Skulle ni låta pappan bara välja ena barnet?

Du kan inte förvägra honom något alls. Allt handlar om pappans rätt till barnen, inte barnens rätt till pappan.

Jag tycker ändå att han verkar ha en viss insikt i att han inte har någon connection alls med ettåringen. Det är högst sannolikt att det är en ömsesidig känsla, ettåringen har väl ingen närmare relation till honom än till någon random granne. Dessutom kommer ju pappan vara helt glömd av ettåringen om ett par månader, de har inte så långt minne. Frågan är hur nära relation treåringen har med pappan? Hur mycket har han varit föräldraledig (utan att du varit hemma samtidigt) t ex? Förstår han att han rubbar barnens trygghet rätt mycket om de helt plötsligt ska förlora sitt syskon halva tiden? För i ditt fall är jag övertygad om att relationen mellan syskonen är tusentals gånger starkare än relationen till pappan som aldrig varit där för dem.

Dock är du (och barnen) helt rättslösa juridiskt, om pappan ändrar sig om 10 år har han fortfarande all rätt till sina barn.

Vilken tur då att mammor inte har någon som helst möjlighet att hindra pappor från att vara föräldralediga.

Eller menar du att svenska staten skulle ha gjort någon liten specialare i ?Elaka farsans? fall, och förvägrat honom de 240 dagar som alla andra föräldrar får?