Jag är osäker på om jag vill ha barn

Vill man så vet man det. Vet du inte vill du inte.

Om du skaffar barn med honom så räkna med att du kommer då fortsätta vara den som gör allt. I så fall vet du det redan nu och väljer då självmant ett sådant liv om ni skaffar barn så kom inte och klaga eller använd det som ett skäl till separation sen.

3 timmar på hästar om dagen tycker även jag är myclet om du även jobbar. Räkna inte med att kunna lägga den tiden om/när ni har barn. Det är tidsmässigt mer än en halvtidstjänst i veckan.

Håller med

Han kommer mest sannolikt inte ändra sitt beteende till det bättre av sig själv när ni får barn. Ta ett snack med honom nu och kör stenhård 50/50 uppdelning av hushållsarbetet redan nu. Kolla om han håller uppe det självmant i nåt år. Efter det kan du fundera igen.

När det gäller hästar så kan du nog glömma att lägga 3h/dag på det när ni har småbarn. Funkar möjligtvis om han också skulle vara väldigt hästintresserad och ni har det som familjeaktivitet och livsstil.

Skit i barn med honom.

Jag var också osäker angående barn. Lyckligtvis så har jag en make som tar halva ansvaret och som också gillar våra hästar. Det var tur då min foglossning gjorde all ridning omöjlig... min man red alla hästar och höll igång dom under graviditet.

Vi var två som var föräldralediga samtidigt och vi har våra hästar hemma på lösdrift. Det var ändå svårt att hinna med hästarna ibland. Utan min underbara make så hade jag inte kunnat ha kvar hästarna under småbarnsåren.

Ju mer jag tänker på det desto mer fel känns det.

Jag är väldigt beroende av sömn. Jag gillar att kunna göra precis vad jag vill.

Jag mår illa av bara tanken på att behöva sitta som åskådare på till exempel fotbollsträning eller liknande. Behöva hålla på med kakförsäljning och allt vad det kan vara.

Jag lagar mat en gång i veckan och har ätit samma mat till lunch och middag i nästan ett år med undantag för någon middag på restaurang.

Jag drömmer om ett liv på landet med djur, där hästarna och hundarna får fortsätta vara det största i mitt liv.

När jag slutar jobbet en fredag eftermiddag tänker jag först och främst på vad skönt det är att byta om till träningskläder, springa milen med hundarna och sedan vara i stallet till kvällen. Bara komma hem och ta en dusch och sedan sova till nästa morgon då det blir heldag med djuren.

Han är mer för gemensam middag, umgås med vänner och familj, familjeaktiviteter, radhus och hela den biten.

Det var nog egentligen bara de första åren som vi strävade åt samma håll.

Det är inte så att jag inte gillar barn eller inte vill ha dem i mitt liv. Jag vill nog bara inte vara gravid, ta allt ansvar och avstå från det jag älskar mer än mitt eget liv och då kan jag inte skaffa barn.

Inser att jag framstår som en riktig egoist men de första åren i vårat förhållande så hade vi gemensamma intressen och mål i livet. Med tiden har det ändrats och vi delar inte alls intressen eller visioner om framtiden och det blir svårt att skapa en gemensam vardag när det är så mycket som skiljer oss åt. Vi har levt parallella liv de senaste åren och kört varsitt race.

Det blir mycket korvgrillning och Bingolotto. Jag kräks på det. En av anledningarna varför jag ångrar att jag skaffade barn. Ingen man säger offentligt.

Det är ditt liv och din lycka det handlar om. Helt omöjligt att uppnå utan ett visst mått av egoism.

Du är uppenbarligen inte redo för barn just nu eller med den här mannen (framtiden är osagt och ärligt talat inget du måste klura ut just nu) och det är helt ok.

Däremot bör du berätta detta för honom. Om barn (just nu) är så viktiga för honom så bör du ge honom chansen att hitta det med någon annan. Det är inte ett område som någon bör kompromissa i...

Du kanske till och med bör göra slut? Men det kan vara du svara på så klart.