Varför försvinner vänner när man mår som sämst?

Jag tror att du får förklara lite mer ingående vad som hänt.

Din vän är kanske missnöjd över något du gjort eller inte gjort. Det är ju ingen envägskommunikation bara för att man är vänner. Båda måste ju ge och ta lika mycket. Känner du själv att det blivit mycket om ditt hela tiden så kanske det inte är så märkligt att din vän tar ett steg tillbaka.

Fundera istället på vad du kan göra för din vän i detta läget istället för att vara besviken på personen.

Kan det kanske vara så att du träffat kassa killar om och om igen och varje gång det tagit slut så ringer du henne för att få tröst?

Om vännen talat om för dig att lära av dina misstag, men du gör om samma sak om och om igen, så är det fullt naturligt att man tröttnar.

Nu gissar jag, men förtydliga gärna lite mer så blir det enklare för oss att svara dig.

Nej, inget sådant.

Vänskapen har hela tiden handlat om att hon vill prata med mig som medmänniska pga min ensamhet och utsatthet. Ingen riktig vänskap där man känner att man är på samma nivå, Hon är gammal nog att vara min mormor. 

Nej verkligen inte!

Olika orsaker kan vara skälet till att en vän försvinner:
1) Vänskapen var inte en nära vänskap från vörjan, och vännen tröttnar
2) Den som mår dåligt är ofta ganska ego, har det varit många likadana varv så sliter det på relationen
3) Vännen har själv egna problem, och blir själv aldrig lyssnad på tillbaka
4) Vänskapen var inte ömsesidig och jämn

För att folk egentligen inte bryr sig när det kommer till kritan. Jag har tappat flera vänner. En hade jag känt i nästan 25 år. Folk står sig själva närmast. Jag kommer aldrig mer att ha en vän. Det är för sent att hitta de där ytterst få som ev. bryr sig. Sånt är livet. Man får leva med det bara.

Håller med

Har erfarenheter totalt det motsatta.
Har ett antal fantastiska vänner i vått och torrt, som alltid finns där för mig - men det är också ömsesidigt. Det är ibland jag som har bekymmer, och så lyssnar de. Nästa gång är det vännen, och då lyssnar jag. Men oftast har vi bara trevligt och mysigt,skrattar och babblar.
En riktig och hållbar vänskap måste innehålla allt det där - att ha roligt ihop är jätteviktigt. Ingen relation kan bygga på att bara en har bekymmer.

Ok. Men anser du då, eftersom hon är äldre, att det bara är din ensamhet ni ska prata om? Pratar ni lika mycket om hennes liv som ditt? Är du säker på att hon bara vill prata om ditt liv?

Som sagt så vårdar man en vänskap, ENBART, om vänskapen är på lika villkor.

Jag menar inte att anklaga dig för något, men med så lite information så ser det ut som att vänskapen har handlat om dig enbart. Läs din trådstart igen och se om du ser något du kunde gjort annorlunda i den situationen?

Vad kan du göra för din vän nu för att vinna tillbaka vänskapen?

Jamen självklart var det mitt fel att vännerna svek! Jag lyssnade ju aldrig, var aldrig barnvakt, åkte aldrig på semester med dom, städade inte deras hem, bjöd aldrig hem dom, köpte aldrig presenter. För det var ju så du läste mitt inlägg! Du läste att jag var ego, bara gnällde, bara klagade, aldrig gjorde nåt för dom! Tror du jag ör dum i huvet eller?! Kan du inte bara inse att jag haft världens otur med folk?! Men tack för att jag fick må ännu sämre.