Kärlek som övergått i vänskap

Jag tror faktiskt att de flesta förhållandena hamnar där så småningom, speciellt om inte båda personer är beredda att kämpa för att det inte ska hända.

Det är något fint och djupt och värdefullt den vänskapen mellan ett par som har varit tillsammans i många år. Man blir trygg med varandra. Det blir kanske aldrig som det var i början med spänning och attraktionen. Kasta inte bort detta för att en osäker känsla har kommit in och för att du inte älskar på det sättet. Om du avslutar och kommer in i någon ny relation så kan det bli kort relation eller en lång som slutar som denna. Tror inte att din lycka finns där. Målet i ett förhållande är att det ska bli långvarigt och kärleksfullt och att man blir som bästa vänner till slut som lever tillsammans och har ett gott liv trots att den heta kärleken inte finns kvar.

Det sägs ju att vi människor gillar det vi investerar i, dvs att vi gillar andra mer om vi gör något för dom än vi gör om de gör något för oss. Testa göra precis tvärtemot för det du känner, uppvakta henne extra under några veckor överraska med en spa helg eller något. Funkar det inte då så vet du.

Förhållanden går upp och ner över tid.
Finns grunden så kommer allt det goda säkert
tillbaka så småningom.
Har tyvärr upplevt motsatsen - MEN,
då hittade jag en kvinna som jag/vi känner att vi
faktiskt kan klara ALLT tillsammans.
Tog 50 år men det var det värt .... eller så var
det så att det krävdes 50 år för att man skulle
kunna inse och uppskatta att ta hand om varandra???

Tycker alias och v har bra tankar. Jag hörde på nån pod att kärlek är ett verb och inte ett substantiv. Det är känslor du framkallar och du kan känna dig kär utan att personen är i närheten. Kärlek är även en färskvara och måste underhållas för annars försvinner den. Jag tror att det är en god idé att bryta upp vardagen med något annorlunda. Man hamnar lätt i sina rutiner och bekvämligheten i den. Jag tror även att det är viktigt att prata med henne. Hon kan inte göra något om hon inte vet att något ä fel. Ni båda behöver anstränga er lite och ta iniativ till att uppvakta varandra. Det kommer inte funka om du gör allt jobb och sen förvänta dig iniativ från henne utan att säga något. Det krävs två för att ett förhållande ska fungera.

Ja, du är otacksam. Eller snarare, du är en helt vanlig nutidskvinna som inte förmått värja dig mot globalismens påverkanskampanj.

Vänskap är inte att förakta och en relation ser inte likadan ut livet igenom. Att det inte är speciellt spännande efter tio år är normalt. Hos nutidskvinnan( och många män med) skapas en känsla av att något är feeel när hon inte känner ständiga nya kickar och det inte är så många nya grejer(förlovning, bröllop, graviditeter, husköp etc) för henne att få uppmärksamhet över och så ger det ena det andra. Lår barnen behålla hem och familj. Sitt still i båten och var tacksam för vad du har och fokusera inte på vad du inte har. Sedan händer livet alldeles av sig självt .