Vilja vara ensam ett tag men fortfarande älska och vilja vara tsm
Jag har varit tillsammans med min partner i några år nu. Det är mitt första förhållande någonsin. Är i 20-års åldern. Jag älskar honom väldigt mycket och vi har väldigt mysigt och kul tillsammans. Vi ses varje helg fre-sön hemma hos honom och pratar i telefon varje kväll.
Som sagt så älskar jag honom massor och vill vara med honom. Men den senaste tiden har jag känt en känsla av att... "sitta fast". Jag pendlar ca 40 min till honom när vi väl ses och jag känner att det börjar tära på mig. Både det och att vara borta varje helg (älskar att vara hemma och tycker det är jobbigt att vara hos andra allt för ofta) och att prata i telefon ca 1 timme varje dag. Det är så konstig känsla, ska förklara. Jag är och har alltid varit en person som behöver mycket ensamtid för mig själv. Och jag tror jag känner behov av lite mer "paus"/ensamtid. Om så bara att inte höras en kväll mer än att messa godnatt. Samtidigt älskar jag att prata med honom och att höra hans röst varje dag. Jag längtar efter honom när vi inte ses och längtar efter att få höra hans röst på kvällen. Det är det som förvirrar mig, det är som att jag vill en sak men behöver en annan?
Känner mig på något sätt "ofri"/buden till att ha kontakt och så. Det är liksom spikat att vi ses varje helg om inte någon är upptagen med något annat. Och ibland får det mig att känna mig lite... kvävd? Uppbunden? Samtidigt som jag VILL ha kontakt och VILL ses! Jag känner bara att det vore SUPERSKÖNT att ha en helg för mig själv hemma då vi inte ses. Och ses tex. helgen därpå eller tidigare i veckan en stund. Bara få skrota runt hemma utan att känna några måsten och göra vad man känner för. Få tid till sånt man inte riktigt hinner med annars men gärna vill, typ pyssla och liknande.
Jag tror det är det som är grejen: Känslan av att kunna slappna av helt och veta att man själv bestämmer över sitt liv och att man är fri att göra vad man vill när man vill på sin lediga tid.
Det jag känner är jobbigt är att berätta det för min partner. Jag tror att jag själv skulle bli lite ledsen om jag verkligen längtat efter att ses och han inte skulle orka/vill vara själv. Även om jag förstår känslan rationellt (och jag vet att han kommer göra det då jag vet att även han har behov av egentid) så känner man sig ändå ratad och oönskad på något sätt...
Inser genom att skriva den här tråden vad jag faktiskt behöver: en hel vecka+ helg hemma själv.
Tänkte höra om det är någon som känner igen sig?
Älskar honom, älskar vårt förhållande. Men det är också lite krävande och kvävande i perioder.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-09-11 20:07
Vill tillägga att jag tror det kommer bli mycket enklare på just den här fronten när vi flyttar ihop. Då ses man varje dag oavsett och har inte samma press på sig skulle jag gissa? Kommer såklart nya problem då men men.
Inser också att mycket ligger nog i att jag inte riktigt får tid och ro till att pyssla med sånt jag tycker om. Efter jobbet är man oftast så trött att det mest blir slötittande på tv och innan vi träffades gjorde jag dessa saker på helgen. Nu får jag aldrig tid till det...