Ingen egen ägglossning - provera & letrozol

Jag och sambon försökte få barn i 1,5 år innan det konstaterades att jag inte hade ägglossning. På första försöket med Letrozol blev vi gravida och har nu en flicka på 1,5 år. Nu är vi igång med Letrozol igen för att försöka skaffa ett syskon. Får se om det tar sig på första kuren nu också :)

Jag har inte ens fått äl än, känns som en evighet!! :P Är väldigt spänd på om letrozolen gjort någon skillnad, ser fram emot UL på måndag!! Förstår att väntan är lång. Men är du på äl+9 redan finns det ju en chans att testerna kan visa något. Har du tänkt testa innan bim?

Vi har berättat för några. Var på fest i somras där en av våra grannar ständigt frågar när det är dags för oss att skaffa barn. Då brast det för mig (alkoholen gjorde väl sitt) så då kom det fram att vi kämpar men att det inte vill fungera. En av sambons kusiner hörde detta så hon frågade mig senare på kvällen. Det visade sig att de hade samma problem så det var väldigt (!!) skönt att få prata av sig. De har kommit lite längre i utredningen än oss så de har varit inne på första möte inför ivf nu. Är ändå tacksam att det kom fram den kvällen, visade sig att det inte "bara" var sambons kusin som hade problem, utan även ytterligare två par i vår kompiskrets :O En av dem har två barn, båda kom till via ivf.
Det var väldigt skönt att få prata med dem, jag kände mig såå ensam innan!! Även om vi inte pratar mycket om det, så vet vi alla vad vi går igenom och kan stötta varandra. Har ni berättat?

Jag och sambon försökte få barn i 1,5 år innan det konstaterades att jag inte hade ägglossning. På första försöket med Letrozol blev vi gravida och har nu en flicka på 1,5 år. Nu är vi igång med Letrozol igen för att försöka skaffa ett syskon. Får se om det tar sig på första kuren nu också :)

Nja tror inte jag ska testa innan bim, jag känner på mig att mensen är på väg nu :( men om den inte kommit innan tisdag så kommer jag testa på bim! åh hoppas så mycket men känns redan kört :( blir så himla ledsen 

förstår det, vad skönt att kunna berätta för några! nej har inte berättat för någon faktiskt, för att det känns så himla jobbigt, min bästa vän har precis blivit gravid och två andra av mina närmaste försöker och känns som de kommer bli gravida närsom. funderar faktiskt på att berätta snart för närmaste, tror det kommer kännas skönt, men just nu tycker jag det är väldigt skönt att kunna skriva här på familjeliv! 

Hur går det för dig Felicia3? kramar till dig <3 

Va trist :/ Hoppas att den inte kommer! Förstår att det känns tungt, man vill bara att den här karusellen ska ta slut.

Det är väldigt skönt att berätta faktiskt, om inte annat är det i alla fall några som förstår vad som händer och har en förståelse till varför vi har våra ups and downs. Vi har inte berättat för svärmor dock som vi träffar ofta vilket är super svårt! Hon är sjuksköterska och vill ju så klart bara hjälpa och få oss att må bra. Jag har varit väldigt påverkad av både proveran och letrozolen, mycket känslor, svullen i magen osv. Jag tror ju hon misstänker något, men framförallt tror hon att jag är gravid för hon frågade mig förra veckan (första gången), då ville jag bara sätta mig ner och gråta. Det var svårt att inte bara skrika ut allt.. usch, detta är fasen tungt asså :(

Tufft när vännerna blir gravida eller försöker. Jag är glad att jag berättade för några som sagt. Din kompis som blivit gravid nu kanske också försökt länge? Så det är samma som hos mina vänner? I så fall kommer hon ju att förstå <3

Fått en tid på måndag 11/11 för ultraljud.kommer då vara i slutet på v 6 nästan v 7.tycker det låter tidigt för att se hjärta,vet det inte syns ibland.blöder än (dag 10) men nu är det mer ljusbrunt/beige ist för brunsvart som för några dagar sedan.lite rött har det varit 2 gånger en gång efter sex en gång annars.gravidasymtomen går i vågor,igår mådde jag illa och har känt av foglossning.men förra veckan kände jag knappt ngt.jag var övertygad om att det är dött därinne för några dagar sedan men nu tvekar jag igen. Både längtar efter ultraljudet och ej.vården och omgivningen får mig att hoppas vilket egentligen bara får mig att må sämre.

Har molvärk och fruktansvärd migrän idag.

Pendlar mellan att fungera hyfsat och att vara ett mentalt vrak.<3

Jag brukar alltid få lite rödbruna flytningar när jag torkar mig några dagar innan mens och det fick jag igår och imorse också så är nästan helt säker på att mensen kommer :( 

min vän som blev gravid nu blev gravid på första försöket.. men tror hon skulle vara väldigt stöttande om jag berättade så jag funderar på att göra de faktiskt. 

åh förstår det! har ni berättat för din familj? varför vill ni inte berätta för svärmor? kanske känns för jobbigt? <3

Åh va tråkigt :( jag håller ändå tummarna!

Jaha.. Det är ju så olika, min ena kompis som jag berättat för förstod inte alls. Hon försökte bara få det som att det var ännu mer synd om dom för dom har bannemej försökt precis lika länge. Fast jag vet att dom inte har de, det tog ett par månader för dom att bli gravida. Så det blev inte alls så bra.

Nej vi har inte berättat för min familj heller, jag har inte superbra relation till min mamma och min pappa lever inte längre så det var inget svårt beslut att ta. För svärmor har vi ändå funderat på att berätta nu när det tagit så lång tid, men det känns inte rätt. Vi vill ändå att det ska vara våran sak och jag vet att berättar vi för henne kommer hon (dock i all välvilja!) att ha synpunkter på behandling, preparat osv. och det orkar inte jag. Går det så långt som till ivf kanske vi berättar för henne, men då ska vi prata om det igen.

Hej! Hur har det gått för dig? Har mensen kommit? :/

Var på ultraljud imorse, jag har svarat bra på letrozolen i alla fall 1 ägg som var 22 mm :) Läkaren var väldigt nöjd och trodde att ägglossningen kommer ikväll eller imorgon :) Skönt, nu fick jag upp hoppet lite mer :)