Bästa vännens man är rasist

Jag förstår inte problemet... Du vill att alla ska vara som du? Eller!?

Om dom vill vara rasister låt dom vara det, du har två val antingen lämnar du dom och säger vad du tycker om dom. Eller så tar du o växer upp och börjar inse att alla är olika och tycker olika och att det inte ligger i din makt att förändra människor. (Sånt kallades för tyrani för länge sen) För mig finns inte ens ordet invandrare jag säger "människor".

Så länge min kompis som var rasist inte var våldsam skulle jag fortsätta umgås med denna. Men jag skulle också va tydlig med att jag inte är intresserad av sånt och be min kompis tona ned på allt sånt när vi umgicks.

Jag hade varit ärlig och sagt: jag känner mig obekväm med din mans främlingsfientliga inlägg på Facebook, eftersom min man har utländskt ursprung.

Läs om och läs rätt (eller så vill du bara vara dryg och elak). Tråden handlar varken om att jag vill ändra andra eller att alla ska vara som mig. Sluta vara på krigsstigen.

Jag skulle helt ärligt avsluta kontakten med min kompis. Det faktum att hon lever och felar sitt liv, sin vardag och sin säng med någon med de åsikterna säger även massor om vem hon själv är.

Om man på riktigt inte håller med om rasistiska åsikter så kan man inte leva med en rasist. Det är omöjligt.

Jag är inte på krigsstigen :) haha var jag det skulle det märkas. ha en fin lördag.

Du tänket alltså att vänskap helt står utanför saker som gemensamma grundläggande värderingar. Att du skulle vara helt ok med att umgås med någon som tyckte det skulle bara ok att flå kattungar levande, arbetade politiskt för att sex med spädbarn skulle vara lagligt eller andra vidrigheter du kan komma på (inklusive rasism) så länge de faktiskt inte själva flådde kattungar och våldtog spädbarn? Men åsikterna skulle inte stå utvägen för vänskapen?

Träffar din mans syskon svenskar? 

Jag tycker du kan vara tydlig med att du inte umgås med folk som refererar till medmänniskor som apor, och att du därför gärna umgås med henne, men inte med hennes man. Sen är det upp till henne att välja om hon vill fortsätta umgås utanför deras hem eller inte.

Jag har också haft en sån vän, tog några år innan hon också skrattade åt döda barn på medelhavsstränder men det blev tydligare och tydligare att hon tog efter sin mans åsikter. För mig, vars mamma och mormor kom till Sverige medelst en överlastad båt en kall vinternatt var umgänge med honom alltid uteslutet, och jag var tydlig med varför.

Jag hade inte kunnat vara vän med en person som väljer att leva med någon med den människosynen. Jag menar, "apor"??

Berätta varför ni inte vill åka dit. Har ni barn? Vad tycker hennes man om dessa apungar?

Men herregud, vad är det för folk?!