Sammandragningar stress

Vissa har ju sammandragningar på det viset tyvärr. Jag hade det under två graviditeter och jag testade att äta magnesiumtabletter sista graviditeten vilket gjorde sammandragningarna lite mindre intensiva faktiskt. Jag vet inte om det var slump eller om det faktiskt fungerade. Något som fungerade var dock att dricka mycket. Så fort jag var minsta lilla uttorkad blev det värre. Mina sammandragningar påverkade aldrig livmodertappen heller, och mina barn föddes fullgångna. Så det var bara falsklarm hela tiden.

Om jag var du hade jag försökt ta det lugnt i tre veckor till. Efter vecka 36+0 så har det ju ändå ganska liten betydelse om bebisen föds eller stannar i magen till vecka 40+0. Så efter v 36+0 är det väl bara att köra på som vanligt och hoppas på att alla dina sammandragningar ger effekt och du får en snabb förlossning. Skulle bebisen födas snart så är det ju troligtvis ingen katastrof heller, den är ganska klar nu. Men såklart skönt att slippa sondmatning, solning och sånt som de där första veckorna troligen innebär. Lycka till!

Ja jag förstår hur du tänker.. skönt att höra att det gick bra för dina små trots samma problem!

Saken är den att jag går till en samtalskontakt på min vc för min oro som bara vuxit sig starkare i och med allt fysiskt belastande denna graviditet och hon hävdar att jag måste exponera mig för det som är jobbigt om jag vill bli kvitt oron, men det känns inte som ett råd jag KAN ta i nuläget. Det gäller ju för i hela friden min bebis och inte bara mig i denna kropp längre ju?! Även om jag håller på att bli tokig av att sitta inne på kammarn liksom.

Jag lider också av oro och ångest och jag håller delvis med om det din terapeut säger. Det är klart att det är rätt att exponera sig för sin oro, för det är så man märker att det inte alls innebär en katastrof utan att det går jättebra och sen släpper oron gradvis.

Men, här handlar det om sammandragningar. Jag tycker iofs inte att det låter som att du riskerar att föda för tidigt eftersom din livmodertapp varit opåverkad hittills trots en massa sammandragningar, men det finns alltid en risk att det ändrar sig. Om jag var du hade jag ringt förlossningen och beskrivit att de har blivit fler sista tiden och att du har ont. Då får du komma in på en kontroll och sen vet du om livmodertappen är påverkad nu. Har inget hänt trots åtta veckor av sammandragningar så kan du känna dig lugn. Det är klart att du inte ska ut och jogga, men långsam rörelse utanför hemmet är inte farligt. Det verkar vara din ångest som triggar sammandragningarna och de flesta med ångest mår bra av att komma ut och andas frisk luft och rensa huvudet från tankar lite grann. Att sitta hemma isolerad brukar vara negativt för ångesten och oron.

Sen får du nog försöka resonera med dina katastroftankar. Det värsta som kan hända nu är att förlossningen sätter igång och din bebis är så pass långt gången att den med allra största sannolikhet kommer att klara det fint. Så du behöver inte ha enorm oro inför en tidig förlossning. Det är klart att det är bättre att föda om några veckor men någon katastrof handlar det ju inte om. Lider ändå med dig, för jag vet hur det är att leva med oro. Du fixar detta! Stor kram!