Sviker jag mina barn om jag skaffar barn med min nye?

Förtydligande:

Jag menar inte sviker som i att jag skulle bry mig mindre om dem, utan att deras upplevelse kommer bli så (då de åker, mot sin vilja, till sin pappa).

Har din sambo barn sedan tidigare?

Ja. Det har han. De är äldre och är här lite sporadiskt men bor främst hos sin mamma.

Blir ju så att ett småsyskon kommer ta nästan all er tid, även om dina barn önskar ett syskon kommer de att hamna på andra plats.

Ställ dig frågan varför du svek ditt första barn genom att skaffa tvåan....

Om du tvekat för att börja om igen, eller inför jobbet med tre barn, hade jag kunnat förstå. Men att tveka utav den anledning du gör verkar bara knäppt.

Jag förstår dina känslor. Jag har samma situation. Planerar barn med min sambo och har två sedan innan. Jag har tänkt att om vi får ett till barn så ska jag helt enkelt fortsätta att lägga extra fokus på dem den veckan de är hos mig. Både med det nya barnet som jag vill att de ska lära känna såklart men också själva utan det nya barnet. Eftersom det finns en pappa med i bilden så är det ju möjligt.

Jag tycker inte att man ska se det som att svika barnen att de får ett till syskon. I alla fall inte när man bryr sig lika mycket om alla barn man har.

Nä. Det kände jag förstås inte. Men då bodde vi ju under samma tak och hade ett familjeliv utan separationsångest.

Det är ju separationen varannan vecka som jag är rädd för ska kännas utstötande för dem, då vårt gemensamma barn alltid kommer vara ?hemma?.

Jag kan relatera och jag kände precis samma sak. Det är många år sedan nu, men jag bestämde mig för att aldrig skaffa fler barn med någon annan man efter att jag separerat från mina barns pappa. Det höll jag också.

Ett hemskt scenario enligt mig är: Barn har separerade föräldrar. Respektive förälder har skaffat nya barn men sina nya respektive. Barnen till de separerade föräldrarna får åka mellan två nya familjer. Kan inte vara roligt - känns grymt.

Fast de har ju ett till hemma med sin pappa. Så de är ju på sätt och vis också alltid hemma.

Så önskar jag att barnen såg det. Då hade jag antagligen inte haft dessa känslor.