Trakasserier från psykiskt sjuk släkting

Min man har en styvdotter som har omfattande psykiska problem. Hon har alltid varit krävande och min man har alltid hjälpt henne mycket. Jag har inga problem med det heller, jag har också hjälpt till. Ibland har det varit överdrivet och belastande för alla. Och då menar jag inte jobbet vi lagt (även om vi har fått hjälpa henne flytta ungefär 8 gånger och transporterat saker hit och dit ännu fler gånger) ner utan hennes attityd. Dvs. hon kräver och uppskattar inte tillräckligt det vi gör. Men emellanåt har hon också visat en viss insikt och min man är en väldigt snäll person och känner att han måste hjälpa henne då.

Han har dock haft ett helvete när han var ihop med hennes mamma, som är ungefär likadant, fast värre. Jag har känt min man i 12 år och då hade han varit skild i 2 år, men den kvinnan lyckas alltid göra något så att det blir elände. Numera genom barnen, som min man gärna vill ha en bra relation till, trots att de inte är hans biologiska barn, men de ser ju honom som sin pappa. De är mellan 25 och 32 år nu. Och hans ex drar sig inte för att göra livet till ett helvete för sina barn också, om hon bara får som hon vill. Min man har alltid varit försiktig med att "bråka" med henne, eftersom hon inte drar sig för att ställa till vad som helst. 

Nu ställer dottern till för honom och han säger nu också att det bara blir värre om man bråkar med henne och att hon har blivit mycket lik sin mamma. Det har trappats upp den senaste tiden, med dottern. Vi trodde först att hon var psykotisk igen, men hon har även en diagnosticerad personlighetsstörning och jag tror nu att det är mer den som märks. Så fort hon inte får helt och hållet som hon vill så skyller hon på alla andra och ställer till det för andra. Nyligen ringde hon min man kl. 3 på natten, mitt på veckan och krävde att han skulle komma och hämta henne i en annan stad. Min man har inte ens körkort och hon var inte i något nödläge, hade någonstans att sova. Det var bara att en kille inte ville som hon ville. Men det är inte bara för sånt som hon kan hota att aldrig mer prata med honom, utan vi har också haft drama över hennes telefon som hon påstod att han hade "låst". Det hade han förstås inte. 

Nu kom den stora kraschen! Hon skrev till sin bror att min man skulle ha utsatt henne för sexuella övergrepp. Vilket förstås inte är sant. Hennes mor har en gång, för många år sedan när tjejen var i nedre tonåren intalat henne detta, då hon blev av med vårdnaden för att hon misshandlade barnen. Min man fick vårdnaden under en kort tid, trots att han inte är pappa till barnen. Hon fick tillbaka vårdnaden så småningom, men hade då försökt få honom att bli av med vårdnaden genom att intala flickan detta. Hon har tagit upp det med min man för några år sedan, när hon också har förstått hur hennes mamma kan ljuga, och de talade ut om detta, han sa att det aldrig har hänt och det verkade hon också tro då. 

Och nu detta! Min man ville egentligen inte göra något, men jag tänker att man kanske borde vara mer offensiv där. Han ville inte konfrontera henne, men jag tyckte han måste åtminstone säga ifrån, så han skickade ett SMS till henne om att det inte är sant och hon inte ska berätta sånt, att det är förtal. Och då fick han tillbaka hot om att hon skulle berätta det för hela hans släkt. Och min man sa, tänk om hon sprider det på mitt jobb? Visst, jag förstår vad han menade med att man helst inte ska provocera såna människor, det blir bara värre. Men kan man inte göra något för att hindra en person från att förstöra en oskyldig persons liv? Juridiskt då? Förtal, visst, men det ger inte mycket, eller? Finns det något annat?