Forum När man inte vill - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Är inte attraherad av min man längre

    Lör 19 okt 16:03 Läst 0 gånger Totalt 85 svar
    Anonym (Skils­mässa?­)
    Visa endast
    Lör 19 okt 16:03 -1

    Vad gör man? Skiljer sig? Trots att det drabbar barn negativt? Vi har varit ihop i 10 år och har 2 barn gemensamt och jag har 1 barn sen tidigare förhållande.

    Började för 3 år sedan känna mindre lust och att jag inte tycker att min man är sexig, attraktiv eller snygg.. tyvärr... Har successivt gått från mindre lust till ingen alls. Vi utvecklades åt olika håll kanske, eller i alla fall jag.

    Har även tappat lusten att göra saker med honom, vi har inga gemensamma mål eller intressen. Det är inte bara sexet. Vi har gått i familjeterapi men jag är inte kåt på honom, nästan äcklad av tanken att ens kyssa honom. Mår dåligt av att tänka att detta är livet, att hålla ihop utan gnista, sex och gemensamma intressen.

    Han är min bästa vän och en trygg snäll person annars! Och han älskar mig och vill inte skiljas, trots att jag har sagt hur jag känner. Och jag vet inte om jag är nog stark att ta initiativet att bryta...

    Mitt barn från tidigare förhållande har ingen närvarande pappa och om jag skiljer mig så blir han utan sin bonuspappa. (Tror inte att min man skulle hålla liv i deras relation något speciellt tyvärr) ????

    Någon som känner igen sig? Hur tänker ni?

  • Lör 19 okt 16:54 #1
    Anonym (Skilsmässa?) skrev 2019-10-19 16:03:53 följande:

    Vad gör man? Skiljer sig? Trots att det drabbar barn negativt? Vi har varit ihop i 10 år och har 2 barn gemensamt och jag har 1 barn sen tidigare förhållande.

    Började för 3 år sedan känna mindre lust och att jag inte tycker att min man är sexig, attraktiv eller snygg.. tyvärr... Har successivt gått från mindre lust till ingen alls. Vi utvecklades åt olika håll kanske, eller i alla fall jag.

    Har även tappat lusten att göra saker med honom, vi har inga gemensamma mål eller intressen. Det är inte bara sexet. Vi har gått i familjeterapi men jag är inte kåt på honom, nästan äcklad av tanken att ens kyssa honom. Mår dåligt av att tänka att detta är livet, att hålla ihop utan gnista, sex och gemensamma intressen.

    Han är min bästa vän och en trygg snäll person annars! Och han älskar mig och vill inte skiljas, trots att jag har sagt hur jag känner. Och jag vet inte om jag är nog stark att ta initiativet att bryta...

    Mitt barn från tidigare förhållande har ingen närvarande pappa och om jag skiljer mig så blir han utan sin bonuspappa. (Tror inte att min man skulle hålla liv i deras relation något speciellt tyvärr) ????

    Någon som känner igen sig? Hur tänker ni?


    Det finns väl bara två vettiga val, som jag ser det. Försöka igen eller göra slut. Att fortsätta en relation utan sex och gnista tycker jag inte är ett alternativ.

    Och när du beskriver din situation så ser det ju mörkt ut. Du beskriver att du tappat attraktionen totalt under en lång tid. Finns det ingen känsla av samhörighet alls?

    Jag tänker att det kanske är bra att du tar ett beslut innan du även förlorar respekten för honom.

    Om du väljer att försöka hitta tillbaka till honom ändå, så kanske ni kan gå i familjeterapi igen. Eller kanske sexterapi. Kanske ni hitta på fler saker att göra tillsammans. Kanske bestämma er för att hitta ett gemensamt nytt intresse som kan symbolisera er nystart. Bestämma er för att fika och prata några gånger i veckan. Eller gå med i en förening tillsammans.

    Jag tänker att om du saknar gemensamma mål och visioner i relationen kanske ni behöver jobba med det.

    Men ser du inget hopp alls om att du ska få återfå attraktionen och känslorna för din man, så är det kanske bäst att ni tar ut skilsmässa. Försöka inte reparera något som inte går att reparera. Har du förlorat alla former av känslor för din man, så tror jag det är omöjligt att hitta tillbaka till varandra.


  • Anonym (Lika)
    Visa endast
    Lör 19 okt 17:09 #2

    Lika situation. Har varit med min man i 15 år.

    Har ett barn. Kände när jag började jobba för några år sedan att jag går igång på andra män mer än min egen.

    Där försvann helt lusten till min man då han aldrig orkade ha sex med mig på kvällarna efter jobbet. Vi tjafsade en hel dessutom. En del män gav mig fina komplimanger frågade om mitt nummer och hände att jag lämnade ut det till slut.

    Hade vårat barn varit vuxen el om vi aldrig haft ett barn hade jag inte varit med min man idag.

    Vi håller ihop av bekvämlighetsskäl och att jag inte för min del tror på varannan vecka.

    Nu är vårat barn halvvuxen men går ännu i skolan.

    Men om några år kanske jag lämnar honom när vårat barn ser sig runt i världen på egna ben.....

  • Anonym (Sad)
    Visa endast
    Lör 19 okt 17:31 #3 +1

    Är du nästa äcklad av honom, så ser jag inte någon chans att det ska bli bra.
    Tycker att du gör slut innan du börjar hata honom och omöjliggör att ha nån kontakt med honom i framtiden

  • Anonym (Sad)
    Visa endast
    Lör 19 okt 17:31 #3

    Är du nästa äcklad av honom, så ser jag inte någon chans att det ska bli bra.
    Tycker att du gör slut innan du börjar hata honom och omöjliggör att ha nån kontakt med honom i framtiden

  • Anonym (Sad)
    Visa endast
    Lör 19 okt 17:31 #4

    Är du nästa äcklad av honom, så ser jag inte någon chans att det ska bli bra.
    Tycker att du gör slut innan du börjar hata honom och omöjliggör att ha nån kontakt med honom i framtiden

  • Anonym (Goofy­)
    Visa endast
    Lör 19 okt 17:52 #5 +1

    Varför nästan äcklad? Har han gått o blivit lat o fet medans du ser ut som 20? Annat?

  • Anonym (Lika)
    Visa endast
    Lör 19 okt 18:17 #6

    Vanligt att det blir så eftersom man pruttar inför varandra, ser varandras kräk vid magsjuka, torkar bajsblöjor, slit och tjafs under alla år ihop.

    Vem tror då att gnistan finns kvar?

    Ser det som vanligt men vad gör man?

  • Anonym (Mi)
    Visa endast
    Lör 19 okt 18:40 #7
    Anonym (Lika) skrev 2019-10-19 18:17:06 följande:

    Vanligt att det blir så eftersom man pruttar inför varandra, ser varandras kräk vid magsjuka, torkar bajsblöjor, slit och tjafs under alla år ihop.

    Vem tror då att gnistan finns kvar?

    Ser det som vanligt men vad gör man?


    Men hur tänker du nu? Pruttar gör väl alla människor och skulle absolut inte få mig att sluta älska nån, kräks händer i att man gör men inte Dan kollar jag på hans kräks. Och byta bajsblöja? Vadå ska jag typ säga till min man att jag klarar i te av att se dig byta blöja på vårt barn vårt bröllop för då tappar jag lusten för dig och till slut slutar jag älska dig för att du dessutom pruttar och kräks. Då kanske man inte ska vara med dem människa utan köpa en robot.

    Lust och kärlek är något man måste arbeta med och ta ansvar för i ett förhållande. Hitta på lite nytt, ta tid för varandra.

    Men detta va lite märkligt påstående faktiskt.
  • Lör 19 okt 18:47 #8
    Anonym (Lika) skrev 2019-10-19 18:17:06 följande:

    Vanligt att det blir så eftersom man pruttar inför varandra, ser varandras kräk vid magsjuka, torkar bajsblöjor, slit och tjafs under alla år ihop.

    Vem tror då att gnistan finns kvar?

    Ser det som vanligt men vad gör man?


    Bra fråga, vad gör man?

    Mitt svar: Man kämpar tillsammans. Om tjafset blir för jobbigt, behöver man prata om det. Det är sunt att bråka ibland men inte för ofta och inte på fel sätt.

    Hinder i vardagen kan man komma över och gå stärkta ur. Det är inte lätt men det går. Och det är ju det som relationer handlar om, att kunna stötta varandra när det är som jobbigast i vardagen. Det är när det stormar som kärleken sätts på prov.

    Just pruttar och den delen ser jag som självklara i en relation. Ta mig för den jag är. Och jag är inte bara rosor och trevligt samtal, utan en människa med alla möjliga behov som andra kanske inte gillar.
  • Anonym (123)
    Visa endast
    Lör 19 okt 18:56 #9

    Prova gräset på andra sidan, det är oftast inte så grönt

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll