psykiskt "trasig" tjej ihop med psykiatriker?

Konstigare saker har hänt. Hon behövde en läkare, han behövde en patient. Ser inget oetiskt.

Antingen blir hon frisk med hans hjälp, och behöver kanske inte honom längre. Eller så ser han till att hon förblir trasig så han fortsätter att känna sig god.

En trasig människa blir inte ihop med en hel dock, det betyder att doktorn har en hel del problem han med.

För mig ser det hela ut som en fantasi. Så här mycket tror jag på detta förhållande.

Tycker att detta låter som om den 22 åriga tjejen blivit förälskad i sin 35årige psykiatriker och nu frågar sig om ett liv tillsammans med denne är möjligt.

Det är väl inte helt ovanligt att relationer uppstår där den ene vill rädda den andre. I detta fall är räddaren i nöden dessutom förmodligen mer kapabel än de flesta och har en liten möjlighet att faktiskt lyckas. Frågan är vad som händer med dynamiken i relationen om/när hon blivit bättre? Är hon lika intressant för honom då? Vill hon vara kvar i den svaga rollen?

Nej ett sånt förhållande har ingen chans alls att fungera. Alldeles för ojämställt. Utseende är inte allt så hon kan vara hur söt som helst men det kommer aldrig räcka för honom. Dessutom är hon för ung för den mannen.

Som du vill. Är han smart så går han inte på bara utseende. Hon däremot har inget förutom utseende.

Låter inte helt otroligt. Min syster har borderline och något mer fel på psyket. Allt är väldigt högt eller lågt, inga gråzoner och noll empati för andra. Men hon är riktigt snygg. Alla hennes förhållande har tagit slut inom 2 år (hon är 36 år men ser ut som 25).  För ett par år sedan träffa hon en läkare hon jobbat med (syrran är usk). Han börja på en annan vårdcentral och dom träffades av en slump på en lunchrestaurang och börja träffas. Min första tanken var att detta kommer aldrig att hålla.  Dom är varandras olikheter, hon är naiv, gränslös, humoristisk och går all in för allt, men kan också blir helt förkrossad när något går emot henne. Han är lugn och sansad, kan lugna henne när hon är uppgiven, älskar att syrran är så lättsam och rolig, full med idéer utan hinder. Han får henne att landa på jorden och vet hur han ska uppmuntra henne. Dom har vart tillsammans i snart fyra år och det tycks fungera bra. 

Ett kort förhållande - ja, why not. Ett längre riktigt jämställt förhållande - noup. Det är för mycket "behöver hjälp-vill hjälpa", man blir inte en partner utan mer patient/läkare i vardagen. Varför? Inom psyk är det omöjligt att leva vardag utan att prata om sitt mående o sin sjukdom = psykiatrikern i fråga får "ta jobbet med sig hem". Har haft förhållande med en läkare i 3 år jag nu, o vi talar ALDRIG jobb på fritiden,trots att jag är bm o han gynekolog. Behöver jag läkarhjälp går jag till vc som alla andra.