Frustrerad på förskola

Bits alltså när han är arg, stressad och exhalterad?

Jag tycker helt ärligt att ni bör kolla upp detta. Det låter verkligen inte normalt.

Många barn med asp/autism är överbegåvade inom vissa begränsade områden, och har en tendens att bete sig så som du beskriver att ditt barn beter sig.

Det var den spontana känslan jag fick av dina inlägg.

Kontakta BVC som kanske kan ta et vidare till BUP.

Det skadar inte att kolla upp det.

Eller så skiter du i det och hoppas att beteendet inte fortsätter och till slut blir en del av personligheten.

I stort sett alla mina vänners barn (i olika åldrar, även äldre än min son) puttas/sparkas/slår till med handen när de inte får som de vill, de har alltså alla autism enligt ditt resonemang?

Vill tillägga att min son bitit kanske 3 ggr de senaste månaderna men främst puttar till när andra inte gör som han vill. Självklart inte ok men för att bättre ge en bild av hans beteende.

Vidare så kan man inte sätta diagnoser på så små barn så osäker på vad eller hur jag ska kolla upp? Ge gärna konkreta råd för det.

Var någonstans bor du egentligen? Jag har tre barn och inget utav barnen har någonsin puttat eller slagit något annat barn. Syskonen emellan kan bråka med varandra, men det har ALDRIG förekommit en enda liten putt eller slag mot någon annan. Vi accepterar inte sådant. Nolltolerans! Mina barns kompisar och förskole- och klasskamrater har heller aldrig puttat mina barn, utom en incident. Ett enda barn (som jag har kännedom om) har alltså haft ett sådant beteende. Det tillhör verkligen inte det normala och du bör inte ta så lättvindigt på detta genom att bortförklara eller förminska. Inte en enda gång ska detta få förekomma! Det är oacceptabelt att barn blir slagna på förskolan eller i skolan! Hade du accepterat att bli slagen eller puttad på ditt jobb?

Så även fast förskollärare, BVC, Vårdguiden och barnpsykologer säger att det är normalt bland tvååringar så är det inget som biter på dig alltså.

Var bor du nånstans då? Låter underbart med så perfekta barn. Det är alltså för att ni inte accepterar ett sånt beteende menar du. Betyder det att du tror att vi andra föräldrar accepterar ett sånt beteende? Att vi inte bryr oss när det händer?

När jag läser om detta står det att detta beteende är helt normalt upp till ungefär fyra års ålder, då ska ett barn ha lärt sig att kontrollera sina impulser och lärt sig vad som är rätt och fel. Så innan fyra års ålder så har det inget med föräldrarledarskapet att göra, även om man såklart ska visa att det är fel.

Sen säger undersökningar att det också finns en skillnad i hur flickor och pojkar visar sina känslor. Pojkar är mer utåtagerande medan flickor håller det inom sig. Vi var tre flickor i vår familj, ingen av oss slog och bet nånsin någon, medan nu har jag två pojkar och de har gått igenom en period av bitande och nu kan de puttas och råka i luven på varandra. Dock har jag inte sett att de är lika fysiska mot andra barn, mest sinsemellan (de kramas och pussas också väldigt ofta så de har inte överdrivet med aggressioner mot varandra eller så). Sen tror jag också att just pojkar kan ha den där rivalitetsbiten i sig lite mer..de kan bli lätt provocerade av varandra. Jag har liksom inte stött på en tvillingmamma till pojkar som säger att hennes pojkar aldrig slåss eller bråkar. Jag känner ofta att föräldrar till flickor är mer oförstående och ovana vid denna typ av beteende medan föräldrar till pojkar känner igen det här. Ja ni kanske tänker att jag är fördomsfull nu men hur flickor vs pojkar hanterar ilska och frustration är annorlunda, det har gjorts otaliga studier på det här.

Man kan få barn som aldrig slåss, man kan få barn som slåss, alla barn är annorlunda. När de är så små följer de sina primitiva instinkter. Det är vi vuxna som måste vägleda barnen och markera vad som är rätt och fel. Men när de är så små är det ännu fullt normalt!