• Tussilago123

    Känner mig trängd av bonusbarnet

    Behöver verkligen rådgivning.

    Bor tillsammans med min sambo och varannan torsdag - söndag har vi hans son.
    Vi bor i min lägenhet och där har vi även sambons hund som han hade innan vi blev tillsammans. 

    Vårt förhållande är hyfsat färskt, vi blev tillsammans i januari och blev sambos i juni/juli. Jag har hela tiden haft inställningen att hans son inte kommer vara något problem, jag har själv inga barn men är väldigt glad för barn och har en lillebror i samma ålder som mitt bonusbarn. 
    Jag har en tendens att bli avgudad av kompisars barn och jag avgudar dom tillbaka lika mycket, ställer gärna upp som barnvakt om dom behöver komma ifrån lite och så vidare. 

    Därför kände jag att fan, detta kommer inte bli några som helst problem, snarare mysigt. 

    Men nu har allt vänt. Jag vill inte att min sambo ska prata om sin son när vi är själva, jag går och irriterar upp mig dagarna innan vi ska hämta sonen, jag stänger in mig 100% när sonen är där och blir lite gladare samma dag som vi ska lämna honom, för då vet jag att vi ska få vara själva. 
    Hans son är egentligen inte speciellt krävande men extremt uppmärksamhetssökande, jag och min sambo får inte sitta bredvid varandra i soffan utan sonen måste sitta imellan, vi får inte ligga bredvid varandra i sängen utan sonen måste ligga mellan oss. Vi får inte kramas får då pratar sonen på som bara den och ropar efter pappa. Sitter vi i bilen och pratar ber sonen oss vara tysta för det gör ont i hans öron, men han själv kan prata hur mycket som helst. Och jag blir så fruktansvärt irriterad. 
    I början tog min sambo inte ansvar för detta, men vi pratar väldigt mycket och han lyssnar på vad jag säger. Min sambo har erkänt att han har svårt att säga till sonen då han inte vill riskera att sonen inte ska vilja vara hos oss mer. Men det har absolut blivit bättre.

    Jag känner inte igen mig själv för jag brukar vara så glad för barn och jag har så dåligt samvete för jag förstår ju att sonen känner av att jag är irriterad, och det har jag egentligen ingen rätt att vara för han är bara ett barn. 
    Jag själv har växt upp utan pappa och vet hur viktigt det är att man som bonusförälder är välkomnande mot partnerns barn och så vidare. 

    Men jag kan verkligen inte lösa det och jag kommer inte underfund med mina negativa och irriterade tankar. 

    Just nu känner jag att jag aldrig kommer komma överens med barnet och det krossar mitt hjärta att se sonen dra sig längre och längre bort från mig, och jag vet ju att det är mitt fel.

    Hur gör man????? Hjälp 

  • Svar på tråden Känner mig trängd av bonusbarnet
  • Tussilago123
    Drottningen1970 skrev 2019-10-13 18:44:58 följande:

    Buhuhu... du måste dela din sambo 8 av månadens 30 dagar.

    Barnet får vara helt utan sin pappa 22 av månadens 30 dagar.

    Såklart det är jättejobbigt för dig vuxna kvinna att barnet under dessa få dagar vill vara nära nära sin pappa.

    Självklart ska pappa styra upp detta så att du slipper känna dig åsidosatt dessa 8 dagar.


    Nu är det ju inte riktigt det det handlade om, vilket du kanske också förstått om du läst igenom allting och inte bildat en uppfattning direkt. 
    Tror att du är exakt en sån som folk säger att man ska akta sig för att ta råd från 
  • Tussilago123
    stylo skrev 2019-10-13 16:49:37 följande:

    [quote=79960327][quote-nick]Tussilago123 skrev 2019-10-13 14:34:00 följande:[/quote-nick]Har det släppt nu för dig? Hur gammal är du & din sambo? Och barnen?[/

    Jag är 23, min sambo är 30 och barnen är 6 och 10. Det kommer och går lite men är myyycket lättare nu! Trivs med oss. Och jag får också säga till och bestämma även om jag inte är deras mamma, då jag är en lika stor del i familjen.


    Okej, vad skönt att höra att det släppt för er, då finns det kanske hopp ;) 

    men då har vi ju ungefär samma ålderskillnad. 
    Hur länge har ni varit tillsammans och hur tänker ni angående egna barn?
  • Tussilago123
    Anonym (41) skrev 2019-10-13 18:40:55 följande:

    Det är tufft att vara bonusförälder, klandra inte dig själv. (Har ej läst alla kommentarer.)

    Gör pappa och son något bara de när han är hos er?

    Sedan måste nog pappa ställa lite krav också på sonen , för att få lite ordning på det. Vet att det är svårt i den sitsen, men man kan bara bestämd på ett kärleksfullt sätt med. Förklara för sonen att det blivit lite tokigt, förklara vad som inte funkar så bra och varför kanske...


    Nej jag försöker att inte göra det, men blir ju lätt så tyvärr. 
    Ja jag har skrivit om det i en annan kommentar, jag jobbar mycket så är ofta iväg 10-17, sen åker dom iväg på cross & mycket sådant så dom har absolut mycket pappa/son tid! 
    Vilket jag tycker är jätteviktigt. 
  • Tussilago123
    Drottningen1970 skrev 2019-10-13 20:47:32 följande:
    Barnet är 3 år och saknar sin pappa 22 av månadens 30 dagar. TS är en vuxen kvinna som bor heltid med mannen och bölar över att 3 åringen vill sitta och sova nära sin pappa den lilla tiden de träffas. Folk ä fan sjuka i huvudet....
    Oj vad trött jag blir av denna kommentaren. 
    Har inte skrivit någonstans att jag bölar, barnet sover alltid nära sin pappa, det handlar bara om att sonen tvunget ska ligga mellan oss för att vi inte ska ligga bredvid varandra. Dom få nätter vi gör det ändå lägger sig min sambo i mitten, så han ligger alltid nära sin pappa. 
  • Tussilago123
    pyssel skrev 2019-10-13 18:54:20 följande:
    Hej TS, jag upprepar min fråga, med ett frågetecken den här gången, du såg den kanske inte.
    Hej, 

    min sambo flyttade till eget när han och exet separerade. Sen började han på nytt jobb där han låg borta i veckorna och kände att det var onödigt att lägga en hel månadshyra på att bara vara där 8 dagar i månaden (helgerna), det får man ha olika åsikter om. Detta var ca ett halvår innan vi träffades. 

    Så han flyttade hem till sina föräldrar och när jag sen flyttade till ny lägenhet blev det automatiskt att han hängde på.
    Så min uppfattning var att han gjorde en liten mellanlandning i vuxenlivet. Idag har han bra & stabil inkomst och tanken är väl att han ska köpa hus så snart som möjligt, sen får vi se om det blir med eller utan mig i nuläget. Beror lite på hur denna situationen utvecklar sig och liknande, vi kanske behöver ha varsitt eget ett tag! 
  • stylo
    Tussilago123 skrev 2019-10-13 21:30:52 följande:

    Okej, vad skönt att höra att det släppt för er, då finns det kanske hopp ;) 

    men då har vi ju ungefär samma ålderskillnad. 

    Hur länge har ni varit tillsammans och hur tänker ni angående egna barn?


    Ungefär ett år! Stormtrivs med varandra, har en väldigt bra kommunikation. Jag vill gärna ha barn men inte nu, och han tänker detsamma. Han har sagt att han ?gärna vill ha ett tredje barn med dig men vi måste vara helt säkra på varandra då jag inte vill bli ensamstående igen med barn med olika mammor?. Vilket jag förstår till fullo.

    Om båda vill i framtiden så blir det!
  • pyssel
    Tussilago123 skrev 2019-10-13 21:39:08 följande:

    Hej, 

    min sambo flyttade till eget när han och exet separerade. Sen började han på nytt jobb där han låg borta i veckorna och kände att det var onödigt att lägga en hel månadshyra på att bara vara där 8 dagar i månaden (helgerna), det får man ha olika åsikter om. Detta var ca ett halvår innan vi träffades. 

    Så han flyttade hem till sina föräldrar och när jag sen flyttade till ny lägenhet blev det automatiskt att han hängde på.

    Så min uppfattning var att han gjorde en liten mellanlandning i vuxenlivet. Idag har han bra & stabil inkomst och tanken är väl att han ska köpa hus så snart som möjligt, sen får vi se om det blir med eller utan mig i nuläget. Beror lite på hur denna situationen utvecklar sig och liknande, vi kanske behöver ha varsitt eget ett tag! 


    Okej, jag förstår. Jag tycker det är bra att du funderar över hur du ska hantera dina känslor. Ett barn på 3,5 är ju milsvida från dig i sin känsloutveckling och behöver tryggas av sin pappa som verkar ha varit borta ännu mer tidigare om han nu var hemma i sin lgh 8 dgr per månad. Med det sagt är det inte jättekul att bli bonusförälder vid 22 års ålder, särskilt när barnet (helt naturligt) ser dig som en konkurrent och visar det. Men du låter självständig och har reagerat tidigt över dina motstridiga känslor. Det är många i din sits, äldre än du, som inte har din mognad att fundera mer över hanteringen av sig själv än hanteringen av barnet.

    Och har du hittat en riktigt bra man är hans barn nr ett i hans liv, men visst finns det många föräldrar som inte känner eller gör så, kanske fäder i synnerhet, vare sig de har ny tjej eller är kvar med mamman.
    #inteensamaldrigglömd
  • Drottningen1970
    Tussilago123 skrev 2019-10-13 21:34:54 följande:

    Oj vad trött jag blir av denna kommentaren. 

    Har inte skrivit någonstans att jag bölar, barnet sover alltid nära sin pappa, det handlar bara om att sonen tvunget ska ligga mellan oss för att vi inte ska ligga bredvid varandra. Dom få nätter vi gör det ändå lägger sig min sambo i mitten, så han ligger alltid nära sin pappa. 


    Jo du bölar. Barnet är 3 och du tillbringar tre ggr så mycket tid med pappan än vad barnet gör. Patetisktatt gnälla över att du några få procent av tiden behöver upplåta lite space för ungen.. skulle du själv tycka det vore nice att bara få träffa den viktigaste personen i ditt liv 8 dagar i månaden och skulle du dessa dagar då inte önska att han fokuserade på dig de få dagarna?

    Ungen är tre och uppför sig helt adekvat utifrån ålder och levnadssituation. Du är vuxen men har inte ålderasdekvata reaktioner och känslor omkring detta. Skärp dig.
  • stylo
    Drottningen1970 skrev 2019-10-13 22:12:03 följande:

    Jo du bölar. Barnet är 3 och du tillbringar tre ggr så mycket tid med pappan än vad barnet gör. Patetisktatt gnälla över att du några få procent av tiden behöver upplåta lite space för ungen.. skulle du själv tycka det vore nice att bara få träffa den viktigaste personen i ditt liv 8 dagar i månaden och skulle du dessa dagar då inte önska att han fokuserade på dig de få dagarna?

    Ungen är tre och uppför sig helt adekvat utifrån ålder och levnadssituation. Du är vuxen men har inte ålderasdekvata reaktioner och känslor omkring detta. Skärp dig.


    Eller så kanske TS vill skapa en stabil relation med bonusen då hon kanske känner skam för att barnet klänger? Hon nämner ju själv att hon önskar att de hade mer tid tillsammans, så som vv.

    Är du själv bonusförälder? Har du själv uppfostrat en unge någon annan producerat utan att få något tillbaka? Annars kan du sitta ned i båten och hålla tyst.
  • Drottningen1970
    stylo skrev 2019-10-13 22:16:14 följande:

    Eller så kanske TS vill skapa en stabil relation med bonusen då hon kanske känner skam för att barnet klänger? Hon nämner ju själv att hon önskar att de hade mer tid tillsammans, så som vv.

    Är du själv bonusförälder? Har du själv uppfostrat en unge någon annan producerat utan att få något tillbaka? Annars kan du sitta ned i båten och hålla tyst.


    Jag behöver inte hålla tyst nånstans.

    Jag är måttligt förtjust i andras barn och väljer således bort en situation då jag skulle leva med nån annans barn. Det kallas att ta ansvar. Är liksom inte så empatistörd att jag skulle utsätt ett barn för att leva med någon som tyckte barnet var till besvär.

    Här har vi en vuxen kvinna som buhu.. känner sig bortskuffad av en treåring. TREÅRING... som endast får träffa pappa en tredjedel av den tiden som den vuxna kvinnan får ha pappan för sig själv. Det är faktiskt fullständigt patetiskt. Hon är inget offer.
Svar på tråden Känner mig trängd av bonusbarnet