Det du skriver, hade kunna vart jag som skrivit!
Jag känner så väl igen mig i allt du skriver, om dina känslor och tankar och hela familjebiten.
Det är så svårt! Ska man bara vara "nöjd"? Ska det inte vara mer än såhär..?
Familjebiten.. Menar att jag också har en man som älskar mig över allt annat och ett fantastiskt barn, hus och bra jobb och inkomster. Och har en fin familj i övrigt..
Jag kan faktiskt inte säga hur jag tänkte "ska man bara vara nöjd?". Jag älskar honom, vårt barn och vårt liv. Men jag saknar ändå något, jag älskar men är kanske inte kär? Fast samtidigt så känns våra vänners relationer mer "lama" och det är ju lyckliga. Det jag menar, är det så att man bara ska nöjda sig där? Är ingen sådär explosivt och fyrverkeri-kär..? (Jag vet att alla inte har samma slags relationer, ser relationer på samma vid osv, så ta mig inte helt ordagrant i mitt uttryck).
Och nr 3, är väl samma svar som ovan.. Skulle jag kunna tänka mig att jag tänkt när jag skrev.