• Anonym (Funde­rsam)
    Wed 9 Oct 2019 23:30
    7618 visningar
    199 svar
    199
    7618

    Hans ex vill inte att jag träffar sonen

    I maj började jag dejta en man som jag känt ett par år genom jobbet. Han och hans ex gick isär i augusti förra året, skilsmässan gick igenom i mars.

    Vid separationen bestämde de gemensamt att han skulle bo kvar i deras hus tills de kan sälja det. Pga olika anledningar så tar det lite tid.

    När vi hade dejtat ca en månad berättade han för sitt ex att vi träffades. Hon blev galen. Sedan dess har hon gjort det mesta för att förstöra mellan oss.

    Vi har (i mitt tycke) tagit det väldigt lugnt med våra barn. Första gången jag var hemma hos honom och sov över var för en månad sedan. Hans son, som är 12, var hemma då, och sa innan att det var okej att jag kom dit och sov över. Vi hade träffats några gånger innan och det gick jättebra från start! Efter det har jag sovit där tre gånger när sonen varit hemma.

    Det har känts så himla skönt att han accepterat mig och mina barn har accepterat min kille.

    Problemet är hans mamma. Hon fortsätter att göra vad hon kan för att förstöra för oss på alla sätt.

    Nu har hon förbjudit mig att vara hos min kille och hans son. Hon tycker att vi inte sätter sonens bästa först, och att vi gått alldeles för fort fram, och hävdar att hon kan bestämma det för att hon fortfarande står som ägare på halva huset.

    Hon säger att hon kommer slåss för ensam vårdnad om jag kommer till huset när sonen är hemma.

    Det gör såklart ont att hon, utan att ha träffat mig, har bestämt sig för att jag är en hemsk människa som inte vill deras son väl.

    Jag har hela tiden varit noga med att inte sonen ska känna sig utanför eller att jag ska ta hans plats hos hans pappa. Jag har engagerat mig i honom på alla sätt och tycker att vi har haft det mysigt när jag varit där.

    Han har aldrig verkat obekväm med mig, men hans mamma påstår att han mår dåligt över att jag varit där. När hans pappa frågat honom så har han sagt att han tycker att det är lite jobbigt för att han inte är van.

    Till saken hör att han är extremt känslig och väldigt pappig. Eftersom jag märkte det väldigt fort har jag hanterat det efter bästa förmåga. T.ex. har jag alltid sagt till min kille att fråga sonen om det är ok att jag kommer, har vi tittat på tv så har jag alltid satt mig så han har hamnat mellan mig och pappan, varit noga med att inte ?hålla på? med pappan när sonen ser osv.

    Mina barn som är 12 och 14 är inte alls lika känsliga och krävande.

    Med hänsyn till sonen, och att hans mamma inte vill ha mig i huset, så har min kille nu börjat tycka att det är bättre om vi bara träffas när han inte har sonen.

    Är det rimligt att hans ex ska bestämma när vi träffas? Kan hon förbjuda mig att vara i huset?

    Kan hon få ensam vårdnad bara för att hon tycker att det är olämpligt att jag träffar sonen?

    Tacksam för råd och tips på hur jag ska hantera exet, sonen och pojkvännen som verkar tycka att det är okej att exet styr vårt förhållande.

  • Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen
  • Anonym (Funde­rsam) Trådstartaren
    Thu 10 Oct 2019 08:53
    #21
    Giftskåneman skrev 2019-10-10 07:51:09 följande:

    Mamman har dåligt självförtroende och tror du är en bättre mamma.


    Det kan du ha rätt i. Jag har dock inte gjort, och kommer aldrig göra, något för att försöka ta hennes plats som mamma. Jag ser det mer som att barnet får en bonusvuxen som bryr sig om honom.
  • Anonym (Funde­rsam) Trådstartaren
    Thu 10 Oct 2019 09:02
    #22
    Anonym (Vv) skrev 2019-10-10 08:22:49 följande:

    Men varför måste ni absolut träffas när sonen är hos sin pappa? Kan vuxna människor inte vara ifrån varandra en vecka? Om jag och min man skulle separera och jag skulle träffa en ny man så skulle vi bara träffas när jag inte har barnen. Iaf tills jag och den nya varit tillsammans ett år eller så.


    Vi kan absolut vara ifrån varandra en vecka, och det är vi ofta. Pga att jag reser en del i arbetet, och har mina barn på ett ganska krångligt schema, så försöker vi pussla ihop livet så gott vi kan.

    Jag tänkte precis som du innan, att jag skulle vänta ett år innan jag blandar in mina barn i något förhållande. Sen började jag träffa en man som visade sig vara min stora kärlek, och vi vill båda två vara en del av varandras liv på alla sätt och tidpunkter vi kan. Kärlek är både fantastiskt och jobbigt ibland
  • Thu 10 Oct 2019 09:12
    #23
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-10 08:53:01 följande:

    Det kan du ha rätt i. Jag har dock inte gjort, och kommer aldrig göra, något för att försöka ta hennes plats som mamma. Jag ser det mer som att barnet får en bonusvuxen som bryr sig om honom.


    Hon ser det inte så, mitt ex kände likadant.
  • Anonym (Funde­rsam) Trådstartaren
    Thu 10 Oct 2019 09:26
    #24
    Pope Joan II skrev 2019-10-10 08:34:59 följande:

    Jag tycker att det verkar som om du bemöter hans son på ett fint och förstående sätt. Synd bara att din egentliga åsikt om honom förefaller vara en annan. Du talar redan om din nya partners son som "känslig och krävande" och vid en jämförelse med dina egna barn så kommer han till korta. Att du dessutom ber om råd hur du ska hantera exet, pojkvännen och hans son tycker jag för min del också är illavarslande. 

    På din beskrivning låter exet besvärligt, det håller jag med om - men du kan, eller bör i alla fall, inte skylla din pojkväns val på hennes uppträdande. Du får väl fråga dig själv vad du kan, vill och tycker är rimligt att ställa upp på och inte, och det tycker jag att du ska göra utan att hysa några som helst förhoppningar om att du ska vara den som kan förändra de andra och deras relationsmönster. Det måste de själva göra, förutsatt att de så önskar.

    Den du ska, och kan, hantera är dig själv. 


    Nu tror jag att du har missuppfattat mig. Jag tycker sonen är helt underbar! Vi har en början på en fin relation.

    När jag skrev att han är känslig, så menar jag inte på ett negativt sätt. Menar mer att han visar väldigt mycket känslor, och är en orolig kille. Som t.ex. så är han väldigt rädd för döden. Ser han någon som dör på tv så kan han börja gråta och börja tänka att hans pappa dör. Som jag också skrev är han väldigt pappig. Han ringer till pappa flera gånger om dagen när han är hos mamma, han vill alltid sova i pappas säng, han vill i princip sitta i pappas knä när vi ser på tv. Det är likadant om jag inte är där. Han har helt enkelt ett stort behov av närhet.

    När jag jämför med mina barn och skriver att de inte är lika känsliga och krävande, menar jag inte att det är bättre att inte visa känslor, utan att jag inte har behövt att tänka och hantera så mycket känslor tidigare.

    När jag ber om råd för hur jag ska hantera alla tänker jag utifrån mig, hur jag ska tänka med mina känslor, åsikter och allt annat. Hur pojkvännen beslutar om allt är hans val. Han är vuxen och kan bestämma själv.

    Ber om ursäkt för att jag inte var tillräckligt tydlig.
  • Thu 10 Oct 2019 09:26
    #25
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-10 09:02:54 följande:

    Vi kan absolut vara ifrån varandra en vecka, och det är vi ofta. Pga att jag reser en del i arbetet, och har mina barn på ett ganska krångligt schema, så försöker vi pussla ihop livet så gott vi kan.

    Jag tänkte precis som du innan, att jag skulle vänta ett år innan jag blandar in mina barn i något förhållande. Sen började jag träffa en man som visade sig vara min stora kärlek, och vi vill båda två vara en del av varandras liv på alla sätt och tidpunkter vi kan. Kärlek är både fantastiskt och jobbigt ibland


    Tänker att det kan vara vettigt att de det från sonens sida. Du utgår direkt ifrån att exet har fel men samtidigt ser du själv indikationer hos sonen som säger lite samma, som känslighet och klängighet. Och det låter som att ni lägger väldigt mycket på honom, att han blir tillfrågad om han tycker det är ok och du sedan får ta del av svaret kan nog bli väldigt jobbigt för honom tänker jag. Skitjobbigt för honom att säga nej då ju! Varför inte testa tvärtom och backa och sedan låta sonen och pappan bara hålla det emellan dem, så att det får komma i sonens eget tempo.

    Du säger även att du egentligen tänkt vänta med att blanda in barnen men NU när du hittat din kärlek har du ändrat dig. De allra flesta vuxna(troligtvis inkluderande dig) vet att man inte har samma realism och konsekvenstänkande när man är kär och de där rationella besluten verkar plötsligt så tråkiga och onödiga. Allt är lite rosenskimrande och du och mannen har båda en stor motivator och drivkraft att gå framåt i detta, nämligen att ni är kära. Sonen har inte den drivkraften. Hans föräldrar har gått isär, han behöver säkert tid att sörja och bearbeta och hitta en vardag i detta nya liv. Det är jättefint att du snabbt vill skapa en relation till sonen och bli en stöttande extra vuxen och ha ett liv och vardag tillsammans allihop men ert förhållande är väldigt nytt och det blir ju bara värre för sonen om det visar sig att ni också går isär när förälskelsen gått över efter ett år. Man kan aldrig garantera att ett förhållande håller för evigt men som vuxen vet man att förstå 6-12 mån egentligen säger väldigt lite då man är mitt uppe i förälskelsen, då är det vettigt att hålla fast vid konkreta beslut man tog tidigare innan man hade kärleksglasögon på
  • Anonym (Hmmm.­..)
    Thu 10 Oct 2019 09:27
    #26
    +2

    Sonen är extremt känslig och tycker det är jobbigt när du är i hans hem.

    Mamman vill därav inte att du ska vara i deras hus när sonen är hemma och din nya samt sonen håller med.

    Så den enda som trilskas gällande detta är du, varför?

    Ni har säkert möjlighet att hinna träffas barnfri tid och dessutom ses ni väl nästan dagligen på jobbet?

    Din nya och hans exfru har ett långt förhållande och gemensamt barn, det tar tid innan man är klar med den separationen och dessa två är inte det på långa vägar.

    Vill du att det ska bli en seriös relation mellan er i framtiden så bör du backa rejält. Men om det räcker för dig att vara en tillfällig rebound så kör på i samma spår ett par veckor/månader till.

  • Anonym (Funde­rsam) Trådstartaren
    Thu 10 Oct 2019 09:29
    #27
    Kjell2 skrev 2019-10-10 08:30:51 följande:

    Den enda som kan hindra dig komma in i huset eller träffa barnet är din nya. Gör han som exet bestämmer eller tar han egna beslut?


    Jag skulle nog säga att han låter exet bestämma en hel del för att han inte orkar med hennes utbrott.
  • Thu 10 Oct 2019 09:31
    #28
    +1
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-10 09:26:07 följande:

    Nu tror jag att du har missuppfattat mig. Jag tycker sonen är helt underbar! Vi har en början på en fin relation.

    När jag skrev att han är känslig, så menar jag inte på ett negativt sätt. Menar mer att han visar väldigt mycket känslor, och är en orolig kille. Som t.ex. så är han väldigt rädd för döden. Ser han någon som dör på tv så kan han börja gråta och börja tänka att hans pappa dör. Som jag också skrev är han väldigt pappig. Han ringer till pappa flera gånger om dagen när han är hos mamma, han vill alltid sova i pappas säng, han vill i princip sitta i pappas knä när vi ser på tv. Det är likadant om jag inte är där. Han har helt enkelt ett stort behov av närhet.

    När jag jämför med mina barn och skriver att de inte är lika känsliga och krävande, menar jag inte att det är bättre att inte visa känslor, utan att jag inte har behövt att tänka och hantera så mycket känslor tidigare.

    När jag ber om råd för hur jag ska hantera alla tänker jag utifrån mig, hur jag ska tänka med mina känslor, åsikter och allt annat. Hur pojkvännen beslutar om allt är hans val. Han är vuxen och kan bestämma själv.

    Ber om ursäkt för att jag inte var tillräckligt tydlig.


    Beteendet du beskriver tyder för mig på att sonen inte alls bearbetat de stora förändringarna och hur hans liv blivit upp och ner. Han är osäker på sin trygghet I sina föräldrar och har en stor rädsla för att de ska försvinna. Låter som att pappan borde sakta ner med dig och att skapa ett nytt liv och ny familj och istället fokusera på sin son och att hitta en bra vardag med bara de två. Så att sonen kan få hitta balans, trygghet och må bra innan några nya personer kommer in i hushållet
  • Thu 10 Oct 2019 09:36
    #29
    +1
    Anonym (Ä) skrev 2019-10-09 23:40:04 följande:

    Han blrjar träffa en ny 2 månader efter skilsmässan. Talar om det för sitt ex 1 månad senare. 4 månader efter att ni börjat dejta, ett halvår efter skilsmässan, sover du över när hans barn är där och har vid det laget dessutom redan träffat honom flera gånger redan.

    Ja, jag håller med om att ni gått för fort fram.


  • Miss Skywal­ker
    Thu 10 Oct 2019 09:51
    #30
    -1
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-10 09:29:01 följande:

    Jag skulle nog säga att han låter exet bestämma en hel del för att han inte orkar med hennes utbrott.


    Var glad att du vet vilken fjolla han är redan nu. Varför vill du pressa dig in i en familj där du inte är välkommen? Roligare kan man ha..
Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen