Separera när den andre inte vill...

Hur vill man vara mamma varannan vecka? Förälder är man väl 24/7 oavsett vem man skaffat barn med?

Varför ska han flytta ut? Vore väl enklast att du flyttar ut eftersom du vill lämna?

Det är klurigt. Jag var tvungen att till slut säga åt mitt ex att jag inte älskade honom ens. Det var otroligt sårande och hårda ord men efter det samtalet så gav han med sig och vi tog ett gemensamt beslut att skriva på skilsmässopappret. Vad andra tycker ska du inte ens tänka på. Det är inte dom som lever med honom, det är ditt liv! Ta hand om dig! De accepterar det när dom ser hur mycket bättre du mår.

En (dålig) jämförelse är alla anhöriga som klamrar sig fast vid deras döende närstående som ligger med värsta smärtorna. Nej då. Vi sjukhuspersonal ska hålla de vid liv så länge det går bara för att anhöriga inte är redo att släppa taget. Egoism.

Såklart är man mamma varje dag i resten av sitt liv men om man separerat bor barnet förhoppningsvis varannan vecka hos varje förälder. Önskar mitt liv såg ut så.

Det är ?min? lägenhet. Hyresrätt. Jag står på kontraktet.

Jag har tagit upp det en gång tidigare med honom men då gick jorden under för honom och det är hemskt att se någon bli så sårad. Jag vet att enda lösningen är att prata om det och lägga alla korten på bordet. Men jag vet också att min man av religiösa skäl kommer vägra skriva på skilsmässopappren.

Familjen och vännerna tror tyvärr att det är med min man jag mår bra. Men jag känner att det är dags för mig att stå på egna ben och visa att jag visst klarar mig ensam. Jag vet att jag kan det. Rent ekonomiskt och praktiskt funkar det, jobbar bra tider och kan hämta/lämna på skolan varje dag.

Hur kommer man ifrån det dåliga samvetet? Min man älskar mig över allt annat... och vårt barn, hur ska jag kunna leva med att ha krossat hens bild av en familj? Mår dåligt av bara tanken. Gråter av bara tanken. Men samtidigt kan jag inte tvinga mig leva olyckligt mer. Jag är inte lycklig med min man.

Jag är i nästan precis samma situation. Vill separera, göra slut (vi är inte gifta) och att min sambo flyttar ut. Vi har jättelångt förhållande och ett barn i mellanstadieåldern. Jag vill också ha varannan vecka. Lägenheten är min, det är mina föräldrar som står på den (bostadsrätt). Har samma tankar som du och min sambo vill absolut inte separera. Jag älskar honom som person och vill inte såra honom men det finns ingen attraktion kvar alls och jag känner att det går inte : (

Har tagit upp det nu igen och han övertalade mig att ge det en sista chans den här månaden ut, sen kan vi prata om hur vi ska göra. Kanske något sånt kan vara en grej för dig? Typ säga att du inte mår bra och att blir det inte bättre innan något datum så vill du flytta isär. Kanske lite mjukare, men känns samtidigt lite oärligt : /

Vem som får bo kvar avgörs inte av vems namn som står på kontrakten. Inte när ni har barn. Då är det den dom har störst behov av lägenheten som får bo kvar. Om du anses ha lättare att skaffa ny bostad än honom är det han som får bo kvar. Det behöver du ju såklart inte ta upp med honom men vill han driva detta i hyresnämnden finns risken att han får ta över kontraktet.

Han vet nog inte hur man får igenom något sådant i hyresnämnden. Men bra info att ha ändå. Jag vet helt ärligt inte vart han skulle ta vägen om vi separerade. Men han skulle ju få leta. Jag vill bor kvar här för det är nära mitt jobb och praktiskt med barnets skola och det är ju MITT hem... förstår att han känner likadant iofs...