• Anonym (trött själ)

    Orkar inte med livet, tempot är för högt -Vill bara vara.

    Jag är 22 år gammal, och har i väldigt många år känt att jag inte orkar med kraven som ett vanligt liv kräver. När jag var runt 10 så var jag i princip upprörd över att jag inte fick gå i pension som en släkting då gjorde.

    Var man än kommer, skola, universitet, jobb och så vidare så känner jag att tempot är lite, lite för högt, pressen lite, lite för hård. Man ska jobba snabbare än snabbast, springa på och vara så jäkla effektiv som möjligt. Alltid 120%. Man ska läsa och lära sig så mycket som möjligt på kortast tid (oftast inte för livet, utan för att klara av tentan/provet för att få godkänt utan att sen minnas så mycket pga. stressinlärningen.)

    Jag känner att jag orkar inte mer! Min livslust försvinner! Jag klarar ju av det i den mån att jag tex gör tentor och får bra betyg. Jobbar och sköter mitt jobb när jag jobbar. Men alltid med känslan av andfåddhet. Aldrig utan stress. Alltid på kanten till... jag vet inte? Att inte orka mer alls och att inte vilja gå upp ur sängen? Att kolavippa? Alltid med en känsla av deppighet och tyngd. 

    Ingenting känns riktigt roligt och jag längtar som bara den tillbaka till att vara barn utan någon som helst press på sig. Att bara få vara. Det längtar jag sjukt mycket efter. 

    Hur ska man leva livet? Känner fler så här? 

    Jag är inte deprimerad innan dessa kommentarer haglar in. Jag tror inte det iaf. Däremot lider jag av PMDS vilket gör mig deprimerad, orolig, ångestfull och så jäkla TRÖTT 2 veckor av månaden...  Är "smart", har hög IQ (om det nu ens säger något) osv, så det handlar inte om motsatsen. 

    Helt ärligt skulle en dröm vara att vara hemmafru. Men samtidigt känns det inte realistiskt. Men gud så skönt det vore. Ta hand om barn och hem tills de börjar skolan, och sen lägga tid på mina egna kreativa projekt. Läsa böcker, soduko, kolla på dokumentärer och likande för att få stimuli... Men som sagt, antagligen inte så realistiskt ur säkerhetssympunkt ekonomiskt. Många äktenskap spricker ju...

    Vill bara vara. Vill leva långsamt....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-09-17 17:24
    Förövrigt så får ni gärna tipsa om lugna yrken. Gärna med få intryck där man får arbeta mycket själv.

    Har funderat en del på kyrkogårds vaktmästare eller vad det heter, den som sköter kyrkogårdarna och håller fint. Men verkar som de flesta kyrkor vill att man ska vara troende för att söka tjänsten...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-09-17 17:25
    Kyrkogårdsarbetare hette det visst! Dvs att man sköter grönytorna.

  • Svar på tråden Orkar inte med livet, tempot är för högt -Vill bara vara.
  • lövet2

    Biblioteksassistent. Du behöver ingen utbildning ens. Däremot ett brinnande intresse för böcker. Sök jobb på små bibliotek, inte något storstadsbibliotek.

  • Anonym (Bdlö)

    Känner precis som du. Orkar inte med tempot i dagens samhälle. Tror man får det enklaste livet om man bosätter sig i en by långt ute på landet där det är nära till allt och skaffar sig ett heltidsjobb med lugnt tempo. Tror faktiskt bibliotekarie är ett hett tips yrkesmässigt.

  • Nathaliesol

    Känner verkligen igen mig i det du skriver. Någonstans på vägen har meningen med livet glömts bort och allt handlar om att vara effektiv, produktiv.. många yrken idag bidrar inte ens till samhället på ett positivt sätt (telefonförsäljare, konsulter etc)

    Livsviktiga yrken som barnskötare och sjuksköterska är lågstatus . Yrken vi inte skulle klara oss utan som samhälle.

    Folk är deprimerade och stressade.

    Går själv på universitet för att utbilda mig till lärare, men kommer kag orka vara lärare i dagens skolklimat?

    Utbildning vid universitet är stress.

    Vid varje tenta kommer stressen, om jag inte klarar det här klarar jag inte kursen o då klarar jag inte utbildningen och då klarar kag inte försörja mig och då klarar kag inte livet - tankarna.

    Som tur är har jag kärlek i mitt liv , att komma hem och krama sambon är allt :)

    Kärlek är det vi får trösta oss med

    Har också tänkt på att det vore mysigt att jobba på hunddagis eller något annat relaterat till djur. Kanske något för dig?

    Djur är fantastiska och får oss människor att må bra

    Men det är nog många som känner som oss i detta hamsterhjul-samhälle

  • Nathaliesol

    Känner verkligen igen mig i det du skriver. Någonstans på vägen har meningen med livet glömts bort och allt handlar om att vara effektiv, produktiv.. många yrken idag bidrar inte ens till samhället på ett positivt sätt (telefonförsäljare, konsulter etc)

    Livsviktiga yrken som barnskötare och sjuksköterska är lågstatus . Yrken vi inte skulle klara oss utan som samhälle.

    Folk är deprimerade och stressade.

    Går själv på universitet för att utbilda mig till lärare, men kommer kag orka vara lärare i dagens skolklimat?

    Utbildning vid universitet är stress.

    Vid varje tenta kommer stressen, om jag inte klarar det här klarar jag inte kursen o då klarar jag inte utbildningen och då klarar kag inte försörja mig och då klarar kag inte livet - tankarna.

    Som tur är har jag kärlek i mitt liv , att komma hem och krama sambon är allt :)

    Kärlek är det vi får trösta oss med

    Har också tänkt på att det vore mysigt att jobba på hunddagis eller något annat relaterat till djur. Kanske något för dig?

    Djur är fantastiska och får oss människor att må bra

    Men det är nog många som känner som oss i detta hamsterhjul-samhälle

  • Anonym (halvtidshemmafru:))

    Du är 22 och kvinna. Det är nog den bästa kombinationen som finns om man skall lyckas bli hemmafru.

    Men det kräver ju att man har en man som kan försörja en. En man som låter en slippa alla hårda krav så att man kan leva i det tempo man själv vill. Han måste låta en göra det, eftersom det är han som kommer finansiera det.

    Det blir otryggt för han kan ju när som helst tröttna och då står man där med ingenting. Men det är ändå värt det. För chansen att få slippa.

    Jag är inte så dyr i drift. Jag behöver mat, gymkort och netflix. Det är typ allt. Så min man har ett helt vanligt jobb, som tillåter mig att leva så. Nu har jag ett halvtidsjobb, men det är mest för att jag vill, inte för att jag egentligen behöver det.

    Så fokus bör ligga på att hitta en snäll man som är villig att försörja dig. Annars är det omöjligt.  

  • Anonym (Husmorsfällan)

    Vad. Du. Än. Gör - bli INTE hemmafru!  Ha inte det som mål!  Tvätthögar, smulor och klet, non stop pass-upp och neeeeej. Vaddå lugn och ro??? Det finns inget mer stressigt "yrke" än att vara mamma och hemmafru, du är livägen från det ungen blir till i livmodern tills dess ungen flyttar hemifrån och då är det för sent att komma igång igen som vuxen, då är du sönderstressad och glömt bort ens vad du heter. Då lämnar mannen dig för en yngre och så står du där, uttömd och dränerad på livslust. Så länge du inte träffar en multimiljonär som ger dig nannys och städhjälp, handlar och lagar maten åt er!
    Om du bara "vill vara" så ska du skita i stressiga studier och satsa på ett jobb du dels ger hyfsad ekonomisk trygghet MEN framför allt att du ÄLSKAR att gå dit, och trivs med dina jobbkompisar och dina sysslor. Ni ska ha roligt på jobbet. Du ska gilla att vakna på morgonen!
    Sen satsar du på en rolig fritid med det du gillar att göra.
    Ha som mål i livet framöver att från och med nu ta bort allt som suger energi ur dej, alla som suger energi ur dig, allt som du känner ger dig ohälsosam stress (hatar jobbet? Försök byta!).

  • Anonym (ygtfr)

    Inte alls orealistiskt att bli hemma morsa eller något sånt. Det är ditt liv, du kan göra vad fan du vill.

  • Anonym (Anonym)

    Håller med TS helt! Jag orkar/ fixar det inte heller riktigt. Skulle vilja vara hemmafru, koncentrera mig på det viktigaste jag vet - min familj o fina barn

  • Tow2Mater

    Jobba deltid och konsumera mindre.

    Och strukturera din tid bättre - att lära sig så mycket som möjligt på kortast tid är inte bra studieteknik. Inte heller att springa runt som en galen hona på jobbet. Forst definiera en uppgift om den verkligen behover goras, sen av vem och när, och vad som är kriteriet for en väl utford uppgift. Det kan visa sig helt olikt vad du trodde om du bara automatiskt ger dig i kast med allting konstant hela tiden utan att ens fundera over det.

  • Anonym (halvtidshemmafru:))

    Finns väl inget som säger att man måste hålla hemmet kliniskt rent eller ens ha barn bara för att man är hemmafru? Heltidsarbetande orkar ju sköta sitt hem men man behöver inte ha högre standard än så, fast slippa jobba. 

Svar på tråden Orkar inte med livet, tempot är för högt -Vill bara vara.