Skulle ni låta pappan bara välja ena barnet?

Jag och min sambo har separerat. Vi har två barn tillsammans. Tre år och ett år. Pappan vill ha treåringen varannan vecka men ettåringen vill han skriva över helt och hållet på mig. Jag anser att antingen har man båda barnen eller så har man inget. Även om vi separerar så har båda rätt till sin pappa.

Jag har föreslagit att han ska ha ettåringen dagtid eller nån natt ibland till att börja med. Men han vill avsäga sig minstingen helt.

Han känner att de inte har någon connection alls (inte så konstigt eftersom han aldrig var hemma det sista året) och vill därför enbart ha treåringen i framtiden.

Hur ska jag kunna förklara för ettåringen i framtiden att pappa bara vill ha syskonet?

Hans familj menar att "jag ska vara glad att han vill ha en av dom åtminstone"

Hade ni låtit honom välja det ena bara eller vägrat honom båda tills han tar ansvar för båda sina barn?

TS vill ju att pappan ska träffa båda. Det är ju han som bara vill ha det ena barnet. Har du inte läst TS?

Han vill inte ha någon kontakt med sitt ettåriga barn och TS undrar hur hon ska lösa detta dilemma. 

Jag kan inte se att ts skrivit att pappan inte FÅTT vara föräldraledig, var läser du det?

Varför förutsätter du att pappan INTE FÅTT vara föräldraledig och inte att han själv valt bort det? Var i TS läser du in den informationen?

Nu gör du det igen, hittar på.

TS har skrivit klart och tydligt att han inte vill träffa det yngsta barnet alls. Det är TS som vill att han ska träffa sina barn, det är inte han som vill men inte får.

Men ta dina misogyna tolkningar och stoppa upp dem istället för att förstöra tråden.

Förl0t men hur kan man misstolka "Jag har föreslagit att han ska ha ettåringen dagtid eller nån natt ibland till att börja med. Men han vill avsäga sig minstingen helt."

Vad kan "han vill avsäga minstingen helt" ha för betydelse annat än just det?

Korrekt. Men i inlägget jag kommenterade svarade du inte på påstående om föräldraledigheten. Även om det diskuterades innan var påståendet i just det inlägget "TS har skrivit klart och tydligt att han inte vill träffa det yngsta barnet alls. Det är TS som vill att han ska träffa sina barn, det är inte han som vill men inte får.", varav du svarade "jag gör en annan tolkning".

Gällande föräldraledigheten finns det en mängd olika anledningar till varför pappan inye varit föräldraledig, en av dem kan vara att TS velat vara hemmaja, men det kan lika gärna ha varit en annan anledning. Att han inte varit föräldraledig hindrar ju dock INTE att han kunnat vara hemma övrig tid, och fått en relation till sitt barn.

Ps. Min man var inte föräldraledig under första året. Det hindrade honom inte på ngt sätt att umgås med våra barn och skaffa en relation. Ansvaret för att få en relation med sitt hemmaboende nyfödda barn får man själv ta ansvar för, inte lägga det på sin partner.

Och isåfall är det skit..

Han har ÄNDÅ ett eget ansvar för relationen med sitt barn.

Ponera att TS är en elak jävel som vägrat honom föräldrakedighet och gjort slut på alla pengar så han fått jobba extra - bara för argumentets skull.

Vad stoppar honom nu? Varför inte ta ansvar nu när han har möjlighet då?

Varförr det viktigare att lägga ansvaret på TS, än på pappan som inte tar sitt ansvar?

Jo det gjorde du när du "tolkade" att mannen inte fått vara föräldraledig.

Vilken tur då att mammor inte har någon som helst möjlighet att hindra pappor från att vara föräldralediga.

Eller menar du att svenska staten skulle ha gjort någon liten specialare i ?Elaka farsans? fall, och förvägrat honom de 240 dagar som alla andra föräldrar får?

Då låter pappan bli att skriva över dagar.

Du vet inte ens om TS ammar.

Vill du få fram att det alltid är mammans fel pga ditten eller datten om pappan inte är fl?