• Anonym (orosa­nmälan­)
    Sat 12 Oct 2019 03:47
    3100 visningar
    102 svar
    102
    3100

    Har socialtjänsten som rutin att alltid starta utredning ifall de får reda på att ena föräldern har npf diagnos?

    Vi verkar ha fått en orosanmälan emot oss. Har blivit kallade på möte på måndag.

    Har socialtjänsten som rutin att alltid inleda en utredning ifall de får nys om att ena föräldern har npf- diagnos oavsett vad anmälan gäller?

  • Svar på tråden Har socialtjänsten som rutin att alltid starta utredning ifall de får reda på att ena föräldern har npf diagnos?
  • Anonym (orosa­nmälan­) Trådstartaren
    Tue 15 Oct 2019 13:04
    #94

    Hej och tack till alla som hållit tummarna för oss <3

    Allt gick bra. Vi gick på en förhandsbedömning.  Det var en nyinflyttad granne som hört vår npf son genom väggen. Han har haft en tuff period i skolan  och betett sig hemskt hemma då han inte riktigt orkat med skolan. Ångestladdade skrik och svordomar osv. Vid något tillfälle hade sambon skrikit tillbaka, när sonen låtsades sparka mot bebisen och därav anmälan. Vi förklarade vad som hänt och berättade att det är samma sak varje gång skolan börjar en period innan han vänjer sig och allt går bra igen. 

    Den ena socialtjänstemannen var riktigt trevlig och bra och den andra betedde sig som värsta räpan (kanske en taktik vad vet jag) i vilket fall så ringde de kort efteråt och sa att de la ned fallet. Vi pratade även med grannen och sonen berättade själv för honom vad som hänt och vi sa alla till hnom att ifall han blir orolig en annan gång är det bättre han ringer oss eller knackar på. De verkar ha godtagit detta än så länge så får vi se. De skulle höra av sig senare och berätta ifall de startar en utredning eller inte.

  • Anonym (leg.s­ocialf­all)
    Tue 15 Oct 2019 21:32
    #95

    Skönt att höra! Bra att ni pratade med grannen också!

  • Anonym (Fyll i a.....­......­)
    Wed 16 Oct 2019 00:07
    #96
    Anonym (KL) skrev 2019-10-12 17:27:13 följande:
    Ja jag är väl medveten om att vi bara ska svara på frågorna och inte veta något mer. Det var inte det jag var ute efter. Min fråga var om detta innebär om utredning är påbörjad eller om det är en förhandskoll. Det kanske är någon som vet och det kanske kan hjälpa ts i sin fundering.
    Har ni fått konsultationsdokumenten så är det pga pågående utredning. Under förhandsbedömningen tas inga kontakter annat än med anmälaren och den berörda familjen. Behövs mer kontakter för att bedöma barnets behov av stöd och skydd så ska utredning inledas.
  • Wed 16 Oct 2019 15:27
    #98
    +2
    Anonym (Kk) skrev 2019-10-13 23:32:34 följande:
    Som jag skrivit tidigare, anser man det olämpligt att uppge källa, gör man ingen hänvisning från början.
    Som sagt, du har all rätt att tycka så. Du har däremot ingen rätt att kräva av andra att lyda dina subjektiva regler
  • Anonym (Beprö­vadErf­arenhe­t)
    Wed 16 Oct 2019 21:21
    #95
    +2
    psykologsambo skrev 2019-10-16 15:27:23 följande:
    Som sagt, du har all rätt att tycka så. Du har däremot ingen rätt att kräva av andra att lyda dina subjektiva regler
    Du måste ha skjutit mitt i prick i ditt inlägg #97 med tanke på reaktionen ...
  • Sat 19 Oct 2019 19:41
    #96
    +1
    Anonym (leg.socialfall) skrev 2019-10-14 08:01:41 följande:
    Men snälla du!
    Det är ingen som ska komma och omhänderta TS´ barn! TS har blivit orosanmäld, och undrar om man per automatik inleder utredning bara för att en förälder har npf.
    Vad har du själv för erfarenheter av socialen, eftersom du vill injaga fruktan i andra föräldrar?
    Jag har personliga erfarenheter, och jag är inte rädd. Inte ett dugg. Och det tycker jag inte TS ska vara heller.
    Man vet ju inte på förhand om ens barn kommer omhändertas eller inte. Det är ju precis det som är så hemskt - att barnen kan ryckas ifrån fullkomligt normala föräldrar p.g.a. ett löjligt missförstånd av typen - jag hatar pappa för att han tvingade mig att äta upp min soppa eller liknande situationer.

    Jag har som tur är (ta i trä) ingen personlig erfarenhet av socialen. Min rädsla för den myndigheten kommer från mina egna efterforskningar via tidningsartiklar på nätet och dylikt. Jag har alltid litat på myndigheten tidigare. Det var först när jag läste om ett fall med en pappa som mist umgängesrätten med sina barn utan giltiga skäl, som jag blev intresserad och började läsa om hur det fungerar, eller snarare hur det inte fungerar. Fakta finns där. Det är bara att söka och läsa. Till och med socialsekreterarna själva berättar om vilket kaos det är, hur de äldre och erfarna flyr till bättre jobb och hur de oerfarna och nyutbildade behöver ta för mycket ansvar utan vägledning.


  • Sat 19 Oct 2019 20:01
    #97
    +2
    Anonym (soctant) skrev 2019-10-14 00:48:18 följande:
    Förstår inte varför socialtjänsten alltid får skiten för omhändertagande t ex. Det är ju faktiskt socialnämnden och rätten som beslutar om omhändertagande och inte den enskilda socialsekreteraren. Socialsekreteraren lyfter frågan men innan ett barn t ex hämtas omedelbart så är det socialnämndens ordförande som tar beslutet. Handlar det om en ansökan är det rätten som dömer i frågan.

    Den enskilda socialsekreteraren gör en bedömning och föreslår ett beslut, men är själv inte beslutsfattare...

    Tas ärendet till rätten har föräldrarna all möjlighet att motbevisa det socialtjänsten påstår. Socialtjänsten omhändertar inte barn utan orsak, men största problemet till hysteri i ex. sociala medier och pressen är att socialtjänsten med anledning av sekretess aldrig kan uttala sig om det enskilda ämnet.

    Jag har haft klienter som varit t ex lågbegåvande. Som inte ser sina egna brister. Som säger åt släktingar och skriver i sociala medier att de kan ta hand om sina barn. Att socialtjänsten tagit dem utan anledning. Släktingar har träffat föräldern vid korta tillfällen där de gärna tagit fler föräldraansvaret över sina barnbarn eller syskonbarn under den tiden de besökt dem t ex genom att leka, laga middag etc. För dem ser det ut som att mamman/pappan är en bra förälder men när de är ensam saknar de förmåga att t ex ge barnet mat nog många gånger per dag, de saknar förmåga till att upprätthålla rutiner, bada barnet, stimulera barnet etc. Men kan inte se dessa svagheter själv. De är inte mottagliga till stödinsatser då de saknar begåvning för att kunna ta sig till dessa insatser t ex.

    Många föräldrar som skriker högst på sociala medier och i pressen har ofta en lågbegåvning. De förstår helt enkelt inte socialtjänstens beslut och kommer nog aldrig göra det. Vilket är såklart otroligt sorgligt.

    Sen finns det såklart fall där socialtjänsten agerat rätt med den infon de hade, men sedan visade sig att situationen var annorlunda t ex. Vid sexuellt utnyttjande, våld etc så får man inte prata med föräldrarna innan man fattar beslut om omedelbart skydd eller inte. Detta för att de inte ska kunna påverka barnen. Om en anmälan om våld, sexuellt utnyttjande kommer in så görs polisförhör med barnen innan föräldrarna får veta att anmälan inkommit. Framkommer trovärdighet under förhören kanske barnet omhändertas omedelbart. Men sedan visar det sig vara något annat när man kommer längre i utredningen.

    Hur tänker du att det borde gå till för att vara så rättssäkert som möjligt?

    INGEN socialsekreterare vill omhänderta ett barn för att det är roligt. Omhändertagande är det värsta med ens jobb. Alla socialsekreterare vill att barnen ska kunna bo med sina föräldrar.
    Jag tror att de som anser att föräldrar är lågbegåvade för att de ifrågasätter socialtjänsten själva är lågbegåvade.

    Det är ju ett skämt att säga att socialsekreterarna inte har makt, utan att det är rätten som dömer. De går ju i princip alltid från utredningens rekommendation. Till och med när de har fått bevis om att utredningen är felaktig, tar de ändå ibland beslut utifrån utredningen. 

    Det krävs extremt mycket bevisning för att en domare ska frångå en rekommendation i en utredning. Det är inte rättssäkert på något sätt.

    Jag tror inte att socialsekreterare är onda människor. Jag tror däremot att de har alldeles för stor makt att ta beslut som påverkar en familjs framtid och att de har en alldeles orimlig arbetssituation i form av stress, dålig handledning, ej tillräckliga kunskaper inom vissa områden, etc.

    Jag tänker att praxis behöver ändras. För att barnen ska kunna tas från föräldrarna så ska socialtjänsten behöva presentera tydliga bevis på att barnet far illa. Man ska inte kunna hänvisa till en dåligt utförd utredning.

    Dessutom borde socialtjänstens utredningar granskas bättre. De socialsekreterare som inte klarar av att göra goda utredningar borde få mer utbildning eller sättas på andra uppgifter.

    Det borde också finnas bättre möjligheter att överklaga ett beslut om omhändertagande. Därtill borde föräldrarnas rättsliga ombud få mer tid att sätta sig in i varje ärende, så att denne får tid att kontrollera utredningens påståenden, intervjua personer som är inblandade, etc. Det är underligt att en potentiell mördare får bättre rättshjälp än en ev. oskyldig pappa och/eller mamma vars barn riskerar att tas ifrån dem.
  • Sat 19 Oct 2019 20:05
    #98
    Sofiesolstråle skrev 2019-10-14 07:23:29 följande:
    Det är bara diagnostiserad ADHD de räknar med naturligtvis. Någon diagnos som inte är påvisad/bevisad är irrelevant och inget som ingår i statistiken när de för statistik.
    Nej, så är det faktiskt inte. Dessa siffror brukar bygga på screening-undersökningar.

    Vår barnläkare deltog en gång. De gick t.ex. till alla förskolor och frågade personalen hur många barn de hade med såna drag. Bland annat. Och sedan kollade de hur många procent som hade ADHD-symptom - inte -diagnos. Han berättade nämligen att de kom fram till 5 %, vilket han var överraskad över, för att han inte trodde det var så många. 
  • Anonym (Beprö­vadErf­arenhe­t)
    Sat 19 Oct 2019 20:12
    #99
    jrockyracoon skrev 2019-10-19 19:41:57 följande:
    Man vet ju inte på förhand om ens barn kommer omhändertas eller inte. Det är ju precis det som är så hemskt - att barnen kan ryckas ifrån fullkomligt normala föräldrar p.g.a. ett löjligt missförstånd av typen - jag hatar pappa för att han tvingade mig att äta upp min soppa eller liknande situationer.

    Jag har som tur är (ta i trä) ingen personlig erfarenhet av socialen. Min rädsla för den myndigheten kommer från mina egna efterforskningar via tidningsartiklar på nätet och dylikt. Jag har alltid litat på myndigheten tidigare. Det var först när jag läste om ett fall med en pappa som mist umgängesrätten med sina barn utan giltiga skäl, som jag blev intresserad och började läsa om hur det fungerar, eller snarare hur det inte fungerar. Fakta finns där. Det är bara att söka och läsa. Till och med socialsekreterarna själva berättar om vilket kaos det är, hur de äldre och erfarna flyr till bättre jobb och hur de oerfarna och nyutbildade behöver ta för mycket ansvar utan vägledning.
    Precis så är det i verklighetens Sverige även om många inte vet om detta eller vill stoppa huvudet i sanden
  • Anonym (Beprö­vadErf­arenhe­t)
    Sat 19 Oct 2019 20:13
    jrockyracoon skrev 2019-10-19 20:01:53 följande:
    Jag tror att de som anser att föräldrar är lågbegåvade för att de ifrågasätter socialtjänsten själva är lågbegåvade.

    Det är ju ett skämt att säga att socialsekreterarna inte har makt, utan att det är rätten som dömer. De går ju i princip alltid från utredningens rekommendation. Till och med när de har fått bevis om att utredningen är felaktig, tar de ändå ibland beslut utifrån utredningen. 

    Det krävs extremt mycket bevisning för att en domare ska frångå en rekommendation i en utredning. Det är inte rättssäkert på något sätt.

    Jag tror inte att socialsekreterare är onda människor. Jag tror däremot att de har alldeles för stor makt att ta beslut som påverkar en familjs framtid och att de har en alldeles orimlig arbetssituation i form av stress, dålig handledning, ej tillräckliga kunskaper inom vissa områden, etc.

    Jag tänker att praxis behöver ändras. För att barnen ska kunna tas från föräldrarna så ska socialtjänsten behöva presentera tydliga bevis på att barnet far illa. Man ska inte kunna hänvisa till en dåligt utförd utredning.

    Dessutom borde socialtjänstens utredningar granskas bättre. De socialsekreterare som inte klarar av att göra goda utredningar borde få mer utbildning eller sättas på andra uppgifter.

    Det borde också finnas bättre möjligheter att överklaga ett beslut om omhändertagande. Därtill borde föräldrarnas rättsliga ombud få mer tid att sätta sig in i varje ärende, så att denne får tid att kontrollera utredningens påståenden, intervjua personer som är inblandade, etc. Det är underligt att en potentiell mördare får bättre rättshjälp än en ev. oskyldig pappa och/eller mamma vars barn riskerar att tas ifrån dem.
    Bra skrivet
  • Anonym (Suck)
    Sat 19 Oct 2019 20:52
    +2
    Anonym (soctant) skrev 2019-10-14 00:48:18 följande:

    Förstår inte varför socialtjänsten alltid får skiten för omhändertagande t ex. Det är ju faktiskt socialnämnden och rätten som beslutar om omhändertagande och inte den enskilda socialsekreteraren. Socialsekreteraren lyfter frågan men innan ett barn t ex hämtas omedelbart så är det socialnämndens ordförande som tar beslutet. Handlar det om en ansökan är det rätten som dömer i frågan.

    Den enskilda socialsekreteraren gör en bedömning och föreslår ett beslut, men är själv inte beslutsfattare...

    Tas ärendet till rätten har föräldrarna all möjlighet att motbevisa det socialtjänsten påstår. Socialtjänsten omhändertar inte barn utan orsak, men största problemet till hysteri i ex. sociala medier och pressen är att socialtjänsten med anledning av sekretess aldrig kan uttala sig om det enskilda ämnet.

    Jag har haft klienter som varit t ex lågbegåvande. Som inte ser sina egna brister. Som säger åt släktingar och skriver i sociala medier att de kan ta hand om sina barn. Att socialtjänsten tagit dem utan anledning. Släktingar har träffat föräldern vid korta tillfällen där de gärna tagit fler föräldraansvaret över sina barnbarn eller syskonbarn under den tiden de besökt dem t ex genom att leka, laga middag etc. För dem ser det ut som att mamman/pappan är en bra förälder men när de är ensam saknar de förmåga att t ex ge barnet mat nog många gånger per dag, de saknar förmåga till att upprätthålla rutiner, bada barnet, stimulera barnet etc. Men kan inte se dessa svagheter själv. De är inte mottagliga till stödinsatser då de saknar begåvning för att kunna ta sig till dessa insatser t ex.

    Många föräldrar som skriker högst på sociala medier och i pressen har ofta en lågbegåvning. De förstår helt enkelt inte socialtjänstens beslut och kommer nog aldrig göra det. Vilket är såklart otroligt sorgligt.

    Sen finns det såklart fall där socialtjänsten agerat rätt med den infon de hade, men sedan visade sig att situationen var annorlunda t ex. Vid sexuellt utnyttjande, våld etc så får man inte prata med föräldrarna innan man fattar beslut om omedelbart skydd eller inte. Detta för att de inte ska kunna påverka barnen. Om en anmälan om våld, sexuellt utnyttjande kommer in så görs polisförhör med barnen innan föräldrarna får veta att anmälan inkommit. Framkommer trovärdighet under förhören kanske barnet omhändertas omedelbart. Men sedan visar det sig vara något annat när man kommer längre i utredningen.

    Hur tänker du att det borde gå till för att vara så rättssäkert som möjligt?

    INGEN socialsekreterare vill omhänderta ett barn för att det är roligt. Omhändertagande är det värsta med ens jobb. Alla socialsekreterare vill att barnen ska kunna bo med sina föräldrar.


    Är så oerhört trött på detta dravel!

    Om soc har bestämt sig för att omhänderta ett barn pga deras "oro" så skyr de inga medel i rätten utan kommer undan med helt påhittade lögner i sina s.k "utredningar".

    Det är ALLTID den enskilda socialsekreterarna som är skyldig till felaktiga omhändertaganden då det är denne som har gjort den felaktiga utredningen och de påhittade lögnerna som rätten sedan dömer från. Eller de ska jag kanske säga då de är två.

    När jag hamnade i rätten stod det i utredningen att jag lider av bipolär sjukdom och pga det är jag i perioder oförmögen att ta hand om mitt barn. Detta är helt uppåt väggarna påhittad då jag inte ens har någon psykisk ohälsa öht!

    Men i domslutet står att NN är bipolär....

    Så du har FEL, inse det en gång för alla. Det är NI socialsekreterare som bär HELA ansvaret när något går fel och ni borde dömas hårt för era misstag! Även livstid fängelse är inte påföljd nog.

    Jag är inte svagbegåvad så att skylla på det kan du glömma, tvärtom är jag intelligent och välutbildad samt en väldigt bra förälder till ett tryggt och väl omhändertaget barn.
  • Anonym (Beprö­vadErf­arenhe­t)
    Sun 20 Oct 2019 15:38
    +1
    Anonym (Suck) skrev 2019-10-19 20:52:20 följande:
    Är så oerhört trött på detta dravel!

    Om soc har bestämt sig för att omhänderta ett barn pga deras "oro" så skyr de inga medel i rätten utan kommer undan med helt påhittade lögner i sina s.k "utredningar".

    Det är ALLTID den enskilda socialsekreterarna som är skyldig till felaktiga omhändertaganden då det är denne som har gjort den felaktiga utredningen och de påhittade lögnerna som rätten sedan dömer från. Eller de ska jag kanske säga då de är två.

    När jag hamnade i rätten stod det i utredningen att jag lider av bipolär sjukdom och pga det är jag i perioder oförmögen att ta hand om mitt barn. Detta är helt uppåt väggarna påhittad då jag inte ens har någon psykisk ohälsa öht!

    Men i domslutet står att NN är bipolär....

    Så du har FEL, inse det en gång för alla. Det är NI socialsekreterare som bär HELA ansvaret när något går fel och ni borde dömas hårt för era misstag! Även livstid fängelse är inte påföljd nog.

    Jag är inte svagbegåvad så att skylla på det kan du glömma, tvärtom är jag intelligent och välutbildad samt en väldigt bra förälder till ett tryggt och väl omhändertaget barn.
    De som jag möter i min profession är personer så som du beskriver dig själv med en situation som ofta liknar den du beskriver.

    Jag delar dina erfarenheter rörande detta till 100% och så även dina slutsatser.

    Detta är fruktansvärt,  Det är bara att konstatera att Sverige är ett U-land när det gäller detta område.

    Hela systemet är sjukt och måste byggas om från grunden.

    Ingen annan position i samhället ger enskild individ sådan här oinskränkt makt att utöva övergrepp i den privatasvären.
Svar på tråden Har socialtjänsten som rutin att alltid starta utredning ifall de får reda på att ena föräldern har npf diagnos?