Att studera och skaffa barn

Hej!

Tänkte skriva av mig här lite, ni får gärna bidra med tankar!

Nu till våren eller till hösten har jag tänkt byta stad och börja studera på universitet igen. Jag är 30 år, man, singel och utan barn.

Med en del olika arbetsplatser i bagaget, har jag kommit fram till att jag behöver en ny miljö, och har nu möjlighet att plugga en "drömutbildning". Det tar dock fem år! Jag är oerhört sporrad, men även lite orolig inför miljöbytet. 

Det jag mest funderar över, är däremot relationsbiten. Jag har varit singel länge, och av olika anledningar har jag mer eller mindre gjort mig "odejtbar". Det är inte att möjligheterna inte har funnits: snarare har jag valt att inte ta dem. Nu på sista tiden har jag däremot saknat den biten något enormt. Jag vill verkligen hitta någon att dela livet med, och barn är absolut något jag önskar mig inom några år!

Med detta sagt, så skaver det lite i min världsbild när jag ser framåt. Dels kommer jag att få mer fullt upp med min utbildning än jag haft under arbetstiden. Dessutom kommer min privatekonomi att förändras kraftigt till det sämre. Med andra ord: borde jag vara nöjd med min nuvarande karriär som den är, och istället fokusera på att jobba, och göra mitt yttersta för att hitta någon att dela livet med? Hur "ser" man på någon som pluggar så sent som jag gör, har varit singel länge, osv. - gör själva studiebiten mig än mer "odejtbar"?

Givetvis vet jag att det bara är jag själv som i slutändan vet svaret på allt detta. Men som sagt: har ni tankar, dela gärna med er! Det var skönt att skriva av sig iallafall!