Har inget liv :(

Du är inte ensam. Skickar en cyberkram till dig. 

Jag själv hatar mitt liv och funderar på självmord. Varför då? Det finns många anledningar, det är lång tid mellan gymnasiet och högre utbildning(även om jag skulle bli antagen till en utbildning och bli klar så skulle jag må dåligt över att det har gått lång tid mellan gymnasiet och högre utbildning), jag kan inte plugga(har hoppat av tre utbildningar), samt jag kan inte jobba. Vad har jag att se fram emot? Ett liv som förtidspensionär?

Jag har inget körkort, jag måste bo på en gruppbostad mot min vilja(eftersom jag har LPT i öppenvården), jag har haft LPT sedan april 2016, och kommer förmodligen aldrig bli av med det om jag försöker begå självmord och misslyckas. 

Jag drabbades av psykisk ohälsa, psykossjukdom, när jag var 25. Idag 3,5 år senare, arbetstränar jag på en second hand och är snart uppe i heltid. Tack vare arbetsträningen har jag fått tillbaka självförtroendet och kunna skapat många fina relationer med andra människor.

Den värsta tiden var de 1,5 år jag antingen låg på psyket eller hemma i soffan framför tvn.

En gång gick jag på nån kristen grej en kväll (alltså jag var så ensam och mådde så dåligt), där träffade jag min man och bästa vän. Sjukskriven och olycklig med en paj hjärna.

Om det finns något ställe där andra i liknande situationer arbetstränar, en social förening eller liknande, ta den! Jag testade olika butiker och så innan och det var smärtsamt att försöka låssas vara normal och hänga med i deras tempo. Hua.

Stor kram

All styrka till dig.

Vet inte vart börja, men...jag är 30+ kvinna och har verkligen inget liv. Inga vänner, sjukskriven, inneboende (ingen egen bostad) och psykisk ohälsa (depression, utmatting).

Jag blir ännu mer trött av tanken att jag inte har något vettigt att göra på dagarna, och inga vänner att umgås med OCH jag vet inte hur ändra situationen. Framåt nov skall vi smått börja med arbetsträning eller någon form av sysselsättning.

Hela mitt liv känns tomt. Jag förstår inte hur ändra på saker och ting...och det känns tungt i hjärtat. Flera i min familj har också psykisk ohälsa... Kaka på kaka...

Ville bara skriva av mig...

Jättebra att du skriver av dig på ett forum som du eventuellt kan få mycket stöd m.m.

Fortsätt gärna skriva det i en anteckningsblock. Ibland kan det kännas skönt att skriva sina känslor.

Jag vet inte hur det är att vara utmattad och jag vet inte heller hur du ligger till rent ekonomisk, men skulle du kunna tänka dig börja i någon förening? Försvarsklubb, kampsport, teater, dans, sång eller vad som helst? Teaterföreningar brukar oftast finnas glada och trevliga människor. Vissa brukar väl ha vuxengrupper så man kan ha chans att träffa människor i sin egna ålder?

Krya på dig! Och hoppas allting blir bra!

Är du förresten blyg?

Du kanske kan tänka dig ringa till någon bekant som du har kontakt med. Ring och fråga om denne har lust att ta fika. Samma sak när du börjar i en förening. När du väl börjar känna gruppen och människorna du eventuellt kommer träffa. Råkar du möta någon som du kanske känner dig extra bekväm med, fråga henne eller honom om denne är intresserad av att ta en kopp kaffe efter teater/träningssport kvällen? Vad tycker du om detta? Känns det som en bra idé för dig?