Mammaledig och börjar känna mig deppig

Min lilla kille är 10mån och det är jag som varit hemma sen start.

Sista tiden har jag börjat känna mig mer och mer nedstämd.

Har svårare och svårare att få dagarna att gå. Ensamhet och skamkänslor - att man inte uppskattar tiden med sonen fullt. Missförstå mig rätt, han är det bästa jag har.

Vi har precis flyttat till en liten by som min sambo är uppvuxen. Jag känner alltså ingen.

Innan vi flyttade såg jag inte så mycket hinder i allting som jag gör nu.

Det känns helt omöjligt att ta mig iväg till öppna förskolan, som jag hade planerat att göra direkt när de öppnade igen. Jag känner ju ingen, och det krockar med min sons förmiddags vila.

Och tänk om ingen kommer fram och pratar....

bussen som jag så lätt skulle ta in till stan har helt

Plötsligt blivit omöjlig för mig.

Som ni hör- en hel drös med bortförklaringar och självömkan :(

Hur kan jag vara så medveten och ändå inte ta mig upp???