Bonusbarn med pojkvän

Men sätt ner foten såklart. Antingen börjar han visa respekt i ert hus eller så åker han ut, han är inte er unge så ni har inga som helst skyldigheter att försörja honom.

Vilken jättebebis. Blir tokig på folk som bara kör på sitt race fastän de är i någon annans hem. Och fastän de har fått en tillsägelse!!! Jag tycker du ska gå apeshit, men på ett någorlunda subtilt sätt så att allt hade kunnat tolkas som olyckliga omständigheter.

Typ ?men gu va snällt att du lagar mat till mig? och sen hälla upp varenda smula i matlådor och kört iväg med dem till jobbet. Om han dricker mjölk hade jag lämnat paketet framme i en vecka först. BARA ha glutenprodukter i skåpen ett tag. Och ?åh, jag hoppas att du inte använde min handduk idag, hunden hade diarré igår så jag torkade upp allt med den?

Sätt ner foten såklart.

Om din jättebebis till kille vill försörja jättebebisen till pojkvännen får han själv göra det.

Du ska inte betala dör att försörja honom.

Ungdomarna är nästan myndiga , ni är inte snälla mot dem heller i långa loppet.

De kan inte tro att mat och bostad mm är gratis.

Det är är visserligen din sambos dotter , men om du städar , handlar , betalar för hälften av kostnaderna och tvättar så är det inte bara din sambos ensak utan du kan också ta snacket om din kille inte vågar.

Oj, jösses vilken ouppfostrad slyngel.
Men hur kan man låta det gå så långt? Om någon rotar i ens skafferi, steppar man fram och undrar vad man kan hjälpa till med, underförstått; vad håller du på med? har någon tagit lunchlåda utan att man ser frågar man alla; var är min lunchlåda? Sedan ber man personen ersätta maten. Man följer upp vad som händer.
Skulle aldrig gå med på att någon flyttade in utan att man ens kommit överens. Då kommer man överens om vad pojkvännen ska betala och när han ska dammsuga och tvätta. Om man ens vill att han ska flytta in, det har ni ingen skyldighet till. Ni har ingen skyldighet att se till att dottern kan bli sambo i ert hem.
Nu har ts en ynkrygg till sambo. Om ni inte gemensamt sätter ner foten mot hanen som flyttat in och gjort reviret till sitt skulle jag ha flyttat ut.

Ta han i örat själv och säg åt honom vad som gäller i ditt hushåll. Han får göra vad han vill hemma hos sina föräldrar men hos dig gäller ditt ord.
Hur svårt ska det vara? Undrar om det honom eller dig det är fel på? Vem av er är vuxen egentligen?

Nog för att en 17-åring ska kunna förstå när man pratar med honom, men borde inte dialogen ligga med hans föräldrar. Om tjejens föräldrar (med partners) försörjer grabben ska hans föräldrar stå för notan för mat och husrum tycker jag.

Hela iden med att starta samboskap i föräldrahemmet är ju dödfödd. TS bestämmer i sitt eget hem och ska inte ringa pojkvännens föräldrar om pengar elelr be dem komma och städa efter pojkvännen.

Alltså det är ju DITT hem OCKSÅ!

Självklart både KAN och SKA du sätta ner foten och kräva hyfs och respekt för hemmets regler.

Gör ett familjeråd och sätt upp regler för hur man beter sig i er familj.

Du vet om att din sambo är konflikträdd och kommer inte att ta tag i detta. Du verkar dock ha lättare för det, så gör det. Markera att han inte bara kan plocka mat hur som helst. Be om numret till hans förändrar för att prata ekonomin. Vet du om hur hans familjesituation ser ut?

Ts har inte ens sagt att hon vill ha någon inneboende. Varför då ge rådet att hon ska ringa killens mamma?

Eftersom ett av TS problem är att pojkvännen är "dyr i drift", så tycker jag att det är upp till pojkvännens föräldrar att lösa.

TS kan visst vägra att ha en inneboende, men då får hon även vara beredd på att dottern vägrar att bo hos sin pappa, vilket i sin tur leder till att relationen pappa-dotter, TS-bonus, och pappa-TS skadas. Känns inte heller optimalt. Inte över en jäkla handduk.

TS, hur går det ?

Tack för alla svar! Skönt att få bekräftelse på att jag inte är ensam i min åsikt.

Jag har gjort klart att jag inte tänkte försörja pojkvännen, att det inte ligger på vårt bord så jag har gjort så att jag numera bara betalar maten för mig och min dotter så får min sambo stå för resten. Fördelningen blir  25% - 75%, det tycker jag inte är mer än rätt. Har också gjort klart för min sambo att det är upp till honom hur han vill ha det hemma - eftersom han inte vill ta tag i det får han finna sig i att jag inte är en solstråle och inte så synlig eller delaktig hemma.

Låter som att du är tre år! En vuxen människa ska inte vara så konflikträdd att du inte vågar prata med pojken i fråga. Red ut ordentligt med honom vad som ska gälla! Och sluta sura för att du inte får som du vill, småbarnsbeteende!