Bo i en tvåa med två barn?

Ja det fungerar. Man hittar lösningar som passar familjen.

Det funkar men inte optimalt. Men jag tänker att ni längre fram tänker flytta till något större. Men ett par år kan det säkert funka om man har smarta förvaringar.

Gör om sovrummet till ett vardagsrum och dela av vardagsrummet till två sovrum.

Det går tyvärr inte. Öppen planlösning med ganska litet vardagsrum. Går dessvärre inte att göra om planlösningen på något vis.

Bäddsoffa i vardagsrummet tilö er vuxna och bebisen. Sen får barnen dela sovrum.

Men ska ni skaffa barn med ett plan att snart flytta eller kommer ni att stanna i en tvåa. För är det alternativ 2 borde ni kanske avvakta lite och se om ni kan få större först.

Planen är att flytta inom några år. Vi håller på att spara för fullt till handpenning.

Ja det är klart det går om man dessutom vet att det är tillfälligt. Vår yngsta son på 2,5 år sover hos oss och har inget eget rum. Finns inget behov av det på flera år då han ändå bara vill leka och vara där vi är. Det enda som jag tänker på är om man får en väldigt skrikig bebis. Har haft det så, vi bodde i en tvåa och bebisen skrek all vaken tid de första 4 månaderna. Det var väldigt tufft då ingen fick sova. Men det ska vara väldig otur om man får det så. Har tre barn och mina andra yngre har inte alls varit speciellt skrikiga. Med dem hade man lätt kunnat bo i en tvåa.

Ja det är klart det går om man dessutom vet att det är tillfälligt. Vår yngsta son på 2,5 år sover hos oss och har inget eget rum. Finns inget behov av det på flera år då han ändå bara vill leka och vara där vi är. Det enda som jag tänker på är om man får en väldigt skrikig bebis. Har haft det så, vi bodde i en tvåa och bebisen skrek all vaken tid de första 4 månaderna. Det var väldigt tufft då ingen fick sova. Men det ska vara väldig otur om man får det så. Har tre barn och mina andra yngre har inte alls varit speciellt skrikiga. Med dem hade man lätt kunnat bo i en tvåa.

Ja det är klart det går om man dessutom vet att det är tillfälligt. Vår yngsta son på 2,5 år sover hos oss och har inget eget rum. Finns inget behov av det på flera år då han ändå bara vill leka och vara där vi är. Det enda som jag tänker på är om man får en väldigt skrikig bebis. Har haft det så, vi bodde i en tvåa och bebisen skrek all vaken tid de första 4 månaderna. Det var väldigt tufft då ingen fick sova. Men det ska vara väldig otur om man får det så. Har tre barn och mina andra yngre har inte alls varit speciellt skrikiga. Med dem hade man lätt kunnat bo i en tvåa.

Eftersom du skrivit andra trådar så har man ju en viss insikt i hur ni har det.
Om ni skulle få pojken på heltid så ska han snart börja skolan, då måste han få nattro. Får ni en skrikig bebis och han inte kan komma undan någonstans så kommer hans skolgång bli katastrof.
I såfall är det bättre att han bor heltid hos sin mamma och bara är hos er när han vill, eventuell bara dagtid tills det går att få nattro hos er.

Hur gamla är ni? Det har ju stor betydelse för framtidsplanerna.

Jag tänker att visst, ni kan bo så under en begränsad tid. Att spara till kontantinsats är bra men kan ta lång tid. Finns det möjlighet att byta till sig en större lägenhet under tiden?

Sorry för alla trådar, är ny här och har inga vänner som jag kan bolla de här frågorna med. :( 

Vi är i 20-års åldern. Vi har en bostadsrätt idag så vi har en del pengar i den, men eftersom att marknaden ser ut som den gör så kommer vi troligtvis gå med ganska stor förlust när vi säljer den så vi räknar med att vi kommer att behöva spara ett tag till för att inte stå där sen och inte ha råd med något. 

Vi resonerar lite som så att det kanske är bättre att köpa hus/radhus på en gång istället för att köpa en ny lägenhet (då det inte skiljer så mycket i pengar om man kollar på ett radhus/hus och en lägenhet med 4 rum). 

Känns så tråkigt att behöva lägga sin dröm om barn på hyllan på grund av detta.

Du behöver inte be om ursäkt för alla trådar!
Det är bra att du separerar dina tankar och problem i olika trådar, annars skulle det bli rörigt.
Du är hjärtligt välkommen och vi andra försöker hjälpa dig så gott vi kan, visserligen med olika råd men men, alla tänker ju olika. Vilket är bra, då får du fler perspektiv. 

Ok, då förstår jag bättre. Tack för förklaringen.
Jag förstår också att det känns tråkigt att behöva vänta, men visst förstår du också mitt resonemang?
Pojkens skolgång måste fungera, annars blir allt ännu tuffare. För er, men främst för pojken.

Är mamman beredd att ta hela boendet? 
Hur känner pappan inför det?
Hur du känner behöver jag inte fråga, du vill ha din egen familj och det är fullt förståeligt.
Bor pojken hos mamman finns det inget som hindrar er!

(Skulle inte förvåna mig om jag kommer få skit för detta, dock inte av dig ts. Här på FL är det en oskriven lag för många att man som styvmor absolut måste se till styvbarn innan man ser till sina egna behov. Jag är inte av den åsikten utan tycker att det är helt ok att se till sitt eget liv först. Det är ingen som tackar en för att man sätter livet på paus till förmån för någon annans barn.)

Tack så mycket  

Ja, jag förstår helt och hållet och har även det i tankarna. 

Mamman har hotat flera gånger med att ansöka om ensam vårdnad (då hon inte tycker om mig) men samtidigt har hon svårt att ta hand om barnet själv och lämnar ofta bort honom på sina veckor. Hon har tidigare även varit inne på att flytta till både det ena och det andra stället för att plugga m.m och då frågat om vi kan ha barnet i veckorna. Det har dock alltid bara varit snack och inget hon någonsin gjort. Nu har hon ny kille och lägenhet. Jag tror att hon skulle kunna ta på sig att vara boendeförälder, dock tror jag inte att det skulle hålla så länge. Hon är dessutom en väldigt märklig person så även om det hade underlättat vår situation så tar det emot lite att sätta pojken helt i hennes vård. Det känns också jobbigt i hjärtat när man vet att hon kommer att lämna bort honom mycket. 

Vi har varit inne på att försöka få till att barnet kanske kan bo hos oss var tredje vecka eller varannan långhelg. Detta också då pojken på senaste tiden hela tiden frågar när mamma ska hämta, när han ska till mamma osv (vet inte om du sett min andra tråd gällande detta). 

Pappan känner lite att det är så kaotiskt med pojkens mamma hela tiden att han inte riktigt orkar med allt, så han är öppen för alla förslag. 

Jag tycker väldigt mycket om pojken, tar hand om honom precis lika mycket som hans föräldrar gör (om inte mer vissa gånger) och bryr mig så om honom. Men jag längtar efter att vara gravid, få föda mitt eget barn och ha en liten person som är till hälften mig och hälften min sambo. 

Klart att det går, även om det inte är optimalt. Se till att 5 åringen har en egen yta i vardagsrummet att gå undan, för att kunna leka, rita etc. Sedan soven ni ju bara under natten då spelar det ingen roll.
Men jag förutsätter att ni inte ska bo så förevigt.
Om ni ska köpa större bostad skulle jag råda er att titta på det innan ni skaffar bebis, för ni får lägre lånelöfte från banken när ni skaffar barn.

Vi bor i en trea. Vi är 5 stycken. Har två döttrar på 7 och 8 år som delar rum. Sen delar jag rum med tvillingspojkarna på 2 år. Går hur bra som helst nu. Men sparar till hus.