Jag ber oftast om insikt om vad jag ska göra, vilken väg jag ska välja, ber om mod osv. Svaret från Gud är inte särskilt ofta att en situation blir mirakulöst förbättrad utan att man får kraft/mod/idé att be om hjälp av rätt person eller göra något åt problemet själv. Det är inte så stor skillnad mot att bara meditera.
Har själv haft två konkreta upplevelser:
en gång så hörde jag ett kort betydelsefullt bibelord när jag satt ensam i en kyrka. Som om någon talade till mig på riktigt liksom, fast det var verkligen ingen där. Jag var väldigt bedrövad vid tillfället och satt ganska ofta i kyrkan en liten stund på väg hem bara för att känna lite lugn från vardagen.
Sedan så har jag blivit helad (ja det låter förstås helt galet, jag vet!!! Jag kan fortfarande inte tro på det själv!) från en förslitningsskada som gjorde ont varenda dag när jag gick. Jag hade haft ont i ca 15 år och det var inget som sjukvården kunde göra nåt åt. Bara att leva med. Hade provat allt jag kunde komma på. Och nu har jag inte haft ont _alls_ i mer än två år. Hur det gick till är en lång historia. Det finns verkligen inget som kan förklara att skadan plötsligt inte finns längre.
Har inte tänkt på dessa tillfällen på länge nu. Bra att jag läste denna tråden, jag behöver tänka mer på hur mycket jag har att vara tacksam över. Att TACKA, känna tacksamhet, tänka på allt som är bra i ens liv (även om det är svårt ibland när dåliga tankar tar överhanden) är en nyckel till förändring tror jag. Med eller utan hjälp från Gud.