ARFID/SED??

Hej, jag skriver mest för att lätta på hjärtat och för att jag känner mig vilsen och missförstådd. Jag har haft problem med mat större delen av mitt liv jag hoppade över vissa måltidier som jag inte tyckte om. Men nu de senaste 6 eller 7 åren har det bara blivit värre. Jag äter mindre och mindre mat.

Det handlar dock inte om min kropp eller vikt, jag har inga problem med det. Men det handlar mer om konsistens och textur m.m. Ibland har jag perioder där jag inte äter riktig mat på flera dagar för att jag känner att jag inte kan äta något. Men det är inte frivilligt. Om jag äter något jag inte känner för att äta så mår jag illa och kräks i vissa fall. Jag dricker heller inte vatten om det inte är på flaska och jag vet inte varför det är så men jag kan bara inte dricka vatten ur glas. När det gäller mat så kan jag inte äta mat som varit i kylskåpet, jag mår bara illa och det går inte ner. Jag har försökt att tvinga i mig mat som egentligen inte känner för men det går bara inte ner och jag får kvälningar. Dock har jag vissa livsmedel eller rätter som jag vet med säkerhet går ner t.ex apetina salladsost, sushi, pasta beroende på vad det är blandat med osv.

Jag läste om en ätstörning som kallas SED och det är som att läsa en beskrivning om sig själv. Men det verkar som att den svenska sjukvården inte vill erkänna det som en riktig ätstörning eller vill inte ta det seriöst? Jag har problem med magkatarr nu också som inte gör det hela lättare och jag tror att den kan ha uppkommit pga att jag inte äter. Mitt problem med mat börjar bli en riktig begränsning och det påverkar andra runtomkring mig jag blir väldigt lätt irriterad och det blir stora svårigheter när vi ska köpa in mat till hushållet eftersom jag inte vet vad jag kan äta från dag till dag. Det blir också svårigheter vid situationer man ska äta hemma hos någon eller om man är en grupp som ska bestämma någon restaurang då jag inte äter vad som helst och jag får väldigt mycket ångest över det och andra tycker bara att jag beter mig som ett barn och larvar mig men det är ett riktigt problem.

Jag har väldig ångest över att skaffa hjälp för att jag är rädd att bli missförtådd eller få samma kommentarer som jag redan får av kompisar och familj och när jag läser att den svenska vården inte verkar ta ett sånt här problem seriöst så blir man heller inte speciellt motiverad att skaffa hjälp?

Finns det någon som känner igen sig eller är jag helt dum i huvet? Finns det nån som har skaffat hjälp för en sådan här ätstörning och var vänder man sig isåfall?

Om du kommit så här långt, tack för att du läst mitt inlägg <3