BurningDiamond skrev 2019-10-09 18:16:11 följande:
Jag tror att det som provocerar är att du, helt utan att ha insikt i familjens liv, utgår från att det äldsta barnet lämnas hemma av illvilja, och att du upprepade gånger väljer att skuldbelägga utan minsta insikt i denna familjens verklighet.
Du vet inte hur ekonomin ser ut, om den andre föräldern inte tillåter barnet att resa (förvägrar pass t. ex.), om det finns medicinska orsaker till att göra resan, om de gemensamma barnen har släkt utrikes, osv. Trots det så skriver du om och om igen att du aaaaaaaaldrig skulle behandla ett bonusbarn "på det sättet" och skuldbelägger gång på gång de föräldrar som av en eller annan anledning gör val som inte överensstämmer med din personliga och högst subjektiva moral.
Som jag nyss skrev till Brumma så har jag varit bekant med familjen i många år och jag träffar barnet i stort sett varje vecka så det är inga främlingar jag pratar om.
Du överdriver min inställning å det grövsta och gör dig bara löjlig. Nej jag skulle inte agera som de verkar göra, det är min rätt att ha en annan åsikt än dem. Att anse att det är en subjektiv (och därmed förkastlig?) moral att tycka att barn i en familj ska behandlas hyfsat rättvist får stå för sig.
Ge mig ett gott skäl till varför det är dåligt och skuldbeläggande att reagera när man misstänker att ett barn i ens närhet kanske mår lite dåligt över förhållandena hemma och känner sig åsidosatt? Måste det vara ringa-soc-läge-bonuspappan-super-och-slår-mig för att det ska vara ok att oroa sig och reagera? Är ni sådana syltryggar att ni bara stoppar huvudet i sanden? Är det bekvämast så?