Många bäckar små, leder till skilsmässa?

Kanske har ni växt isär eller så är det en svacka. Om man ska leva ett helt liv tillsammans får man nog finna sig i att vissa perioder är bättre och vissa sämre. Har du tagit upp detta med henne?

Kanske har ni växt isär eller så är det en svacka. Om man ska leva ett helt liv tillsammans får man nog finna sig i att vissa perioder är bättre och vissa sämre. Har du tagit upp detta med henne?

Kanske har ni växt isär eller så är det en svacka. Om man ska leva ett helt liv tillsammans får man nog finna sig i att vissa perioder är bättre och vissa sämre. Har du tagit upp detta med henne?

Tack för ditt svar! Det är nog mera ett sluttande plan neråt än toppar och dalar. Men det har eskalerat senate åren med denna brist på energi och driv inför framtiden. Vi har försökt gå i terapi och prata även hemma, men slutar ofta i att hon är totalt ovillig att ta kritik mot sin person, går in en rejäl låsning så fort det kommer upp. Och pratar vi bara allmänt så leder det ingen vart. 

+1

Tidigare energisk och drivande, en egenskap som du föll för. Sedan har den energin försvunnit, energin räcker till att vara en bra mamma. Har nu börjat misslyckas med enkla saker sånt som hon tidigare klarat utmärkt.
Kan hon ha en depression, en sån där som sakta smugit sig på så att man själv tror att detta är mitt normaltillstånd. 

Komplettering, hur gammal är hon? Vissa typer av demens kan börja på detta sätt, minskad energi, initiativlöshet, klarar inte enkla göromål.
Jag har själv upplevt detta på nära håll, en kusin som fick sin diagnos när hon var 50, men när vi ser tillbaka så började det hela strax efter 40.

Din text kunde varit jag som skriver om min man. Vårt program i hans beteende sitter i hans behov utav att sitta med telefonen så fort han är hemma. Han har mobilen i soffan, vid nattning, matlagning och allt annat. Så nu har jag satt total mobil förbud hemma från kl 20 om inget akut händer. Så vi kan försöka umgås. Dock hamnar han vid tv istället.

Hoppas det löser sig för er

Tack för svaret. Hon är runt 35. Ska nog förtydliga att det jag stör mig på med exemplet av ris-kokande att hon totalt slutat bry sig om det blir bra. Alla hennes uppgifter, även enkla, görs numera extremt slarvigt. Missar/struntar i massor som jag får lägga tid på att korrigera. Jag tror inte det är demens (men kan tänka mig att det finns en del likheter), går bra för henne på jobbet tex. Även ifall jag har märkt väldigt mycket felsägningar senaste tiden. Jag skulle tro att det är en del stress från jobbet, men också en ovanligt låg energinivå och framförallt tappad motivation att försöka. Och lyckas inte att prata om det, hon tar alla såna diskussioner väldigt personligt. 

Ja det är en intressant fråga... Hon ger inte de klassiska nedstämda tecknen, men det kan ju visa sig på olika sätt! 

Tyvärr är jag rätt övertygad om att telefonerna (internet/sociala medier) är orsaken till många problem i förhållanden då det blir alldeles för mycket tid på sånt. Där är jag själv också skyldig. Har också regler hemma, men följs inte ofta....

Skulle precis skriva det, föreslå en helt skärmfri vecka/tio dagar. Det har kommit ganska mycket rapporter om att det gör underverk för att få människor att verkligen uppskatta att umgås med varandra.

Tex var det ett tv-program i veckan, där familjerna skulle både vara skärmfria och lägga lite mer tid på kost och motion/aktivitet. De reglerna som gällde i det programmet var; utanför arbetstid fick mobil endast användas en kort stund på morgon resp kväll för att kolla mail och betala räkningar. Övriga skärmar var helt förbjudna (ex paddor och datorer, tv).

Utan skärmar måste folk umgås, och kan då faktiskt komma på hur roligt det är att göra saker tillsammans.

Annars tycker jag det låter som om ni inte längre är helt kompatibla när det gäller vilja och drivkraft att starta upp nya projekt osv. Du skriver inte hur gamla barnen är, men som småbarnsmamma kan man ha fullt upp med att få vardagen att fungera och orkar inte bara tänka på sommarstuga eller andra större projekt. När du skriver det där med att hon slutat bry sig om att saker och till blir fel, tänker jag också att det är en kvinna som inte längre trivs med sitt liv, sin relation eller/och sitt arbetsliv. Kanske är hon på väg in "i väggen" om hon har ett stressigt arbetsliv med karriär pg?

När man har små barn blir det ofta som ett livsprojekt för kvinnor. Det är vanligt att man inte har så många stora mål ideer och planer under småbarnsåren utan mer lever från dag till dag. Män tillåter oftas inte papparollen att förändra livet i lika hög grad som kvinnor/mammor gör. Jag tycker inte ni ska skilja er om ni har det bra för övrigt. Avvakta några år så kommer säkert hennes "gamla jag" tillbaka.

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. För mig tog det lång tid att inse att min man och jag har helt olika ork. Jag är uppvuxen i ett hem där vi alla höll ett visst tempo. Inget hysteriskt, men behövdes någonting göras i trädgården t ex var min pappa gärna ute och röjde redan tidigt på morgonen och hade sedan ändå tid och ork för att hitta på saker med oss barn, idrotta, umgås med vänner t ex. Jag är likadan, vill göra mycket, utnyttja tiden väl. Min man orkar helt enkelt inte. Innan vi fick barn och hus orkade han mycket mer, nu tar energin slut på ett annat sätt. Konflikter med barnen kan göra honom helt sänkt i timmar. Ett trädgårdsprojekt kan ta månader, jag får pusha på, sköta all markservice, etc. Det kan vara så att hon är deprimerad - eller så är vardagen mer krävande för henne än för dig.

Hej,
bra inlägg!

Jag tycker att du har försökt länge se den positiva sidan att hålla ihop men det finns argument för att skiljas som är större och verkar bli större. Lär fortsätta växa om inget händer? Så är det när man låter något växa i kuggan tyvärr! I

Först tycker jag att du ska visa henne detta inlägg rakt upp och ner. Gå ut ur rummet när hon läser. Det är ärligt och väl skrivet. Bättre än att förklara face to face. Då kan hon mer seriöst se vad du menar utan att bli kränkt eller motargumentera. Eller skriv ner ett brev som du ger henne om du inte vill visa att du skriver om er relationer online.

Den enda personen du kan förändra är dig själv. Vill hon inte se sin del så går det inte... Försök ändra dig. Minska klagandet och börja med beröm. Köp en överraskning. Visa upp henne för omgiviningen och hur mycket du gillar henne, som pussa henne på kinden på gatan eller berätta roliga och mysiga saker om henne INFÖR andra och när hon är med : SKRYT om henne. Vi kvinnor älskar det och märker direkt

Försök med denna taktiken och jag tror det kommer lösa mycket. Och där det finns hopp, finns det liv!