Blir jag manipulerad?
Oftast kan det uppstå konflikter mellan ens partner och förälder/föräldrar som oftast är flyktiga och ofarliga, men i mitt fall har det gjort mig galen.
Jag har alltid varit en person som sett till andras behov före mina egna. Sen träffade jag min man som var likadan och vi satte varandra på rätt spår båda två. Vi har ett barn ihop och ett till på väg. Vi hade det kämpigt vårt andra år med varandra men efter det har jag aldrig varit lyckligare. Vi vill inget annat än umgås med varandra och vårt barn, varken han eller jag träffar vänner - vi har i princip brytit med de flesta för att bara ägna tid åt vår familj, vilket gör osd lyckliga.
Min man började påpeka hur min mamma styr mig genom att peta på min känsliga personlighet. Jag tänkte att jag inbillade mig, att det var min mamma - hur skulle hon kunna göra något sådant mot sin dotter? Hon har alltid manat på att jag ska lyckas i livet, men vi är väldigt olika som personer. Kärlek är ytterst viktigt för mig och lycka tycker jag personligen finns i sådana relationer som jag har med min man och mitt barn, inte i att jobba bara för en hög lön och gifta sig med någon välbärgad som hon finner är viktigt. Hon har alltid kritiserat mig och min man, hela vårt förhållande i princip. Om jag säger emot henne eller ger henne kritik av något slag så börjar hon direkt med "du är så jävla olycklig människa, det är så tragiskt", "jag tycker synd om dig, som blir styrd av din man som en docka", "du pratar alltid skit om mig men ser inte vilken skit du är, hoppas dina barn inte blir som du". Visst jag kan ha en ond ton, men det är svårt att ha tålamod och prata fint efter att någon sagt samma sak till en minst 5-10gr utan att ha lyssnat på ens svar.
Min man säger att jag styrs av henne, min mamma säger att jag styrs av honom. Jag personligen har börjat tvivla på min egen verklighetsuppfattning. Jag är lycklig och inget kan få mig att tvivla på det och min man kan träffa min mamma fastän hon ständigt baktalar honom och ignorerar honom då vi ses, samt pratar ett annat språk än svenska vilket har gett mig känslan av att frysa ut honom. När jag påpekade detta, att hon ska prata svenska när han är med för det gör hans föräldrar när jag är med, då blev det ett jävla liv om att jag anklagade henne för att hon var en så hemsk människa och att jag kan gå och träffa min mans föräldrar om de nu är så mycket bättre (ja, wtf?).
Nu är hon ju trots allt min mamma och inte någon bekant, vilket är anledningen till varför jag skriver här. Jag känner mig oerhört manipulerad av henne men vill inte bryta kontakten, fastän hon beter sig så här. Min man och mina barn går alltid först, de är min källa till lycka.
Virrigt inlägg, men vad hade ni gjort i min situation?
Mvh