barnmorskan, för att han vill, och han har varit precis lika engagerad som mig när det kommer till att planera inför det kommande barnet. När bebisen kommer så har vi tänkt vara hemma båda två ett par månader i början och sedan kommer vi dela på föräldraledigheten. Så som jag sett framför mig att det fungerar med två engagerade föräldrar. Alla har så klart inte har möjlighet att vara hemma så länge ihop, men jag tänker på "the big picture". 

    Men så råkar jag ha flera vänner som också är gravida nu och jag blir så ledsen när jag pratar med dom... Dom är helt slutkörda för deras sambos hjälper knappt till hemma, dom har knappt följt med på något besök hos barnmorskan (en har inte ens följt med när det varit ultraljud) och allt som kretsar kring bebisen verkar hänga på mamman.. Dom engagerar sig knappt alls i graviditeten och verkar inte bry sig om vad som händer. Papporna kan inte heller vara föräldralediga eftersom jobbet inte klarar sig utan dom (en av dom jobbar på ica..) Min sambo är helt ensam på sin avdelning på företaget och ändå klarar han av att komma ifrån både till barnmorskebesök och han har ordnat med upplärning av inhoppare så han ska kunna vara ledig när bebisen kommer.. så jag vet ju att mycket går om man bara vill..

    Jag pratade med en av vännerna för någon dag sedan och jag berättade att jag tyckte det var så himla sött när bebisen (magen) också fick en hejdåpuss när min man gick till jobbet den morgonen (min man pratar ofta med magen, känner på sparkar och "bondar" med bebisen) och hon kändes så ledsen när hon svarade att hennes sambo aldrig hade pussat på magen, eller brytt sig om den alls.. Det gjorde mig så himla ledsen och jag vet inte om det är gravidhormonerna i mig men jag vill bara skrika till alla blivande pappor och undra vad dom sysslar med?! Jag hoppas det bara är jag som har vänners vars sambos är undantag idag för jag blir så himla ledsen om det är så det ser ut hos dom flesta :(
    Jag hoppas att ni som är gravida här känner att ni är det tillsammans med er partner <3

    Bara för att vara tydlig: Hur många besök hos bm partnern följer med på, eller hur man delar upp föräldraledigheten är egentligen oväsentligt - det känner man själv vad som passar ens familj, utan det handlar om hur engagerade båda är.. att det är båda som blir föräldrar och att man känner att man inte är ensam i graviditeten.

  • Tis 10 sep 18:02 #1 -4

    Återigen en sur tråd där män ska klagas på.

    Sätt värde på din man och starta inte trådar om andras män, varje kvinna har valt sin egen man.

    Vad kommer du att få ut av denna tråd?

    Kommer dina väninnors män engagera sig mera efter ett inlägg på familjekiv?

  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 10 sep 18:08 #2 +2
    Giftskåneman skrev 2019-09-10 18:02:31 följande:

    Återigen en sur tråd där män ska klagas på.

    Sätt värde på din man och starta inte trådar om andras män, varje kvinna har valt sin egen man.

    Vad kommer du att få ut av denna tråd?

    Kommer dina väninnors män engagera sig mera efter ett inlägg på familjekiv?


    Nu läser du inlägget som fan tolkar bibeln.

    Varför skulle jag inte få diskutera saker, när jag upptäcker något som jag reagerar på? Det är väl det diskussionsforum är till för? Jag värdesätter min man väldigt högt, så klart (?!) och "att gnälla på män"? Jag utgår ju från att män är vettiga, fantastiska personer och blir förvånad när det visar sig att alla inte är det - är det att "gnälla på män"?

    Mina vänners sambos kommer så klart inte ändra på sig pga ett inlägg här, hur skulle dom ens veta om det? Jag kände dock att jag ville prata om fenomenet och det blir ju lättare för mig att prata med mina vänner sedan om jag får diskutera det här, och då skulle det ju faktiskt kunna bli en skillnad för dom.
  • Tis 10 sep 18:16 #3 -4 +1

    Om du nu vill diskutera gravidföräldrar, har dina väninnor berättat hur deras hormonrubbningar påverkat deras förhållande till den grad att deras män inte känner sig delaktiga i kommande barnet pga de motas bort?

    Många kvinnor resonerar att barnet är mitt eftersom det växer i min kropp, du kan inte förstå hur jag upplever och känner det?

    Du och din man verkar ha ett perfekt förhållande, men många har inte det så.

    Sen är det som du säger, vissa män bryr sig inte innan barnet är fött, kanske inte senare heller.

  • Anonym (O)
    Visa endast
    Tis 10 sep 18:31 #4 -1 +1

    De får väl skylla sig själva. De vill desperat ha barn och använder uppenbarligen vad som helst att avla med.

  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 10 sep 18:35 #5 +1
    Giftskåneman skrev 2019-09-10 18:16:03 följande:

    Om du nu vill diskutera gravidföräldrar, har dina väninnor berättat hur deras hormonrubbningar påverkat deras förhållande till den grad att deras män inte känner sig delaktiga i kommande barnet pga de motas bort?

    Många kvinnor resonerar att barnet är mitt eftersom det växer i min kropp, du kan inte förstå hur jag upplever och känner det?

    Du och din man verkar ha ett perfekt förhållande, men många har inte det så.

    Sen är det som du säger, vissa män bryr sig inte innan barnet är fött, kanske inte senare heller.


    Visst finns det ett problem åt andra hållet också, där mammor tex vill ha hela föräldraledigheten själv ,"vägrar" involvera pappan i barnets omvårdnad och tycker allt han gör är fel.. Men det är ju sällan dom mammorna som uttrycker sig att dom vill att deras partners ska involvera sig mer.. som tycker det är tråkigt att dom inte engagerar sig, skapar anknytning till den växande magen, följer med till bm eller vill vara föräldralediga... Jag hoppas ju så klart att det fenomenet inte heller är vanligt och att det inte sitter en massa män där ute som försöker involvera sig i graviditeten men känner sig bortstötta. Det är så klart jättetråkigt om det tex är så att du har en sådan erfarenhet och kände dig falskt anklagad, är det några män som ska ta åt sig så är det dom som beter sig så som i min ts. Nu hänger det ju inte så många män här inne och dom som gör det verkar inte vara så intresserade av just familjelivsdiskussioner, tyvärr.
  • Tis 10 sep 18:36 #6

    Vi ser ingen anledning att folja varann på läkarbesok, och tror jag skulle mest bli irriterad av att bli väckt av pussar på magen.

    Maken fick dock forsvara sig mot grannar då jag i 9e månaden klippte gräs och målade huset, då de undrade hur han "tillät" det - som om vi skulle forbjuda varann att gora saker. Idioti.

  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 10 sep 18:41 #7
    Anonym (O) skrev 2019-09-10 18:31:40 följande:

    De får väl skylla sig själva. De vill desperat ha barn och använder uppenbarligen vad som helst att avla med.


    Jag tror inte det är riktigt så enkelt. När vi pratat innan så har det verkligen låtit som att barn varit lika önskade från båda. Vi umgås mycket som par och jag har ju hört hur männen resonerat innan. Så det är absolut inte så att det är något som "tjatats" fram från kvinnornas sida, eller något som "råkat hända". Det känns som att männen bara har en helt annan bild av vad som förväntas? 

    Det är ju kanske inte så konstigt heller, när man kollar på hur vissa åsikter hänger kvar.. Som den manliga säljaren i baby-butiken som sa till mig att det ju är jag som ska få välja vagn eftersom det är jag som kommer använda den..
  • Anonym (.)
    Visa endast
    Tis 10 sep 18:47 #8
    Anonym (ts) skrev 2019-09-10 18:08:23 följande:
    Nu läser du inlägget som fan tolkar bibeln.

    Varför skulle jag inte få diskutera saker, när jag upptäcker något som jag reagerar på? Det är väl det diskussionsforum är till för? Jag värdesätter min man väldigt högt, så klart (?!) och "att gnälla på män"? Jag utgår ju från att män är vettiga, fantastiska personer och blir förvånad när det visar sig att alla inte är det - är det att "gnälla på män"?

    Mina vänners sambos kommer så klart inte ändra på sig pga ett inlägg här, hur skulle dom ens veta om det? Jag kände dock att jag ville prata om fenomenet och det blir ju lättare för mig att prata med mina vänner sedan om jag får diskutera det här, och då skulle det ju faktiskt kunna bli en skillnad för dom.
    Du vet väl inte hur deras förhållande ser ut. Kanske männen inte alls känner uppskattning från sin kvinna eller ens från sitt jobb. Hur kul är det då att låtsas vara engagerad. Du utgår från att alla har det så bra som ni har det. Det är ju fel utgångsläge. Par är olika och har olika problem.

    Inse att du har en jättebra man, uppskatta honom ordentligt med vad han behöver osv och lev i symbios. Det är sällsynt idag.
  • Tis 10 sep 18:49 #9 -2 +2

    Du ska inte prata med männen när deras fruar är närvarande, ta det avskillt och lova att aldrig yppa ett ord som sagts, vad ska männen säga när deras fruar sitter en halvmeter bort och spänner ögonen i dem?

    Kvinnor som stöter bort mön och kör sitt eget race är väldigt vanlogt tyvärr, de klagar på männen gör på fel vis, och för att slippa kritik så skiter de i att hjälpa till helt enkelt.

  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 10 sep 18:51 #10
    Tow2Mater skrev 2019-09-10 18:36:04 följande:

    Vi ser ingen anledning att folja varann på läkarbesok, och tror jag skulle mest bli irriterad av att bli väckt av pussar på magen.

    Maken fick dock forsvara sig mot grannar då jag i 9e månaden klippte gräs och målade huset, då de undrade hur han "tillät" det - som om vi skulle forbjuda varann att gora saker. Idioti.


    Det var det jag menade med sista stycket. Det handlar inte om hur många besök till bm man följer med på, utan att man känner att ens partner bryr sig. Min man vill följa med, ställer ofta frågor osv. Mina vänner önskar att deras sambos ville följa med dom. Hade deras partners engagerat sig mer, utan att följa, med så hade det kanske i slutändan inte varit så viktigt, utan det blir bara extra tydligt att dom "inte bryr sig". Om du förstår hur jag menar?

    Nu är det ju inte så att han väckte mig genom att pussa mig på magen.. jag var redan vaken.. så jag fick en hejdåpuss först. :) 

    Åh, sådant där är ju otroligt irriterande. Det känns som man märker av extra mycket när man är gravid, men har fått höra liknande saker från tex grannar när jag och mannen gjort saker som är tvärt om sådant där förlegat, könsstereotypt.. =/
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll