Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Har ALLT men känner ingen glädje

    Mån 21 okt 08:25 Läst 0 gånger Totalt 11 svar
    Anonym (Hejho­pp)
    Visa endast
    Mån 21 okt 08:25

    Hej!

    Tänkte börja med att säga att jag ska gå o prata med någon om detta, men tänkte kanske om nån kan ge lite input i väntan..

    På pappret så skulle nog många tycka att jag har allt man kan önska (iaf det som många önskar). Jag har ett fint hus, en man och ett friskt barn. Min man är helt fantastisk på alla sätt och han älskar mig mer än allt annat, vilket han säger till mig varje dag. Han gör ALLT för mig och vårt barn. Jag har jobb och en fin familj i övrigt.

    Men.. jag är ändå inte glad. Jag oroar mig jämt för saker. Jag börjar känna mig "gammal" är bara 32). Många gånger känner jag mig låst i mitt eget liv på något sätt. Svårt att acceptera att jag nu är en mamma. Svårt att acceptera att jag ALDRIG ska få bli nyförälskad igen och känna en annan mans kropp. Jag är inte kär i min man längre. Visst, jag älskar honom, men jag ser inte på honom och tänker "wow, vad jag vill kyssa honom nu". Han är trygg och kanske tar jag allt för givet men jag känner mig så himla likgiltig till allting. Är varken glad eller ledsen. Allt bara tuffar på...

    Vet inte om det faktiskt det är mig det är "fel" på. Att jag inte tänker på rätt sätt. Eller om kärleken från mitt håll har dött. Ibland dagdrömmer jag om att bo själv, ha mitt barn varannan vecka och den andra vecka "leva livet", träffa andra män, festa, ha kul och resa. LEVA. Och i nästa stund får jag sjukt dåligt samvete gentemot min lilla familj som ju förtjänar bättre.

    Hur fan kommer man vidare när man känner såhär..?

  • Mån 21 okt 08:33 #1

    Har du någonting du brinner för eller älskar att göra? Intressen? :)

  • Anonym (Ylva)
    Visa endast
    Mån 21 okt 08:46 #2 +1

    Familjelivet är inte för alla och kanske du är en av dem det inte passar. Det är inget fel med det. Man styr över sin egen lycka men jag tror inte att du kommer bli lycklig förens du är ärlig mot dig själv. Skulle det vara så att du väljer att leva ensam så kom ihåg att du splittrar inte familjen. Det är bara samhällets normer som säger att föräldrarna ska bo ihop men det betyder inte att alla andra sätt är dåliga. Du ger din man chansen att hitta någon som vill ha familjelivet och du ger dig själv chansen att leva det liv du vill. Sen kan det vara att tanken är mer lockande än vad verkligheten är. Har du tidigare levt singellivet eller känner du att det är något du missat?

  • Anonym (depre­ssion?­)
    Visa endast
    Mån 21 okt 08:51 #3

    Kan du vara deprimerad? Känner du att du har nått alla dina mål redan och inte har något att se fram emot? 
    Känn vad DU vill om du kunde välja helt fritt utan risk att såra någon. 

    Hitta en hobby, skapa tid för dig, skapa tid för ER att bara vara vuxna. Börja dejta, prata om vad ni föll för hos varandra från början, gör det ni gjorde som nyförälskade osv. 

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Mån 21 okt 09:08 #4

    Hej.!

    Jobbigt för dig att uppleva livet så! Ibland kan man gå in i en ond spiral, där ingenting känns roligt, livet bara tuffar på och det händer inget som gör livet ett dugg spännande. Man jobbar, kommer hem, fixar mat, tvätt, städ, barn för att sen lägga sig på soffan för att börja om samma nästa dag.

    Ett liv i frihet kan kännas spännande när ens vardag bara är tråkig!

    Jag har varit där, jag har gett upp allt för att få lite spänning i livet. Lämnat familj, haft barnen varannan vecka för att kunna gå ut varannan helg och finna spänning i en ganska dyster vardag.

    Vad jag lärt mig är att man träffar en ny, det är spännande och roligt ett tag. Man ligger med varandra, ser till varandras intressen och känner att detta.är något jag ska hålla fast vid. Man delar roliga saker, man skrattar och känner fjärilar i magen.

    Men en dag står man där med samma sak! Mat, tvätt, barn, jobb, soffan och det man hade från början finns inte längre kvar som man hoppats på!

    Jag säger inte att du ska bli kvar i ett förhållande du kanske inte trivs i utan mer att gräset inte alltid.är grönare på andra sidan. För hur det.än är så börjar vi leta efter precis samma sak som vi lämnade.

    Du skriver att du ska prata med någon och det är nog klokt, man kan fastna i sina tankar. Ta dig tid bara, gör inget förhastat och låt dig stanna i stunden för att reda ut vad du tänker och känner. Det kan vara svårt att reparera något som gått sönder!

    Lycka till hur det än blir!

  • Anonym (Anony­m)
    Visa endast
    Mån 21 okt 11:33 #5

    Bra Ylva vilken positiv svar du ger.

  • Anonym (Det är jag!)
    Visa endast
    Mån 21 okt 12:37 #6

    Det du skriver, hade kunna vart jag som skrivit! 

    Jag känner så väl igen mig i allt du skriver, om dina känslor och tankar och hela familjebiten. 

    Det är så svårt! Ska man bara vara "nöjd"? Ska det inte vara mer än såhär..?

  • Anonym (Denis­e)
    Visa endast
    Mån 21 okt 13:18 #7
    Anonym (Det är jag!) skrev 2019-10-21 12:37:24 följande:

    1) hela familjebiten. 

    2) Ska man bara vara "nöjd"?

    3) Ska det inte vara mer än såhär..?


    nyfiken på vad du menar med 1,2,3? Kan du nyansera eller utveckla det lite...tror jag också känner igen mig nämligen...men osäker på om du menade det jag menade...
  • Anonym (Det är jag!)
    Visa endast
    Mån 21 okt 13:32 #8
    Anonym (Denise) skrev 2019-10-21 13:18:26 följande:
    nyfiken på vad du menar med 1,2,3? Kan du nyansera eller utveckla det lite...tror jag också känner igen mig nämligen...men osäker på om du menade det jag menade...

    Familjebiten.. Menar att jag också har en man som älskar mig över allt annat och ett fantastiskt barn, hus och bra jobb och inkomster. Och har en fin familj i övrigt.. 

    Jag kan faktiskt inte säga hur jag tänkte "ska man bara vara nöjd?". Jag älskar honom, vårt barn och vårt liv. Men jag saknar ändå något, jag älskar men är kanske inte kär? Fast samtidigt så känns våra vänners relationer mer "lama" och det är ju lyckliga. Det jag menar, är det så att man bara ska nöjda sig där? Är ingen sådär explosivt och fyrverkeri-kär..? (Jag vet att alla inte har samma slags relationer, ser relationer på samma vid osv, så ta mig inte helt ordagrant i mitt uttryck).


     


    Och nr 3, är väl samma svar som ovan.. Skulle jag kunna tänka mig att jag tänkt när jag skrev. 

  • Anonym (A 2)
    Visa endast
    Mån 21 okt 13:47 #9
    Anonym (A) skrev 2019-10-21 09:08:25 följande:
    Hej.!
    Jobbigt för dig att uppleva livet så! Ibland kan man gå in i en ond spiral, där ingenting känns roligt, livet bara tuffar på och det händer inget som gör livet ett dugg spännande. Man jobbar, kommer hem, fixar mat, tvätt, städ, barn för att sen lägga sig på soffan för att börja om samma nästa dag.

    Ett liv i frihet kan kännas spännande när ens vardag bara är tråkig!
    Jag har varit där, jag har gett upp allt för att få lite spänning i livet. Lämnat familj, haft barnen varannan vecka för att kunna gå ut varannan helg och finna spänning i en ganska dyster vardag.

    Vad jag lärt mig är att man träffar en ny, det är spännande och roligt ett tag. Man ligger med varandra, ser till varandras intressen och känner att detta.är något jag ska hålla fast vid. Man delar roliga saker, man skrattar och känner fjärilar i magen.

    Men en dag står man där med samma sak! Mat, tvätt, barn, jobb, soffan och det man hade från början finns inte längre kvar som man hoppats på!

    Jag säger inte att du ska bli kvar i ett förhållande du kanske inte trivs i utan mer att gräset inte alltid.är grönare på andra sidan. För hur det.än är så börjar vi leta efter precis samma sak som vi lämnade.

    Du skriver att du ska prata med någon och det är nog klokt, man kan fastna i sina tankar. Ta dig tid bara, gör inget förhastat och låt dig stanna i stunden för att reda ut vad du tänker och känner. Det kan vara svårt att reparera något som gått sönder!

    Lycka till hur det än blir!
    +1
  • Sveden­borg
    Visa endast
    Mån 21 okt 13:59 #10
    Anonym (A) skrev 2019-10-21 09:08:25 följande:

    Hej.!

    Jobbigt för dig att uppleva livet så! Ibland kan man gå in i en ond spiral, där ingenting känns roligt, livet bara tuffar på och det händer inget som gör livet ett dugg spännande. Man jobbar, kommer hem, fixar mat, tvätt, städ, barn för att sen lägga sig på soffan för att börja om samma nästa dag.

    Ett liv i frihet kan kännas spännande när ens vardag bara är tråkig!

    Jag har varit där, jag har gett upp allt för att få lite spänning i livet. Lämnat familj, haft barnen varannan vecka för att kunna gå ut varannan helg och finna spänning i en ganska dyster vardag.

    Vad jag lärt mig är att man träffar en ny, det är spännande och roligt ett tag. Man ligger med varandra, ser till varandras intressen och känner att detta.är något jag ska hålla fast vid. Man delar roliga saker, man skrattar och känner fjärilar i magen.

    Men en dag står man där med samma sak! Mat, tvätt, barn, jobb, soffan och det man hade från början finns inte längre kvar som man hoppats på!

    Jag säger inte att du ska bli kvar i ett förhållande du kanske inte trivs i utan mer att gräset inte alltid.är grönare på andra sidan. För hur det.än är så börjar vi leta efter precis samma sak som vi lämnade.

    Du skriver att du ska prata med någon och det är nog klokt, man kan fastna i sina tankar. Ta dig tid bara, gör inget förhastat och låt dig stanna i stunden för att reda ut vad du tänker och känner. Det kan vara svårt att reparera något som gått sönder!

    Lycka till hur det än blir!


    Fan vad deprimerande! SÅ du menar egentligen att livet är lika dystert med fast partner, familj, barn....som med ny partner och barnen varannan vecka? Inget av det du gjorde tillfredsställde dig. Varken familjeliv eller singelliv! Vad finns kvar för en sådan som dig? Hur lever du ditt liv idag med vetskapen om att inget av det du provat har tillfredställt dig?
  • Anonym (A)
    Visa endast
    Mån 21 okt 16:05 #11

    Nä jag menar inte att livet behöver vara trist.

    Jag har det bra! Jag har en partner sen många år tillbaka nu och trivs bra med det liv jag har idag.

    Jag menar bara att jag tog många förhastade beslut i mina yngre år som ändå gav samma resultat som det jag lämnade.

    Jag har ångrat mig många gånger över de val jag gjort och önskar ingen att göra detsamma.

    Det var absolut inte negativt menat att svara så innan men jag önskar att någon sagt det till mig. Jag kanske inte tagit åt mig i stunden men jag ser det nu.

    Gräset behöver inte alltid vara grönare på andra sidan när livet känns hårt, ibland är det så, ibland inte. Det är ju ett val man för göra...

    Jag letade spänning för att livet kändes trist, det handlade om mig själv endast! Jag fick hjälp och känner mig mer än nöjd idag med mitt liv och hur jag har det fast det handlar om jobb, barn, tvätt, mat..

    Jag hoppas att personen som skrev inlägget får bra hjälp för att komma fram till vad som passar den personen, kanske är det att stanna, kanske är det att gå, vad vet jag!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll