Frustrerad på förskola
Min son är 2,5 år. Problemet vi har är att han alltid varit lite hårdhänt gentemot de andra barnen på förskolan sedan han började när han var var 1 år. Själv har han i stort sett aldrig gråtit när han trillat eller slått sig. ?Upp igen? har varit vårt motto. Misstänker att han själv alltså har hög smärttröskel Detta har nu eskalerat till att han bits och puttar de andra barnen när han inte får som han vill.
Vi har lyckats ringa in att detta beteende sker:
- när de andra inte vill leka med det han vill/gör som han vill (tydligen frågar han alltid först snällt)
- när han blir frustrerad
- gentemot de barn i hans egen ålder, aldrig de yngre (han är på avdelning 1-3 år och blir själv 3 om ett par månader).
Han visar dessutom mkt empati, börjar gråta själv när andra barn gråter och vill krama/ge leksak.
Förutom att han både hemma och på förskola uppvisar klassiskt trotsbeteende så undrar jag om där är annat som spökar. Att bitas/puttas etc sker alltså främst på förskola. Vi stöter sällan på det hemma eller i lekstunder med barn utanför förskolan. Hemma är det mest ?vanligt? trots där vi väljer våra strider men är konsekventa och försöker vara pedagogiska.
Det jag funderar på, som kan verka lite högtravande, är huruvida min son får den utveckling och utmaning han behöver på förskolan och att bristen på det i sin tur skapat det dåliga beteende utifrån frustration. Hans avdelning är inte jätteimponerande när det gäller det pedagogiska men de är gulliga och sonen har trivts bra. Dock är han nu bland de äldsta och jag märker skillnad på hans utvecklingsnivå jämfört med de 4-5 barn i hans ålder då han i mina ögon ligger långt före. Han kan tala relativt obehindrat (på två språk) medan jag knappt hört de andra säga många ord. Vår son konverserar och ställer frågor till de andra barnens föräldrar. Vår son kan alfabetet och vill varje dag med mig gå igenom vilka ord som börjar på bokstaven ?a? osv. Han kommer själv på ord till de respektive bokstäverna. Han lägger själv pussel på minst 24 bitar. Han startar själv konversationer med de andra barnen vid marbordet, typ ?vilka djur är blå??. Häromdagen var en pedagog imponerad över att han kände igen alla siffrorna 1-4 medan jag vet att han räknar till 10 på tre olika språk...
De andra barnen leker med dockor, leksaker etc vilket såklart min son också gör men jag upplever att han blir frustrerad, uttråkad och arg efter en dag på förskolan. Han har definitivt ?myror i brallan? och har svårt att sitta still. Han tar gärna över och är högljudd. Jag förstår att de andra pedagogerna inte har möjlighet att helt ägna sig åt hans utveckling och att de mindre barnen tar mer tid.
Kan det vara så att hans dåliga beteende beror på understimulans? Hur tar jag upp det utan att verka som att jag höjer mitt barn till skyarna? Kan jag be om att han får gå upp till nästa avdelning (3-6 år) utan att trampa på deras kompetens? De har själva påpekat att han är smart men det har stannat där och feedbacken om hans dåliga beteende har tagit överhanden.
Långt inlägg men tacksam för tips och erfarenheter.