Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Har vi inte kommit längre?

    Tis 10 sep 17:55 Läst 0 gånger Totalt 42 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (ts) - Visa alla inlägg
    Anonym (ts)
    Återställ
    Tis 10 sep 17:55

    Jag har insett att saker som jag tagit för givet nu när jag är gravid inte verkar vara så självklart för många och det gör mig så ledsen.

    Jag har till att börja med haft en rätt tuff graviditet och min man har funnits där hela vägen. Han har skött allt här hemma + tagit hand om mig medan jag legat och sovit och spytt. Inga sura miner över att jag inte orkar något eller är lika rolig som innan..
    Han har följt med på alla besök hos barnmorskan, för att han vill, och han har varit precis lika engagerad som mig när det kommer till att planera inför det kommande barnet. När bebisen kommer så har vi tänkt vara hemma båda två ett par månader i början och sedan kommer vi dela på föräldraledigheten. Så som jag sett framför mig att det fungerar med två engagerade föräldrar. Alla har så klart inte har möjlighet att vara hemma så länge ihop, men jag tänker på "the big picture". 

    Men så råkar jag ha flera vänner som också är gravida nu och jag blir så ledsen när jag pratar med dom... Dom är helt slutkörda för deras sambos hjälper knappt till hemma, dom har knappt följt med på något besök hos barnmorskan (en har inte ens följt med när det varit ultraljud) och allt som kretsar kring bebisen verkar hänga på mamman.. Dom engagerar sig knappt alls i graviditeten och verkar inte bry sig om vad som händer. Papporna kan inte heller vara föräldralediga eftersom jobbet inte klarar sig utan dom (en av dom jobbar på ica..) Min sambo är helt ensam på sin avdelning på företaget och ändå klarar han av att komma ifrån både till barnmorskebesök och han har ordnat med upplärning av inhoppare så han ska kunna vara ledig när bebisen kommer.. så jag vet ju att mycket går om man bara vill..

    Jag pratade med en av vännerna för någon dag sedan och jag berättade att jag tyckte det var så himla sött när bebisen (magen) också fick en hejdåpuss när min man gick till jobbet den morgonen (min man pratar ofta med magen, känner på sparkar och "bondar" med bebisen) och hon kändes så ledsen när hon svarade att hennes sambo aldrig hade pussat på magen, eller brytt sig om den alls.. Det gjorde mig så himla ledsen och jag vet inte om det är gravidhormonerna i mig men jag vill bara skrika till alla blivande pappor och undra vad dom sysslar med?! Jag hoppas det bara är jag som har vänners vars sambos är undantag idag för jag blir så himla ledsen om det är så det ser ut hos dom flesta :(
    Jag hoppas att ni som är gravida här känner att ni är det tillsammans med er partner <3

    Bara för att vara tydlig: Hur många besök hos bm partnern följer med på, eller hur man delar upp föräldraledigheten är egentligen oväsentligt - det känner man själv vad som passar ens familj, utan det handlar om hur engagerade båda är.. att det är båda som blir föräldrar och att man känner att man inte är ensam i graviditeten.

  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 10 sep 18:08 #2 +2
    Giftskåneman skrev 2019-09-10 18:02:31 följande:

    Återigen en sur tråd där män ska klagas på.

    Sätt värde på din man och starta inte trådar om andras män, varje kvinna har valt sin egen man.

    Vad kommer du att få ut av denna tråd?

    Kommer dina väninnors män engagera sig mera efter ett inlägg på familjekiv?


    Nu läser du inlägget som fan tolkar bibeln.

    Varför skulle jag inte få diskutera saker, när jag upptäcker något som jag reagerar på? Det är väl det diskussionsforum är till för? Jag värdesätter min man väldigt högt, så klart (?!) och "att gnälla på män"? Jag utgår ju från att män är vettiga, fantastiska personer och blir förvånad när det visar sig att alla inte är det - är det att "gnälla på män"?

    Mina vänners sambos kommer så klart inte ändra på sig pga ett inlägg här, hur skulle dom ens veta om det? Jag kände dock att jag ville prata om fenomenet och det blir ju lättare för mig att prata med mina vänner sedan om jag får diskutera det här, och då skulle det ju faktiskt kunna bli en skillnad för dom.
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 10 sep 18:35 #5 +1
    Giftskåneman skrev 2019-09-10 18:16:03 följande:

    Om du nu vill diskutera gravidföräldrar, har dina väninnor berättat hur deras hormonrubbningar påverkat deras förhållande till den grad att deras män inte känner sig delaktiga i kommande barnet pga de motas bort?

    Många kvinnor resonerar att barnet är mitt eftersom det växer i min kropp, du kan inte förstå hur jag upplever och känner det?

    Du och din man verkar ha ett perfekt förhållande, men många har inte det så.

    Sen är det som du säger, vissa män bryr sig inte innan barnet är fött, kanske inte senare heller.


    Visst finns det ett problem åt andra hållet också, där mammor tex vill ha hela föräldraledigheten själv ,"vägrar" involvera pappan i barnets omvårdnad och tycker allt han gör är fel.. Men det är ju sällan dom mammorna som uttrycker sig att dom vill att deras partners ska involvera sig mer.. som tycker det är tråkigt att dom inte engagerar sig, skapar anknytning till den växande magen, följer med till bm eller vill vara föräldralediga... Jag hoppas ju så klart att det fenomenet inte heller är vanligt och att det inte sitter en massa män där ute som försöker involvera sig i graviditeten men känner sig bortstötta. Det är så klart jättetråkigt om det tex är så att du har en sådan erfarenhet och kände dig falskt anklagad, är det några män som ska ta åt sig så är det dom som beter sig så som i min ts. Nu hänger det ju inte så många män här inne och dom som gör det verkar inte vara så intresserade av just familjelivsdiskussioner, tyvärr.
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 10 sep 18:41 #7
    Anonym (O) skrev 2019-09-10 18:31:40 följande:

    De får väl skylla sig själva. De vill desperat ha barn och använder uppenbarligen vad som helst att avla med.


    Jag tror inte det är riktigt så enkelt. När vi pratat innan så har det verkligen låtit som att barn varit lika önskade från båda. Vi umgås mycket som par och jag har ju hört hur männen resonerat innan. Så det är absolut inte så att det är något som "tjatats" fram från kvinnornas sida, eller något som "råkat hända". Det känns som att männen bara har en helt annan bild av vad som förväntas? 

    Det är ju kanske inte så konstigt heller, när man kollar på hur vissa åsikter hänger kvar.. Som den manliga säljaren i baby-butiken som sa till mig att det ju är jag som ska få välja vagn eftersom det är jag som kommer använda den..
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 10 sep 18:51 #10
    Tow2Mater skrev 2019-09-10 18:36:04 följande:

    Vi ser ingen anledning att folja varann på läkarbesok, och tror jag skulle mest bli irriterad av att bli väckt av pussar på magen.

    Maken fick dock forsvara sig mot grannar då jag i 9e månaden klippte gräs och målade huset, då de undrade hur han "tillät" det - som om vi skulle forbjuda varann att gora saker. Idioti.


    Det var det jag menade med sista stycket. Det handlar inte om hur många besök till bm man följer med på, utan att man känner att ens partner bryr sig. Min man vill följa med, ställer ofta frågor osv. Mina vänner önskar att deras sambos ville följa med dom. Hade deras partners engagerat sig mer, utan att följa, med så hade det kanske i slutändan inte varit så viktigt, utan det blir bara extra tydligt att dom "inte bryr sig". Om du förstår hur jag menar?

    Nu är det ju inte så att han väckte mig genom att pussa mig på magen.. jag var redan vaken.. så jag fick en hejdåpuss först. :) 

    Åh, sådant där är ju otroligt irriterande. Det känns som man märker av extra mycket när man är gravid, men har fått höra liknande saker från tex grannar när jag och mannen gjort saker som är tvärt om sådant där förlegat, könsstereotypt.. =/
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 11 sep 06:27 #25
    Anonym (Väntar alla första?) skrev 2019-09-11 05:45:05 följande:
    Det spelar roll om det finns tidigare barn att engagera sig i.
    Att engagera sig i tidigare barn, ha tagit ut 90% föräldraledigt osv går ju under kategorin "vettig man". Barnen är ju resultatet av de tidigare graviditeterna och det vore ju vansinne om han struntade i dom bara för att det är en ny graviditet på g.
    Jag trodde det var uppenbart att sådant gick in under samma, men tänkte inte på att ta upp det eftersom (ja) det är mitt första barn jag väntar och även om det inte är alla mina vänners första så är det just graviditeterna vi diskuterar mest. Jag skulle ha varit lite tydligare där kanske. Jag hoppas min poäng går fram i alla fall.
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 11 sep 11:51 #27
    Anonym (Ace) skrev 2019-09-10 22:36:13 följande:

    Kanske en lärdom för kvinnor.... Fäst mindre vikt vid mannens yttre kvaliteter och mer vid hans inre när ni väljer pappor till era barn. Ett sådant beteende kommer knappast som en blixt från en klar himmel.

    Snygga män åker i många avseenden, precis som vackra kvinnor, på räkmackor genom livet där egoismen och den egna bekvämligheten är vad som betyder något. Varför skulle de helt plötsligt börja anpassa sig?


    Oj. Jag vet inte om jag håller med här. Min man är snygg men absolut inte någon bekväm egoist. Jag känner dessutom till rätt många fula mansgrisar..
    Däremot ligger det viss sanning i att många dåliga egenskaper faktiskt syns rätt tidigt i förhållanden när man väl tänker tillbaka, dock är jag inte riktigt lika övertygad om att just barnfrågan alltid är en av dessa..
    Jag vet inte om det är så att många män säger det dom tror kvinnan vill höra, eller om dom faktiskt hade planer på att vara mer delaktiga men sedan ramlat in i något slags förväntad mall/grupptryck från omgivningen..
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 11 sep 12:17 #30
    Zarch skrev 2019-09-11 12:00:04 följande:

    Det är väldigt tråkigt att gravida kvinnor känner sig åsidosatta och får dra ett väldigt tungt lass i hemmet.

    Sedan så kan väl jag krasst lite konstatera att det blir markant skillnad när man väntar första och andra barnet, som förstföderska så känner man sig lite som en helig ko och det blir så himla mysigt ifall partnern följer med till MVC och lyssnar på järnvärden och hemorrojder. Vid andra barnet finns inte riktigt samma ork över för sånt, då prioriterar man hellre att partnern hämtar barn tidigare från förskolan.

    Jag tror att dina väninnor ska ställa högre krav på sina gubbar. Främst iallafall när bebisen kommer, dumt att skylla ifrån sig på det nu men vissa män vaknar till liv först när barnet verkligen är där eller hur man ska säga. Det är då det märks vilka som kommer att hålla i längden.


    Ja, absolut, förutsättningarna är ju helt annorlunda vid första barnet jämfört med tredje. Däremot så menar jag inte enbart graviditeten, utan att partnern tar ansvar för och engagerar sig i barnet/barnen han satt till världen.vid första barnet har man ju inte kommit längre än till just graviditeten men väntar man sitt andra/tredje/fjärde barn så innebär det ju att man dels är engagerad i graviditeten (dvs till den nivån att man visar att man bryr sig, lyssnar på kvinnan och hennes behov, anknyter till barnet i magen osv,) OCH att man tar ansvar för de barn man redan har. Att hämta på förskola eller följa med på bm-samtal kvittar egentligen. Det handlar om att visa engagemang och att man bryr sig om föräldraskapet.. 

    Sedan förstår jag absolut att det kan vara svårt för många män att verkligen ta till sig allt förrän barnet kommer ut, det är ju mycket mer abstrakt för dom än för kvinnan som bär barnet. Men det tror jag blir mycket enklare om man just är engagerad och försöker vara delaktig så gott det faktiskt går. Tar man tex barnmorskebesöken (och då främst vid första barnet när allt är nytt) så är det ju mycket mer än mätningar och hemorrojder som diskuteras.. Min man har nästan ställt mer frågor kring graviditeten, förlossningen osv än vad jag har.. Sedan tror jag han har lättare att förstå mina krämpor när jag pratat om tröttheten, illamåendet, foglossningen osv med barnmorskan.
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 11 sep 18:17 #36
    Tow2Mater skrev 2019-09-11 16:07:51 följande:
    Hur kan det vara vettigt for en man att ta ut 90% FL? Det vettiga ar val att mamma och pappa delar lika, dvs 50% var?
    Det optimala är att båda får lika mycket tid med barnet, så på papperet är 50/50 så klart bäst. Jag gissar att jag blev lite färgad av min situation när jag läste. På papperet kommer jag ta ut mindre fl än min man men vi kommer ha lika mycket tid med barnet, på grund av att jag har eget företag med väldigt flexibla tider. 
    Jag hoppas ju, och utgår från, att deras upplägg inte innebär att mamman är helt frånvarande. Lite stereotypt att tänka så, men det är större risk att pappan är frånvarande om det hade varit ombytta roller än att mamman är det även om pappan tagit ut 90%..
  • Anonym (ts) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 12 sep 10:37 #40
    Anonym (privata affärer) skrev 2019-09-12 10:03:00 följande:

    Sen, hur andra delar upp det därhemma ska man inte lägga sig i. Deras bekymmer.


    Ja, när ens vänner man pratar med är ledsna över sakar så ska man bara skita i det. Deras bekymmer.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll