• Anonym (J)
    Thu 19 Sep 2019 11:10
    2700 visningar
    14 svar
    14
    2700

    Olika behov av fysisk närhet

    Det har uppstått ett problem i mitt förhållande. Är tillsammans med en bra, fin, vettig kille. Vi kan prata om det mesta och jag är attraherad av och kär i honom. Men vi verkar ha olika behov av fysisk närhet, bekräftelse etc. För honom är det viktigt med sex, och han vill helst ha det varje kväll innan det är dags att sova. Jag har gärna det också. Men för mig är det viktigaste den kontinuerliga fysiska närheten under dagen, att man pussas och kramas, rör vid varandra etc. För honom verkar inte det vara så viktigt. Jag kan när vi är ifrån varandra bygga upp en längtan, och ett sug, och ett behov av att vara nära honom fysiskt. Men sen när vi väl ses så kan det vara så att vi bara pussas hej och sen inget mer, och då dör allt det där för mig, det slocknar liksom, och jag blir avtänd. När jag väl får tillfälle att få behovet av fysisk närhet tillfredsställt på kvällen är det svårt att få det tillbaka igen. Jag är inte så intresserad längre då.

    Vi har pratat om det här, jag har berättat vad jag behöver, så han anstränger sig lite mer. Men det känns ändå inte bra. Det känns som att sånt där ska komma automatiskt, pga att man VILL vara nära sin partner. Jag kan titta på honom och kan inte låta bli att tänka på att kyssa honom, ta på honom etc och tar initiativ till det, men jag får inte så mycket gensvar som jag skulle önska. Han är ofta fokuserad på annat. Det gör mig olycklig och frustrerad. Jag vill inte leva i ett förhållande där enda närheten är det dagliga ligget liksom. Vad kan man göra åt det här? Bara acceptera att det är så här?

  • Svar på tråden Olika behov av fysisk närhet
  • Anonym (op)
    Thu 19 Sep 2019 11:52
    #1

    Jag är tjej men lever i samma typ av relation, men då där mannen är som du.

    Jag kan känna att han mest vill ha pussar och närhet, men det leder aldrig till sex, eller till och med att han kan undvika närheten FÖR att det kan leda till sex. Så i minsta sexuella sammanhang som på kvällen, vill han inte pussas eller ha sex. 

    Jag blir då avtänd över att alla pussar dagtid (om jag väljer att göra detta fast jag känner ett slags motstånd numera, då bristen på sex gör att jag känner mig ful och otillräcklig), och känner att vår relation blir nästan en kompisrelation.

    Tänker att detta kanske har att göra med att olika personer visar kärlek på olika sätt? För mig är sex kärlek, och det ultimata sättet att uttrycka kärlek på, medan mycket fysisk närhet hela tiden känns för mig obekvämt och kvävande. Jag har inget emot det då och då, men min man vill umgås (förutom sexuellt) dygnet runt, då känner jag att jag lika gärna skulle kunna vara en kudde vid TV.n eller hans syster.

    Jag vill oftast gå och göra något annat för jag blir rastlös.

    Dessutom känner jag mig oftast sexuellt frustrerad, och det är svårt att vara på hans mer lugna nivå hela tiden då. Pussas vi blir jag kåt, och då är jag för på.

  • Anonym (Kille­)
    Thu 19 Sep 2019 12:11
    #2
    +1

    Jag är lite lik dig, gillar att ta på min tjej i vardagen, t.ex. När man lagar mat stryka henne lite över armen, eller pussa henne i nacken. Det blir liksom lite förspel inför kvällen, alldeles oavsett om det blir sex eller ej då, så gillar jag närheten under dagen. Och hon likaså.

    Förstår att du inte gillar det förutsägbara pang på sexet under kvällen, du vill bygga upp lite stämning inför det.

    Du kan prata mer om det med killen, men antagligen kommer han inte ändras så du hamnar i läget acceptera eller lämna.

  • Anonym (J) Trådstartaren
    Thu 19 Sep 2019 12:38
    #3
    Anonym (Kille) skrev 2019-09-19 12:11:17 följande:

    Jag är lite lik dig, gillar att ta på min tjej i vardagen, t.ex. När man lagar mat stryka henne lite över armen, eller pussa henne i nacken. Det blir liksom lite förspel inför kvällen, alldeles oavsett om det blir sex eller ej då, så gillar jag närheten under dagen. Och hon likaså.

    Förstår att du inte gillar det förutsägbara pang på sexet under kvällen, du vill bygga upp lite stämning inför det.

    Du kan prata mer om det med killen, men antagligen kommer han inte ändras så du hamnar i läget acceptera eller lämna.


    Ja precis. Jag tycker om att bygga upp det. På det sättet som du skrev. Gör det redan innan när vi är ifrån varandra också, tänker på honom romantiskt och sexuellt, längtar. Men när vi väl ses och jag vill fortsätta bygga upp det så får jag inget gensvar och lusten dör.

    Ja jag får fundera på det här. För att han ska få sitt behov av sex varje kväll tillfredsställt så behöver ju jag få mitt behov tillfredsställt. Som det är nu så har min lust dött lagom till kvällen.
  • Anonym (Perso­nlig sfär)
    Thu 19 Sep 2019 12:52
    #4

    Alla har olika personliga sfärer. Har troligtvis inte med dig personligen att göra. Ni är bara helt enkelt olika.

    Han har inget behov av närhet, och du har.

    Det ni måste göra är att kompromissa. Ni måste inte ha sex varje kväll, och speciellt inte för att han behöver det och du gör det för närhetens skull.

    Vad behöver du? Kan han ge dig det?

    Säg inget i affekt. Var tydlig, prata hur du känner, inte vad ?man? kan känna, det är dig det handlar om.

    Sen är det lika viktigt att ni pratar om vad han behlver och vad du kan göra för att möta det.

    Ställer ni flera förslag mot varandra så får man kompromissa om ett åt gången och plocka bort ett åt gången tills ni bara har ett förslag kvar. Så funkar en demokrati.

    Han kanske kan tänka sig att kramas men inte kyssas. Ligga sked men inte hela natten. Mysa fast utan att ha sex varannan kväll. Osv.

    Hänger du med?

  • Anonym (J) Trådstartaren
    Thu 19 Sep 2019 13:53
    #5
    Anonym (op) skrev 2019-09-19 11:52:22 följande:

    Jag är tjej men lever i samma typ av relation, men då där mannen är som du.

    Jag kan känna att han mest vill ha pussar och närhet, men det leder aldrig till sex, eller till och med att han kan undvika närheten FÖR att det kan leda till sex. Så i minsta sexuella sammanhang som på kvällen, vill han inte pussas eller ha sex. 

    Jag blir då avtänd över att alla pussar dagtid (om jag väljer att göra detta fast jag känner ett slags motstånd numera, då bristen på sex gör att jag känner mig ful och otillräcklig), och känner att vår relation blir nästan en kompisrelation.

    Tänker att detta kanske har att göra med att olika personer visar kärlek på olika sätt? För mig är sex kärlek, och det ultimata sättet att uttrycka kärlek på, medan mycket fysisk närhet hela tiden känns för mig obekvämt och kvävande. Jag har inget emot det då och då, men min man vill umgås (förutom sexuellt) dygnet runt, då känner jag att jag lika gärna skulle kunna vara en kudde vid TV.n eller hans syster.

    Jag vill oftast gå och göra något annat för jag blir rastlös.

    Dessutom känner jag mig oftast sexuellt frustrerad, och det är svårt att vara på hans mer lugna nivå hela tiden då. Pussas vi blir jag kåt, och då är jag för på.


    Förstår.

    Jag vill gärna ha sex också, vid andra tillfällen än standard på kvällen. Men det blir lite svårt pga barn.

    Det känns mest som att vi bara är kompisar på dagen, och sen något annat först när vi lägger oss på kvällen. Det blir svårt för mig att ställa om.
  • Anonym (J) Trådstartaren
    Thu 19 Sep 2019 14:05
    #6
    Anonym (Personlig sfär) skrev 2019-09-19 12:52:53 följande:

    Alla har olika personliga sfärer. Har troligtvis inte med dig personligen att göra. Ni är bara helt enkelt olika.

    Han har inget behov av närhet, och du har.

    Det ni måste göra är att kompromissa. Ni måste inte ha sex varje kväll, och speciellt inte för att han behöver det och du gör det för närhetens skull.

    Vad behöver du? Kan han ge dig det?

    Säg inget i affekt. Var tydlig, prata hur du känner, inte vad ?man? kan känna, det är dig det handlar om.

    Sen är det lika viktigt att ni pratar om vad han behlver och vad du kan göra för att möta det.

    Ställer ni flera förslag mot varandra så får man kompromissa om ett åt gången och plocka bort ett åt gången tills ni bara har ett förslag kvar. Så funkar en demokrati.

    Han kanske kan tänka sig att kramas men inte kyssas. Ligga sked men inte hela natten. Mysa fast utan att ha sex varannan kväll. Osv.

    Hänger du med?


    Ja jag får prata med honom mer. Jag vill ju också gärna ha sex varje kväll eller mer. Men jag tappar lusten av att gå omkring som bara kompisar hela dagen. Det blir frustration och omställning sen när kvällen kommer. Han är ju väldigt mysig sen när vi väl ligger i säng, vill kramas och kyssas och hålla om etc men jag vill inte gå och vänta på det hela dagen.
  • Anonym (A)
    Thu 19 Sep 2019 14:08
    #7
    Anonym (Personlig sfär) skrev 2019-09-19 12:52:53 följande:
    Alla har olika personliga sfärer. Har troligtvis inte med dig personligen att göra. Ni är bara helt enkelt olika.
    Han har inget behov av närhet, och du har.
    Det ni måste göra är att kompromissa. Ni måste inte ha sex varje kväll, och speciellt inte för att han behöver det och du gör det för närhetens skull.
    Vad behöver du? Kan han ge dig det?
    Säg inget i affekt. Var tydlig, prata hur du känner, inte vad man kan känna, det är dig det handlar om.
    Sen är det lika viktigt att ni pratar om vad han behlver och vad du kan göra för att möta det.
    Ställer ni flera förslag mot varandra så får man kompromissa om ett åt gången och plocka bort ett åt gången tills ni bara har ett förslag kvar. Så funkar en demokrati.
    Han kanske kan tänka sig att kramas men inte kyssas. Ligga sked men inte hela natten. Mysa fast utan att ha sex varannan kväll. Osv.
    Hänger du med?
    +1
  • Anonym (Gj)
    Thu 19 Sep 2019 14:10
    #8

    Att ligga och kramas när man sover är hemskt, blir för varmt och svårt att röra sig..

  • Anonym (Perso­nlig sfär)
    Thu 19 Sep 2019 14:44
    #9
    Anonym (J) skrev 2019-09-19 14:05:46 följande:

    Ja jag får prata med honom mer. Jag vill ju också gärna ha sex varje kväll eller mer. Men jag tappar lusten av att gå omkring som bara kompisar hela dagen. Det blir frustration och omställning sen när kvällen kommer. Han är ju väldigt mysig sen när vi väl ligger i säng, vill kramas och kyssas och hålla om etc men jag vill inte gå och vänta på det hela dagen.


    Då har ni en lösning på sexbiten. Då är det bara resten av tiden ni ska kompromissa om.

    Tänk på något som du absolut inte känner dig bekväm med. Jag drar till med något nu bara. Vi säger att du aldrig nånsin har kört bil för att du är osäker. Tänk att din partner ber dig vänligt men bestämt att du måste köra. Vad är din första reaktion? Sätt dig in i hans situation. Du ber honom om något som han säkert vill, men inte alls är bekväm med. Det får ta tid. Du får kanske ta intiativ i början. Berömma när han gör rätt osv. Snart kommer det bli mer rutinerat och kännas mindre pressat och krystat. Du stärker hans självförtroende och din självkänsla blir bättre av att du känner dig duglig till mer än sex.

    Du vill ju säkert att det ska kännas äkta. Diskutera det och ge honom tid att bryta sitt invanda beteende.

    Berätta gärna hur det går.
  • Thu 19 Sep 2019 14:45
    #10

    Varför utgår du från att ditt sätt är "rätt" sätt och hans sätt är "fel" sätt? Ni måste acceptera att ni är olika och närma er varandra utifrån den vetskapen. Du får sänka din ribba och han får höja sin. Han får anstränga sig mer, och du måste släppa lite på  ditt bekräftelsebehov.

  • Anonym (less)
    Fri 20 Sep 2019 10:39
    #11
    Anonym (J) skrev 2019-09-19 13:53:55 följande:
    Förstår.

    Jag vill gärna ha sex också, vid andra tillfällen än standard på kvällen. Men det blir lite svårt pga barn.

    Det känns mest som att vi bara är kompisar på dagen, och sen något annat först när vi lägger oss på kvällen. Det blir svårt för mig att ställa om.
    Har precis samma problem med min man. Det har gått så långt att jag känner mig utnyttjad och blir direkt avtänd när han närmar sig i sängen. Det är liksom enda gången jag känner att han vill vara i närheten av mig på ett annat sätt än som kompis.

    Jag längtar desperat efter den där "fina" närheten mellan pojk/flickvän i vardagen och mår dåligt av att känna mig så jäkla oälskad. HUR svårt kan det vara att ge sin fru en puss i nacken eller en varm kram emellanåt, utanför sänghalmen liksom?

    *suck, så jävla less...*
  • Anonym (Kille­35)
    Fri 20 Sep 2019 12:21
    #12

    Samma sits.

    Förhållande i 9-10 år.

    Tyvärr så har vi pratat om det, hon har gått och går på medicin men hon är uppenbart inte lika sexuell driven.

    Jag kan bli akut kåt som kommer smygandes.

    Efter åren så är det inte samma sak att ta i sig själv, det har blivit snarare deprimerande. Det gör mig ofokuserad. Spelar heller ingen roll vad jag gör, min drift bryter igenom och kan snarare bli starkare.

    Det händer att jag bett henne hjälpa till men det känns så förnedrande. Jag vill ju att hon ska vilja.

    Så fort hon är bortrest så kan hon få längtan. Jag som övriga här så blir jag lätt kåt, trodde jag skulle växa ifrån detta men är lika driven som jag alltid varit.

    När jag blir ofokuserad så dagdrömmer jag och fantiserar jag.

    Klart tar jag hand om mig själv så vaknar man ju upp men känns tomt, deprimerande.

    Tro mig jag är en som uppvaktar och hjälper till.

    Hon tar inte direkt hand om sig själv, hon har GAD, lätt stressad.

    Jobbigt för en annan, jag ser bra ut är charmig när jag vill vara det.

    Har berättat hon vet, jag är mest rädd att nu när jag startar min affärsverksamhet som har en bra affärsplan och vill verkligen känna mig levande igen att vad är det som kommer hända.

    Känns som mitt liv varit bromsat en del och ser, iakttar andra som verkligen lever ut medans en annan drömmer och fantiserar.

    Nu är jag även rädd att jag inte ska träffa någon som mig själv eller få en djup kontakt med någon annan som förstår ens drift som matchar den.

    Och öppet förhållande kommer nog döda förhållandet för det känns som att det är lätt att bli tillsammans men att växa i samma linje är en principiell omöjlighet speciellt för en annan med sådana ambitioner för livet som inte delas av ens livspartner.

    Tyvärr så har jag inga vänner som jag connectar med på djupet, mycket i grunden för mina ambitioner.

  • Anonym (Perso­nlig sfär)
    Fri 20 Sep 2019 13:03
    #13
    Anonym (Kille35) skrev 2019-09-20 12:21:58 följande:

    Samma sits.

    Förhållande i 9-10 år.

    Tyvärr så har vi pratat om det, hon har gått och går på medicin men hon är uppenbart inte lika sexuell driven.

    Jag kan bli akut kåt som kommer smygandes.

    Efter åren så är det inte samma sak att ta i sig själv, det har blivit snarare deprimerande. Det gör mig ofokuserad. Spelar heller ingen roll vad jag gör, min drift bryter igenom och kan snarare bli starkare.

    Det händer att jag bett henne hjälpa till men det känns så förnedrande. Jag vill ju att hon ska vilja.

    Så fort hon är bortrest så kan hon få längtan. Jag som övriga här så blir jag lätt kåt, trodde jag skulle växa ifrån detta men är lika driven som jag alltid varit.

    När jag blir ofokuserad så dagdrömmer jag och fantiserar jag.

    Klart tar jag hand om mig själv så vaknar man ju upp men känns tomt, deprimerande.

    Tro mig jag är en som uppvaktar och hjälper till.

    Hon tar inte direkt hand om sig själv, hon har GAD, lätt stressad.

    Jobbigt för en annan, jag ser bra ut är charmig när jag vill vara det.

    Har berättat hon vet, jag är mest rädd att nu när jag startar min affärsverksamhet som har en bra affärsplan och vill verkligen känna mig levande igen att vad är det som kommer hända.

    Känns som mitt liv varit bromsat en del och ser, iakttar andra som verkligen lever ut medans en annan drömmer och fantiserar.

    Nu är jag även rädd att jag inte ska träffa någon som mig själv eller få en djup kontakt med någon annan som förstår ens drift som matchar den.

    Och öppet förhållande kommer nog döda förhållandet för det känns som att det är lätt att bli tillsammans men att växa i samma linje är en principiell omöjlighet speciellt för en annan med sådana ambitioner för livet som inte delas av ens livspartner.

    Tyvärr så har jag inga vänner som jag connectar med på djupet, mycket i grunden för mina ambitioner.


    Beklagar att ni inte är kompatibla på sexbiten. Men antidepp gör en avtrubbad. Man tappar lusten helt, har svårt att komma till avslut och då är det inte alls märkligt att man hellre avstår. Ni är ju raka motsatser till varandra sexuellt. Vad säger hon om en kompromiss då? Hon kan kanske tänka sig att hjälpa till då och då? Då är det viktigt att du är tydlig och ärlig med din sexlust. Säg att du tänder mycket på henne fortfarande och saknar närheten med henne men att du förstår att tabletterna tar bort hennes lust. Finns det något hon kan hjälpa dig med? Vad kan du göra för henne för att underlätta?
  • Anonym (Kille­35)
    Fri 20 Sep 2019 20:11
    #14

    Ta hand om hemmet, att göra lite mer. Fast jag känner att det ska finnas villkorslös kärlek attraktion. Det fanns det men du har rätt och det händer precis som du beskriver det. Hon har trappat ned liten men det var hemskt att vara med någon på piller, det blir en slags barrriär, jag känner inte samma kontakt. Klart att vi kommit till en slags kompromiss men det är svårt vi båda mår dåligt över situationen men jag kan inte låta bli att nog känna värst för just samtyckets skull. Känns fel att inte få känslan av att ens partner iaf självupplevt att vilja tillfredställa ens partner med passion. Jag har en fräsch hygien, tar hand om mig själv och vill det bästa för min sambo. Gått så långt att jag sa att jag behöver komma i kontakt med nya människor, för inspiration, energi. Så jag träffade en och vi hade supertrevligt. Klart att min lust kom, jag älskar att träffa nya människor speciellt när det är i princip villkorslöst vilket det var. Berättade för min sambo hon blev upprörd men jag sa att jag älskade henne men hon förstår inte.

    Vi kommunicerar, nog därför vi varit tillsammans så länge men skulle jag möta en annan kvinna, eldsjäl, self made jag skulle smälta som en pannkaka.

    Min hunger för att känna mig levande är enorm, vill inte pladdra om mina ambitioner för andra människirs lika värde och vilka planer jag har och varför jag inte har barn.

    Jag vet att jag behöver både få vara i luften och jorda mig, finns så mycket jag vill göra och uppleva men det är svårt.

    Hon har sagt det förut att hon varit rädd och skämtsamt om än allvarligt yttrat sig om att jag ska lämna henne speciellt om jag blir framgångsrik.

    Känns inte som om perspektivet tillsammans väger. Men det ska ju inte vara så att jag måste skapa distans för att få det att fungera. Jag har tagit itu med allt mitt sedan länge känns som hon har extremt mycket bagage där inte ens som psykolog än partner att man når fram.

    Deginitivt varit för mild men också varit i en liten beroendeställning rent ekonomiskt. Att jag och hon jobbade ihop ekonomin.

    Känner mig definitivt starkare och mer självständig.

    Bara hela just den här kontakten jag söker inom andra kvinnor, om än det skulle vara tillfälligt eller någpt återkommande.

    Den är hungern, drivet, passion, frihetskänslan och tid samt energi och agerar välvilligt för stora frågor som berör gemene medmänniska.

    Den biten känns avlägsen och om ej noll existensierad hos min partner, det är en givande själ, varm, stabil men rent idealiskt är det konversationsstadie och ingen revolutionär.

    Känns som min partner älskar ideen om mig men det är inte en resa som delas steg tillsammans.

    Jo, jag har lite politiska kontakter men politiken som yrkesroll eller annat är inte så glamoröst.

    Spelar ingen roll om jag syns och hörs handlar inte om det eller tillfredställelsen att hjälpa andra och få uppleva deras glädje och tacksamhet som är allt.

    Utan att faktiskt i ett tomrun i villkorslösheten få en kontakt så för en annan med sen flickvänner och förhållanden blev aktuellt så känns det som de moraliska gränser och principiella barriärrer som deginerar oss och våra relationer gått och blivit för min del något organiskt till något slags behov med sensation där jag behöver återfå och hamna i en rörelse av individer med energi.

    Jag tror inte ett dugg på att kompromissa utan snarare ser att människor är selektiva och jag unnar alla att vara lyckliga och uppmuntra andra till att finna sig själva. Någonstans är jag och mitt begär för dessa villkorslösa möten med djup är oundvikligt.

    Bara så fascinerad över hur man präglats av hur relationer och förhållanden ska vara..

    Jag som mer eller mindre alltid varit i relatiomer finner mig i princip i tankar och fantasier att vara en man som i princip inte kommer binda mig igen förrän jag har min fullt egna trygghet och vem ska kunna leva upp till ens ideal då, blir ju snarare så man blir och förblir singel bekymmerslöst.

    Tro mig jag önskar allt som oftast att jag var någon annan jag inte är då det är tröttsamt att vara så extremt empatisk i en värld där människor ser ner på andra.

    Alltid skönt att skriva av sig men det förändrar inte saker utan tiden går mot det oundvikliga.

    Vi vill ha det vi vill ha

Svar på tråden Olika behov av fysisk närhet