Barnlängtan och känslor finns ju där hos dig, annars har du aldrig skrivit denna fråga. Du vill ha barn innan det blir för sent. Det är ju det du känner just nu.
Det måste väl ändå finnas stunder ni fått frågan om barn? (typ julafton med mamma) Vad har ni svarat då?
Jag kan tillägga att känslorna brukar i regel dyka upp mer ju mer man pratar om det. Om du känner dig typ neutral i frågan är ju för att ni aldrig pratat om det.
Hej igen,
och tack för alla svar. Alltså jag är närmare 35 än 30...så är ju inte precis "ung" längre när det kommer till den biologiska klockan eller vad man ska säga. Anledningen till varför jag (?) svarade så angående kusinens barn när barnfrågan ställdes är ju för att ingen av oss berört frågan och ställer nån utomstående frågan (tex familj) så har jag inget bra svar, eftersom jag inte vet hur min partner förhåller sig till frågan. Och det är ju lite svårt att skaffa barn på egen hand? Min man är även som en mur när man försöker prata med honom, går inte att få något ur honom.
Hej igen,
och tack för alla svar. Alltså jag är närmare 35 än 30...så är ju inte precis "ung" längre när det kommer till den biologiska klockan eller vad man ska säga. Anledningen till varför jag (?) svarade så angående kusinens barn när barnfrågan ställdes är ju för att ingen av oss berört frågan och ställer nån utomstående frågan (tex familj) så har jag inget bra svar, eftersom jag inte vet hur min partner förhåller sig till frågan. Och det är ju lite svårt att skaffa barn på egen hand? Min man är även som en mur när man försöker prata med honom, går inte att få något ur honom.
Ok, kan inte känna igen mig i något av det du beskriver. Jag förstår om man vill avancera när det kommer till jobb och att göra karriär och nå toppen. Men jag ser inte poängen med att t.ex. flytta till ett större boende eller hus på 150kvm när man är två personer i familjen eller att köpa en större bostad när man bara är två.
Och vad gäller klämma på barnvagnar, måla om rummet eller renovera köket ser jag mer som mer vardagliga saker och inte som några drömmar.. Självklart kan man gå runt och dagdrömma om små saker. Men det konstiga är att bröllop inte heller är något som jag gått runt och drömt om? Och vad gäller barn så har jag nog aldrig haft barnlängtan förutom med en partner tidigare (min första, i ungdomen).
Som jag sa tidigare, har vi flera projekt som jag sysslar med. Men vet inte vad man som par ska drömma om, om man redan har bra boende, båt, sommarhus, etc.? Men alla är väl olika. Tänkte bara om det fanns fler som varit eller är i samma situation och hur man ska tackla känslorna.