Känner mig trängd av bonusbarnet

Ess

Sun 13 Oct 2019 12:46
232 svar

Citera Återställ Anmäl

Känner mig trängd av bonusbarnet

Det är milsvid skillnad mellan att träffa yngre syskon som man har en nära relation till helt naturligt, och att träffa kompisars barn som man träffar en stund sedan går man hem.
En partners barn blir man upptvingad på och kan inte gå hem och stänga dörren om sig när de är jobbiga. Sedan är det skillnad mellan egna och andras ungar, man accepterar betydligt mer från sina egna eftersom man har den grundläggande kärleken till dem. Andras ungar gillar man i bästa fall, men det tar snabbt på gillakontot när de är jobbiga och i sämsta fall så blir det i slutänden tömt med besked.
Ess

Sun 13 Oct 2019 12:54

#5

Citera Återställ Anmäl

Ska tillägga att jag också gick och irriterade mig dagarna innan de kom, det var för mig en förstörd helg när han ungar kom vh. Jag tyckte det var superskönt när de åkte hem igen så man slapp dem.

Räddningen var att de var stora och att jag inte behövde stå ut i så många år innan de blev 18 och umgänget upphörde. Baksidan när man väl fattat agg är att jag fortfarande inte tycker om dem, åtminstone inte den ena. Jag kan varken med den eller dess partner, men jag är inte ensam om det för de är rätt speciella. Det andra barnet är däremot ok nu som vuxen.

Tänk igenom noga om det är värt att stanna kvar. Är du inte så gammal så kan du nog hitta en barnfri man att bilda familj med.
Ess

Sun 13 Oct 2019 15:17

#21

Citera Återställ Anmäl

Zarch skrev 2019-10-13 13:14:44 följande:
Jag kan förstå dom bonusmorsor som har det tufft och speciellt när det är barn på heltid eller varannan vecka men varannan helg?

Nej det låter mer som att antingen har man otur och har självaste Chucky som styvunge eller så ska man inte ens befinna sig i en sådan familjekonstellation.
Man har bara helgerna då man kan göra något. När dom kom så kunde vi inte göra ett skit, för de var som småungar och kunde inte klara något alls själva, så maken vågade inte lämna dem ensamma hemma. Så de helgerna var totalt bortkastade. Det skulle va daltande och uppassande från morgon till kväll, de kunde inte ens hämta ett glas vatten själva. Jag brukade iofs syssla med min hobby hela de helgerna, men det hade varit kul att kunna göra något med maken också. Det kan vi nu trots att våra barn är yngre än hans var då.
Dessutom gick vi inte ihop, jag tål dem inte. Den typen av människor retar mig till vansinne.
Ess

Mon 14 Oct 2019 08:21

#55

Citera Återställ Anmäl

Zarch skrev 2019-10-13 18:48:10 följande:
Har trott att sådana där historier måste vara överdrivna eftersom unga på LSS-boende är mer självgående men tydligen inte. Vill man verkligen att ens snart vuxna barn ska klassas som asjobbiga jättebebisar av omgivningen? Usch, snacka om att inte bana vägen för sina barn ut i vuxenlivet, elakt.

Haha det trodde jag också tills jag själv fick uppleva det.

Föräldrarna tänker inte långsiktigt utan bara för stunden, ingen av dem vill bli bortvald för att det är bättre hos den andre. Barnen blir verklighetsfrämmande och får ett bryskt uppvaknande när de kommer upp i gymnasiet, och även när de läser vidare. Då kan de få personer i klassen i samma ålder som har hem och barn och måste jobba extra för att få det att gå runt. Då märker de tydligt hur långt efter i utvecklingen de ligger.
Ess

Mon 14 Oct 2019 11:48

#79

Citera Återställ Anmäl

Zarch skrev 2019-10-14 09:17:38 följande:
Just bortklemade tonåringar som snart är vuxna har jag ruskigt svårt för.

Hälsade på en kompis som lever med en man med två tonåringar. När 17 åringen ställde sig och tjatade på min kompis om att denne minsann inte fått någon mat under dagen så höll jag på att ramla baklänges. Herregud, du är 17 och borde väl kunna öppna ett kylskåp själv sa jag åt honom. Alltså det där är inte OK någonstans, gäller inte bara i bonusfamiljer utan i kärnfamiljer också. Det är enbart föräldrarna själva som finner sina dryga tonåringar charmiga, resten av oss tycker ju att dessa är totala ?retards?.

Men oavsett vad så tycker jag att man får skilja på unga vuxna och på att störa sig på en liten treåring. Det måste väl t o m du hålla med om?

Jo självklart är det skillnad mellan en treåring och en snart vuxen människa.

Men just den där känslan att det är jobbigt att bli uppträngd på någon, att det blir för mycket är nog samma oavsett ålder på barnen.
Ess

Mon 14 Oct 2019 16:18

#89

Citera Återställ Anmäl

Anonym (förstår ts) skrev 2019-10-14 14:51:50 följande:
En treåring som envisas med att avbryta de vuxna genom att slå näven i bordet förtjänar en rejäl åthutning om man inte vill att han ska bli en odräglig snorunge som inte går att ha i möblerade rum.
Det är ett beteende som man ska börja stävja direkt. Det gör dom på förskolor och skolor med, annars hade det blivit ohållbart.
Ess

Mon 14 Oct 2019 17:38

#99

Citera Återställ Anmäl

pyssel skrev 2019-10-14 16:53:13 följande:
Man behöver börja med att förstå små barns beteenden och beteendets funktion, om man ska "stävja" något som helst som inte ska poppa upp som en ny böld någon annanstans. Så jobbar man också på kunniga förskolor när det gäller allvarliga saker.
Allvarliga saker?
Speciellt allvarligt är det inte, men de ska inte få lov att avbryta hur som helst. Är man bara konsekvent och säger åt dem, så brukar det ge med sig så småningom.
Men det gäller att börja stävja det direkt innan det är ett beteende som sätter sig. För det är inte speciellt gulligt med en unge som vrålar och bankar för att avbryta.
Ess

Mon 14 Oct 2019 17:46

#101

Citera Återställ Anmäl

Anonym (förstår ts) skrev 2019-10-14 17:24:27 följande:
Ja ja, fortsätt att curla ungarna men bli inte förvånad över att andra ser dem som en belastning och att eventuella bonusföräldrar tappar tålamodet med dem. Jag börjar mer och mer förstå s.k. elaka styvmammor som i själva verket inte alls är elaka utan bara frustrerade över mannens ouppfostrade barn.
Anonym (förstår ts) skrev 2019-10-14 17:27:26 följande:
Det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sitt barn, inte ts.
Håller med dig, tål inte de avbrytande, bråkande gaphalsarna.
Ja det ligger på föräldrarna att uppfostra sina avkommor, i alla fall om de vill att deras ungar ska få en bra start och bli omtyckta för sin person.
Ess

Tue 15 Oct 2019 19:26

#136

Citera Återställ Anmäl

pyssel skrev 2019-10-14 19:25:36 följande:
Att ett barn har haft många separationer och flyttar på kort tid - Det är det som är allvarliga saker. Metoderna är helt andra än de ni förespråkar, i alla fall de som ger varaktigt resultat där alla kan må bra.
Ungen bor hos sin mamma och kommer garanterat inte ihåg att de bott ihop, så så himla många separationer och flyttar har han inte gått igenom.
Inte konstigt att många unga mår dåligt när det ska daltas med dem och intalas hur synd det är om dem.
Ess

Tue 15 Oct 2019 20:15

#145

Citera Återställ Anmäl

Drottningen1970 skrev 2019-10-15 19:51:58 följande:
Barnet utsätts för separationer två ggr i månaden ärthjärna.
Dravel! Separationer? Han hälsar på sin pappa.
Men du som är så hiiimla smart tycker väl att det är separation om han sover över hos sin mormor med...
Ess

Tue 15 Oct 2019 20:23

#149

Citera Återställ Anmäl

pyssel skrev 2019-10-15 19:35:28 följande:
Du tror verkligen det är "komma-ihåg" som är avgörande? Du förstår kanske inte själv vilka slutsatser du gör rum för nu?

Hur är det att dalta när man förutser, går före, visar och således fostrar och tar styrning den vägen? Kan du aldrig, ens vid dessa tillfällen, känslomässigt kliva ur din egen svåra start och tid med stora styvbarn?
Eftersom han inte vet något annat än det som är nu så behöver man inte anstränga sig för att plantera känslor hos honom.
Detta är inte värre för honom än att bli lämnad hos mormor, vilket jag misstänker att ingen har något problem med.
Ess

Tue 15 Oct 2019 20:25

#150

Citera Återställ Anmäl

Drottningen1970 skrev 2019-10-15 20:22:40 följande:
Känns som nån slags osund fixering vid ämnet.

Ett obehagligt har.
Precis som du då som tvunget ska vräka ur dig en massa otrevligt svammel i olika trådar.
Prata om att kasta sten i glashus. Du är ju nästan riktigt lustig i all dumhet.
Ess

Thu 17 Oct 2019 08:08

#206

Citera Återställ Anmäl

möjligt skrev 2019-10-16 22:37:40 följande:
Om vi tar ett av exemplen TS gett.

De sitter i bilen.

Efter att 3 åringen fått höra sin låt 5 ggr så byter pappan musik. 3 åringen börjar då skrika tills pappan återgår till att endast spela 3 åringens musik. 3 åringen kräver hela tiden att volymen på denna musik höjs vilket pappan verkar efterlyda tills bilen förvandlats till ett diskotek.

Utöver detta så har 3 åringen mer eller mindre förbjudit TS och mannen att yttra ett ord till varandra och om de bryter mot de börjar 3 åringen genast skrika vilt tills hans regel om tystnad mellan de vuxna åter följs, vilket pappan går med på.

Hur menar du att det skulle vara att kissa i byxorna om pappan faktiskt växte upp och satte lite gränser för vad barnet får och inte får bestämma?

Sen att han samtidigt behöver fokusera på grundproblemen med boende, trygghet, barnet som känner sig undanskuffat etc etc är inte borttaget för det.

Menar du att barn som har det bra aldrig testar gränser? Att barn som har det bra aldrig kommer att behöva ta ett nej trots deras högljudda protester?

Sen har det inget alls att göra med aggressivitet eller att ryta ifrån och framförallt är det inte TS uppgift utan pappans

Jag håller med dig och Sanna i det ni skriver. Man kan inte släppa gränssättningen, och det är inte per automatik synd om ett skilsmässobarn. Detta barnet vet dessutom inget annat.

Sen har barnet en period nu när det vill va nära pappan, om ett par månader så är det kanske bara ta som duger. Det är helt normalt för ett barn i den åldern, och är inte problemet här, utan det är ju pappans gränssättning mot det tråkiga beteendet.
Ess

Thu 17 Oct 2019 08:36

#210

Citera Återställ Anmäl

Akidoki skrev 2019-10-17 08:32:26 följande:
Det är lustigt, för jag uppfattar det som att du gör allt för att provocera.

Det får stå för dig, jag tycker det är bra inlägg hon skriver.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Känner mig trängd av bonusbarnet

Känner mig trängd av bonusbarnet

INNEHÅLL