• Anonym (Ts)

    Mitt ex har börjat hata...

    Mitt ex har börjat hata människor. Det är verkligen jobbigt framförallt för honom som inte vill känna så, men även för mig när vi umgås. Han har två vänner som han säger att han älskar. Det är två äldre personer, en man och en kvinna. Förutom dessa har han mig som han älskar mest av allt, men resten avskyr han. Hans kompisar vill inte umgås med honom längre och det beror enbart på han själv, han stöter bort dem.

    Om vi åker t-bana, är på krogen, på café, i parken eller var som helst så stör han sig enormt på precis alla människor runtomkring. Kommer det in en barnfamilj på restaurang/café så måste vi gå nån annanstans. Han riktigt avskyr små barn och personer som pratar högt i mobilen.

    Varför blir man såhär? Är det "bara" pga depression? Han har bokat tid hos psykolog nu, men kan det verkligen hjälpa?

    Han är min bästa vän så jag kommer inte "dumpa" honom från mitt liv.

  • Svar på tråden Mitt ex har börjat hata...
  • Anonym (Surgubbe)

    Det är något fel på honom. Skaffa inte barn med detta Psyco. Stackars dom barnen. Träffade en sån man på café häromdagen. Mina barn satt och pratade och störde inte det minsta men han satt och glodde suckade och visade tydligt hur illa han tyckte om mig och mina barn. Dom fick inte existera ens. Tillsist frågade jag rakt ut vad hans problem var?! Och att jag skulle kontakta vakterna om han inte la ner sitt sjuka beteende. Då gick han därifrån och jag sa högt "Gud vad skönt att slippa surgubben"

    Tycker din sambo förtjänar ett liv i ensamhet. För behandlar man inte folk mer respekt förtjänar man inte vänner alls. Vad vill du ha honom till? Han är ju inte normal.

  • IceKitten
    Anonym (Surgubbe) skrev 2019-09-14 08:07:44 följande:

    Det är något fel på honom. Skaffa inte barn med detta Psyco. Stackars dom barnen. Träffade en sån man på café häromdagen. Mina barn satt och pratade och störde inte det minsta men han satt och glodde suckade och visade tydligt hur illa han tyckte om mig och mina barn. Dom fick inte existera ens. Tillsist frågade jag rakt ut vad hans problem var?! Och att jag skulle kontakta vakterna om han inte la ner sitt sjuka beteende. Då gick han därifrån och jag sa högt "Gud vad skönt att slippa surgubben"

    Tycker din sambo förtjänar ett liv i ensamhet. För behandlar man inte folk mer respekt förtjänar man inte vänner alls. Vad vill du ha honom till? Han är ju inte normal.


    Alltså... Har du ens läst TS? Det är hennes (eller hans) ex som hon numera är bästa vän med... Så varför skulle hon skaffa barn med honom?
  • Anonym (fredde)

    På sätt och vis kan jag förstå din sambo. Min grundinställning till människor är negativ fram tills jag kan se att de är ett undantag. Jag undviker helst att befinna mig där det finns mycket människor och hatar exempelvis överfulla bussar eller trånga caféer. Däremot har jag nog aldrig låtit det gå ut över andra, då håller jag det hellre inom mig. Dessutom tycker jag det är viktigt att aldrig behandla andra dåligt på grund av detta.

  • Anonym (känner igen)

    Det är bara att se på hur världen ser ut idag. Vad som händer i samhället. Därför är det inte så svårt att förstå ditt ex. Har börjat känna samma sak själv.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (fredde) skrev 2019-09-14 08:18:35 följande:

    På sätt och vis kan jag förstå din sambo. Min grundinställning till människor är negativ fram tills jag kan se att de är ett undantag. Jag undviker helst att befinna mig där det finns mycket människor och hatar exempelvis överfulla bussar eller trånga caféer. Däremot har jag nog aldrig låtit det gå ut över andra, då håller jag det hellre inom mig. Dessutom tycker jag det är viktigt att aldrig behandla andra dåligt på grund av detta.


    Han behandlar absolut inte andra dåligt. Det är tvärtom, han lämnar ställen där han blir irriterad på människor och/eller barn.

    För mig är detta jobbigt om vi har gått någonstans för att äta eller fika och plötsligt måste gå.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Surgubbe) skrev 2019-09-14 08:07:44 följande:

    Det är något fel på honom. Skaffa inte barn med detta Psyco. Stackars dom barnen. Träffade en sån man på café häromdagen. Mina barn satt och pratade och störde inte det minsta men han satt och glodde suckade och visade tydligt hur illa han tyckte om mig och mina barn. Dom fick inte existera ens. Tillsist frågade jag rakt ut vad hans problem var?! Och att jag skulle kontakta vakterna om han inte la ner sitt sjuka beteende. Då gick han därifrån och jag sa högt "Gud vad skönt att slippa surgubben"

    Tycker din sambo förtjänar ett liv i ensamhet. För behandlar man inte folk mer respekt förtjänar man inte vänner alls. Vad vill du ha honom till? Han är ju inte normal.


    Sambo? Surgubbe? Skaffa barn? Har du ens läst min ts?

    Han sitter aldrig och stirrar/suckar utan han går därifrån omgående. Han är mitt EX så några barn är definitivt inte aktuellt. Han har två stora sorger i livet, först att han aldrig fått barn och sen dog hans bästa vän (en katt han haft i 13 år) i hans armar för några veckor sedan och han kommer inte över det alls. Han grät senast igår över katten och kunde inte ens jobba.

    Varför ignorerade du inte bara mannen? Finns det vakter på café?
  • Anonym (fredde)
    Anonym (Ts) skrev 2019-09-14 08:26:37 följande:
    Han behandlar absolut inte andra dåligt. Det är tvärtom, han lämnar ställen där han blir irriterad på människor och/eller barn.

    För mig är detta jobbigt om vi har gått någonstans för att äta eller fika och plötsligt måste gå.
    Aha, det ät ju bra, men han skapar fortfarande en situation som är jobbig för dig. Om någon av mina vänner vill umgås på ett café eller liknande så står jag ut, även om folket irriterar mig. Det låter ju som att han begränsar sitt liv väldigt.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (fredde) skrev 2019-09-14 08:33:21 följande:

    Aha, det ät ju bra, men han skapar fortfarande en situation som är jobbig för dig. Om någon av mina vänner vill umgås på ett café eller liknande så står jag ut, även om folket irriterar mig. Det låter ju som att han begränsar sitt liv väldigt.


    När han är ensam kanske han blir den där surgubben som suckar och stirrar, det vet ju inte jag. Men när jag är med så har han försökt stanna pga mig och mina ord om att lugna ner sig, fokusera på det vi pratar om m.m. Ibland räcker det med att byta bord och hoppas på att den som "stör" honom går. Men ofta blir jag så otroligt irriterad på honom så det är jag som vill att vi går, jag vill inte äta/dricka/fika med en surgubbe.

    I nuläget har vi ingen kontakt alls, får se om terapin hjälper. Jag hoppas verkligen det för jag älskar den här mannen och vill att han ska må bra och få det liv han förtjänar.

    Han har blivit mobbad av sin far i hela sitt liv så kanske är det nåt han behöver få ur sig och bearbeta i terapin.
  • Anonym (My)

    Jag känner igen mig väldigt. Jag blir ofta irriterad på småbarn, min irritation uppstår när jag känner saknaden efter att inte ha egna. När man är deprimerad och känner sig misslyckad känns det som om alla är i vägen och har det så himla bra. Man orkar inte se andra "lyckliga" människor som exempelvis har fått glädjen att få barn. Bitter blir man helt enkelt. Vet faktiskt inte vad jag skall göra för att må bättre. Går till psykolog och har fått hjälp med en hel del.

Svar på tråden Mitt ex har börjat hata...