Hur kommer man tillbaka?

Vi var prislovade av alla, höjd till skyarna som det perfekta paret. Alla vi känner har strävat/längtat efter en lika stark och underbar relation. Vi var på singelmammornas tungor när de ville introducera sina nya partners för deras barn, för vi hade lyckats med bravur. Vi var som gjorda för varandra. Vi hade allt en familj någonsin kunde drömma om.

I våras hände något mellan oss... Min älskade var som förbytt och jag fick stå och ta emot en massa påhittad skit. Det spreds lögner och mussuppfattningar om mig. Min partner blev hetsad till att lämna mig.. Helt utan anledning. Det var så giftigt att jag kände mig mobbad och nedtryckt. För första gången i alla våra år tillsammans sa jag ifrån. Jag accepterade inte att jag blev behandlad som skit bara sådär utan anledning. Då var det över för oss. Det blev bestämt att vi inte längre skulle vara en familj.

Nu ska vi bara vara "vänner".

Det orkar jag inte med... Mitt ex har nu tagit över min vänskapskrets, fått över dem på sin "sida". Det är svårt att misstro denna människa för utseendet och personligheten utåt talar för en genuin ärlighet.. Det är bara jag som vet att det är lögner som sprids men jag får inget gehör... Jag har ingen annan som jag umgås med, min ålder är medelhög och inga egna barn att älska och lägga energi på. Jag har investerat allt jag ägt och sparat för att min sambo och dennes barn ska ha det bra, och nu är jag så gott som hemlös eftersom allting skedde så plötsligt. Hemlös på grund av bostadsköer, ockerhyror och lågt sparkapital eftersom allting har gått till dem...

Jag har svårt att se mig med någon annan. Jag känner mig aldrig lycklig nog att ta kontakt med någon annan.

Jag lever en dag i taget men inget ljus i sikte.

Hur fasiken kommer man tillbaka?

Jag känner mig så trasig och ensam att självmordstankarna följer mig dagligen, men oroa inte. Jag har varken mage eller modet att genomföra något sånt.